Årskrönika 2005!

Låt: One of these things first med Nick Drake.
Uttryck: ”så här roligt har jag inte haft sen svärmor fastnade med pattarna i mangeln”
Ord 1: Härj!
Ord 2: dildotand (uppkommer när man slår ut sin kompis framtand med en järndildo…)
Smeknamn: Jag har blivit man och lystrar till Masudd!
Klädesplagg: Cheapmonday-jeans all over hela Sverige.
Fest: Popagandahärjet i min studentlya på 17 kvm…
Skada: trodde att jag skulle gå säker i år, men lagom till december lyckas jag göra en touchdown i en trappa på Platens i Linköping (trappan svängde… det gjorde inte jag) och resultatet: En stukad fot så klart (varför förstöra en årstradition som uppenbarligen funkar?)
Tv-program: Desperate housewifes
Projekt: Baka bröd!
Otippade 1: Vara 22 år och gå hem tidigt från krogen med ursäkten ”jag måste hem. Jag har satt en deg som måste bakas ut inom en timme…”
Otippade 2: att spela dragspel.
Otippade 3: att dricka öl vid en stenåldersby i Norrköping…
Otippade 4: Att jag skulle starta en blogg…
Hobby: Utse det mest otippade...
Resa: En oplanerad resa till Paris med kär vän. Le-sunkhotell, le-inte kunna ett le-jävla le-ord franska. Käka le-baguette med brie och rött vin till frulle.
Flytt: Från kollektiv i Enskede till utbytesstudenttät studentkorridor på Lappis.
Dvd: Little Britain. Lyx: köp den. Budget: sno från en syster eller byt till dig mot en kalkon!
Film: Garden State
Pryl: ölad mobiltelefon (gjorde några tappra försök att få ut en ny på försäkringen med orden ”nämen är den fuktskadad??? Det hade jag ingen aaaaaaaaaaaaning om”. Fungerade inte.).
Jobb: barnflicka åt 11 månaders-barn som jag och Projekt försökte få att säga ”pop”, ”Morrissey” och leka med en conversesko…
Skilsmässa: Kärnfamiljen kollektivet Y-front
Hej då: vännen Isak valde Örebro i stället för Stockholm (detta trots att jag försökte hålla kvar honom med hot om att han skulle få en egen serie…)
Hak: Carmen
Fascination 1: Indierejv!
Fascination 2: Att folk skriver vad dom har på sig i sin blogg... helt fantastiskt!
Insikt: Har man tråkigt bör man gå passgång samtidigt som man pratar norska. Då blir livet roligt igen.
Skor: Vita och blå converse.
Bakverk 1: Kamellängd (missformad kanellängd)
Bakverk 2: Fridas pepparkakor ”holländsk hora”, ”hus i Amsterdam” och ”hårig pung”.
Besök: Bakverksleverans till DN på stan
Suspekt måndag: Den 24:e januari är enligt brittiska forskare en internationell deppdag.
Misstag: Köpa fyra nektariner som sved i munnen för 70 kronor…
Mat: stekt curryris med soja blev en ofrivillig favvo.
Överskattat: fortfarande Mondo (stor platt yta, utan själ och utskänkningstillstånd)
Underskattade 1: Spela lufttrummor, luftfiol eller vilket jävla instrument du vill.
Underskattade 2: Ha kafferep, dricka kaffe på fat och äta mazariner.
Underskattade 3: Dricka kallt vatten ur sugrör samtidigt som man tar ett varmt bad.
Underskattade 4: BILDA HÖÖÖÖG!
