weekend at bernie's

Blickar och skratt. Igen.
Jag är target för den här samtidens humor.
Och nej. De skrattar inte MED mig.

Har spungit två vändor genom milslånga korridoren med en död, naken skyltdocka under armen på Bonnier tidskrifter.
En skev kvinnas misslyckade försök att bli tagen på allvar - eller i allafall verka någorlunda professionell i sitt yrke - damp ner i ättestupan för journalister.
Med ett fniss som skulle annonsera "detta är HELT normalt och jag gör det varje dag" tappade skyltdockan sina kroppsdelar. Jag gick förbi de inbitna tidningsmänniskorna på korsordsavdelningen och plockade skamset upp en arm, samtidigt som jag nockade mig själv med en fast puppa i storlek 80 B. Fastnade i en ställning som såg ut som ett juck och släpade sedan ner dockhelvetet två trappor.

Vet inte var jag ska ställa fanskapet, så hon står nu lutad med sin smärta stjärt mot mitt skrivbord.
Hon har mjuka händer och pekar fuck you till hela världen.

Jag.
Är numera känd som upphovskvinnan till remaken av Weekend at Bernie's. Igenkänd genom att jag har en livlös människa under armen. Hånad på Bonnier tidskrifter. Synad av jag-har-skägg-och-kofta-journalister.


...Misshandlad av en död, stel kvinna med lite väl överdrivet fasta bröst.