Kollektiv: Kollektivet Y-front kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Tvärkast: att tvärkastarnas gud Projekt inte gjort något tvärkast i år…!?
Person: hmmm… svår fråga… men jag utser nog Mick till årets person. För att han klättrar över sandhögar och kan laga mat med foten!
Äntligen 1: Ett nyfunnet gäng som är totalt jävla skevt.
Ohållbart: När mitt kollektiv var utan varmvatten i 14 dagar och jag rände runt hela Stockholm i jakt efter att byta nybakt bröd mot 10 minuters lång dusch..
Brott: filmföljetången: civil olydnad. Kortfilm där en (idag hemlig) person presterade en civil olydnad. Spelades in varje fredag och lördag vid Slussen i väntan på sista tunnelbanan hem. Följetången har ett tillfälligt avbrott för tillfället, men återkommer inom kort… och då ska filmerna ut på min blogg i stället för att ligga undangömda på hemlig dator.
Upptäckt 1: Projekt upptäcker något ”Vet du hur många i det här landet som har snoppar!?”
Upptäckt 2: Min vän Fatima bär alltid på en nöd-dajm i fall att hon skulle bli EXTREMT hungrig.
Drog: Eldorados snabbkaffe kan omöjligt innehålla kaffe!
Renaste: Torsten Flinck
Dans 1: Austin Power-dans högst uppe på en rauk på Gotland. De tyska turisterna var roade... ("Oh! Eine swedishen traditionen ich getror!")
Dans 2: Någon form av exprimetiell dans till Prodigy som ramlade ner i mina och min vän Lisas ben. Södermalms torg är stället där danser ramlar ner i oskyldiga ben...
Fik: Söndagsfiket Dolce, vårnjutningen Blå Porten och Café Soda (där jag fikade själv i fem timmar, tog tjuvpåtår, ritade en serie till personalen, drog och har aldrig vågat mig tillbaka).
Plagiat: Skev (Jag hyr bloggnamnet av upphovsmännen som har sitt skeva säte i Linköping)
Osläppta hit: ”Nacho, nacho man” (remake av "macho, macho man". Passar ypperligt när man ska förbereda en nackotallrik...)
Samtal:
- Går det att fisa på göteborgska?
- Ja det måste det göra… om det går att skratta på skånska!?
Konspirationsteori: Att saffran egentligen är knark… vad är det annars som är svindyrt, man måste köpa bakom disk och som gör en glad?
Syn: En väns bitmärke på kinden.
Konsert 1: hällregnskonsert på Popaganda, där jag och författar-Åberg lekte att vi var med i en 60-talsfilm och sedan gick hem och hade hårtorksparty.
Konsert 2: Architecture in Helsinki
Konsert 3: En otippad konsert vid Slussen. Jag tror bestämt att det var Elvis! He's alive!!!
Upptäckt 2: Förorten! Var i Akalla, såg en rosa spya, blod i rulltrappan och en galen man som kastade kundvagnar omkring sig. Åkte hem.
Chock 1: Att de serverade kladdkaka i Debasers opassande lounge.
Chock 2: Att jag fortfarande går till Debaser...
Hysteri 1: Peter le Marc
Hysteri 2: Sudoku... siffror i rutor. Hur kul kan det vara?
Övertalning: Fick min syster att flytta hit från London genom att rita en bok som visade allt roligt vi skulle göra. Det funkade!
Måste inför 2006: sy en bubbelplastdräkt till Projekt.

Extreme makeover

bakfull förnekelse

Carro: Jag har ont i huvudet. Jag tror att jag blev slagen med en planka i huvudet igår... och jag tror förresten att jag fick hjärnskakning för jag mår nämligen illa också....

man

Jag har än en gång blivit tagen för att vara en man.
Att bli kallad Masudd, få herroomklädningsnyckel på badhuset och att någon skriker "Rikard" efter mig... i all ära, men att bli tagen för man av sin egen syster?

Min familj har en tradition. Det är - förutom att vara genomskev - att jag och min far går ut i skogen och tjuvhugger en gran. När jag på julaftons morgon kommer på den briljanta idén att ta med min syster i julgransknyckargänget kläcker min kära syster:
- tyvärr... det där är en far-son-grej, jag kan tyvärr inte följa med!

Vad kan man säga? Världen är ond och jag är en man.

manual

Jag har ett projekt den här julen.
Jag ska gå in på djupet under ämnet "jag" och sedan skriva en manual för min hjärna. Därefter ska jag dela ut manualen till folk som inte förstår mig, vill förstå hur det kunde gå så snett eller som helt enkelt vill fördjupa sig i skevheten.


Väl mött
skev

julgransjakt

Det är något skumt...

I två dagar har människor tittat på mig, synat och sedan brustit ut i ett mirakulöst brett leende.
Jag har nervöst försökt vifta bort eventuella majonäsfläckar i mitt ansikte, kontrollera att jag inte glömt att ta på mig byxor och försökt dra bort en post-it-lapp med texten ”jag älskar Jackosn Five” på från min rygg. Jag har även försökt spegla mig i allahanda skyltfönster i jakt efter en störd min, en stalker-rat eller ett filmteam som förföljer mig utan att jag märkt något (sänds troligen direkt på kanal 5).
Men icke. Idag har jag byxor på mig så vitt jag kan se, jag har inte ätit något med majonäs och det vore högst otroligt att någon smetat in mitt ansikte med någon form av skagenröra utan att jag märkt det. Jag har inte heller lyckats skåda varken ett gäng stalker-råttor eller något filmteam.

Kul att man kan glädja människor, men vad är det som är så roligt?
Jag vill ju också vara med och ta del av det…

knegarrutiner

Det ljuva knegarlivet innebär vissa rutiner. Jag tycker egentligen inte om rutiner, men vissa är helt okej. Förutom att jag vet att jag måste dra ut i mitt korridorskök klockan 08:00 för att hinna dricka upp en gigantiskt mugg kaffe, att jag måste gå senast 08:34 för att jag PRECIS ska missa en tunnelbana och att jag vet att jag kan snoza till kvart i åtta och ändå hinna till jobbet. Min skystaste rutin är ändå min nyfunna uppvaknare. Trots att jag har tre väckarklockor har jag under den senaste tiden haft enorma svårigheter att ta mig upp. Först ringer snozeväckarklockan, sen ringer mobilen med simpsonsmelodin. Båda går att snoza med, fast båda är lika opolitliga. Sen ringer ”lillkriget”. Det är ett förbannat oväsen som till och med kan bräcka den värsta mardröm. Ingen av dessa klockor funkar. De väcker mig, men de drar fasen inte upp mig i duschen, de klär inte på mig, de kör mig fan inte jobbet, de föser inte heller ut mig i köket och de ger mig definitivt inte kaffe på sängen. Men nu har jag kommit på det! I och med upptakten till jul så har jag införskaffat mig en chokladkalender. Så när mina klockor har ringt klart, sträcker jag mig efter min chokladkalender (som jag nu delar säng med) och så kisar jag tillräckligt mycket för att se vilken siffra det står på luckan och kilar in en chokladbit i munnen. Då MÅSTE jag vakna till liv, så jag kan njuta. Vilket uppvaknande!
Förutom chokladen är promenaden till tunnelbanan min favoritrutin. Prick 08:42 möter jag nämligen alltid en och samma person på exakt samma ställe. Jag har ingen aning om vem denna trettiofem-någonting är, var han är på väg eller var han varit. Jag vet därmot var han befinner sig 08:42 varje vardag, att han idag hade en ny jacka på sig och jag kan utröna vilket humör han är på. Ibland har han sällskap av en lång tjej, men inte idag. Vi synar varandra i tyst samförstånd, tittar med viss skepsis, passerar över knastrande grus och vet att vi ses imorgon.
Jag tycker om dessa okända människor som jag ser varje dag, som jag aldrig kommer prata med och som ger mig fria spelrum att fantisera ihop en livshistroria om dem. Trettiofem-någonting har i min hjärna ett ganska givande jobb som biolog, på tisdagskvällarna spelar han innebandy (men är inte så bra. Troligen korp-lag). Han är kär i den långa tjejen, men hon har snubbe sedan fyra år tillbaka. Han tycker att den skeva jäveln han möter 08: 42 på samma ställe varje morgon ser lite ostrukturerad ut. Trettiofem-någonting är egentligen bara 28 år, men efter några hårda år har han fått några vita strån i skägget.
Han gillar sin nya jacka.

Vuxenskräck

Solen letar sig in mellan persienner. Ritar ljusränder på vita väggar och i mina ögon. Blicken fast mot ljuset och på taknockarna på huset mitt emot.
Tyst.
Vi sitter nedsjunkna i soffan. Tittar på varandra. Klunkar nybryggt kaffe ur varsin kattmugg.
Sen frågar jag om dina drömmar och du svarar att du drömmer om att alltid vara intresserad av människor och att lära dig saker. Kanske munspel. Drömmer om att bli den du önskar att vara just nu. Inte glömma bort vem du ville bli. Vad du ville med ditt liv. Inte glömma hur man leker dunk-kurragömma och att man faktiskt får äta godis innan maten. Om man vill.
Du säger att du har skrivit ett brev till dej själv som du ska öppna om några år. Så att du inte förlorar den du är nu.
Rädd för att bli vuxen. Betala räkningar, ta ansvar, sluta ha roligt, nöja sig, bli bekväm, käka samma frukost i 10 år och inte kolla på fyra filmer i rad.
Det blir tyst igen. Sen svarar jag att jag inte vill bli en sån som samlar på använt presentpapper.

Har jag fel bild av att bli vuxen?
Men när allt kommer omkring. När såg du senast ett medelålder par kyssas. Eller en ge varandra en kram? Utan sånt där dunk i ryggen. Är det automatiskt så att man inte tycker om att kyssas och kramas efter att man fyllt 40 år? Eller har man inte behov av att visa sin kärlek? Är man rätt och slätt nöjd och tar varandra för givna under parollen ”jag sagt en gång för 20 år sedan att jag älskar dej. Varför upprepa sig? Jag säger till om jag ändrar mig i stället”.
Jag tycker att det är lättare att knyta skorna när jag sitter på golvet. När såg du senast en vuxen människa sitta ner på ett golv överhuvudtaget? Eller ännu värre : Ligga på golvet (utan att vara skadad).
När såg du senast ett medelålders gäng? Slutar man hänga i gäng, umgås och bilda hög när man uppnår en viss ålder? Är det helt enkelt inte kul längre? Eller beror det på skaderisken och på lårbenshalsen att man inte bildar hög?

Därför gör jag nu som min vän och skriver jag ett brev till mig själv. Så jag inte glömmer hur jag idag vill bli som vuxen. Om mina vuxendrömmar.
Jag vill:
- Krama alla jag tycker om i tid och otid.
- Skicka brev till mina vänner under psydonymet Peter Le Marc, statsmissionen och gammelsmurfen.
- Skriva skumma bloggar (eller vad det nu kan tänkas heta om si så där 30 år. ”Föråldrat” kanske
- Härja.
- Leka Johnny Cash med ritad mustasch, en gitarr och mimandes till "one".
- Ta oförskämt lång sovmorgon, äta pizza till frukost och hasa runt i morgonrock hela dagen, trots att man är fullt frisk.
- Baka obsena bakverk.
- Fortsätta komma på mig själv med att spela lufttrummor när ingen ser.

Jag vill inte:
- Börja klä mig praktiskt och bekvämt i basfärger.
- Köpa skor på Ecco.
- Inte bli känslomässigt avtrubbad, utan fortfarande få lite småont i hjärtat då och då (OBS! Bör ej blandas ihop med hjärtsjukdomar)
- Inte samla på använt presentpapper.

Och när jag firar min 45-års-dag så ska jag gladerligen hojta ”bilda hööög”.
Och då räknar jag med att ni är på! Pax för att inte ligga underst!
Stjärnstopp.

Generationskris?

Hur kommer det att bli när min generation - 80-talisterna - blir pensionärer och hamnar på servicehem?
Vi är individualister.
Livsstilen är vårt allt.
Vår identitet.
Punkt slut… eller?
Kommer trancebruden ha kafferep med hårdrockaren? Indiepoparen prata musik med skjortkillen? Rockabillytjejen äta sju sorters kakor med jag-har-flygande-långt-hår-och-en-så-liten-kjol-att-den-inte-syns-bratbruden.
Ska alla dessa människor trängas med varandra, sina identiteter, sina brutna lårbenshalsar, sina rullatorer och sina skivsamlingar på ett och samma skabbigt servicehem?

orolig.

grå jävla torsdag...

- Det händer ju inget!
- Nä........Ska vi börja knarka?
- Tror att det kan vara lite farligt. Jag har en känsla av att jag har anlag för att bli heroinist.
- Och jag kom precis på att jag är rädd för sprutor. Ska vi skita i det?
- Ja.

...

vänskap

felsägning...

"jag befruktar det mesta"



... jag frukar det värsta...

19 timmar: Dalarna

Du har inte råd att upptäcka dej själv bland ”nya färger”, ”bortom det kommersiella samhället” på nya finlandsfärjan: Indien. Du har inte heller råd att åka på en kurresa till en liten by i Östeuropa där du kan bada i ”hälsovatten” som luktar skrämmande likt blandningen sopor/bajs/gammalt avlopp…
Vad göra?
Hyr en Renault med dåliga vindrutetorkare och besök ljuvliga Dalarna…

Tips inför resan

Användbar vokabulär: fan, helvete, jävlar, fanhelvetesjävlar, grogg, fiol, gudjävlel och fläktrem.
Drick inget annat än: vetenskaplig drink (gin och tonic som ska drickas upp på sju minuter för att ”få den fulla effekten”.
Var ska jag bo: leta upp härjet (i id:et och i telefonkatalogen står det troligen ”Harriet”). Knacka på, kliv in i hennes gillestuga och sov på en tältsäng.
Glöm inte den hetaste attiraljen: dalahäst och/eller furumöbler.
Och missa för guds(jävel) skull inte: knätofsarna (kan man enkelt tillverka själv med lite garn, några flörtkulor och en jävlamassasvordomar.

Var där i 19 timmar... sen åker du hem...

Trevlig resa!

Klamydia

Knegarliv

Då levde man ljuva knegarlivet (praktik).
Ett minne blott är:
- sitta och blogga i två timmar...
- ta en förmiddagssimtur på Forsgrenska badet med alla pensionärer och Alexander Bard. Förundras över hur fort Alexander simmar jämfört med alla skryklor, överväxta kroppar och saktasimmare.
- drick fyra koppar kokokaffe och bli knäpp.
- forma sig själv som en kanelbulle på överkastet klockan tre på eftermiddagen efter en lång pluggdag... och "bara sova lite här...".
- ha tvåtimmarsföreläsningar, säga något smart och sedan vara "ledig"
- baka enorma mängder bröd och leverera kanellängder till allehanda redaktioner (okej, det var bara en)

Det läskiga är att jag trivs med knegarlivet... leka att man är vuxen, åka rusningstrafikstunnelbana, ha ett mål, vara upptagen, ha ansvar, känna sig behövd och få se lite lagom utmattad ut runt femsnåret.

Skulle gärna sakna mitt studentliv..., men jag kan liksom inte riktigt. Alexander bard simmar på. Pensionärerna är och förblir skrynkliga.. de blir inte slätare bara för att jag tittar på dem. Jag kan forma mig själv som en kanelbulle när som helst (förutsatt att jag jobbar samtidigt)! Jag slipper vara smart. Och jag har hört att man kan köpa bröd! Vilken revolution! När började dom med det?
Det enda jag saknar är mitt bloggeri...

Och min vän kokokaffet som man blir sjukt kreativ, dum i huvudet och totalt jävla skev av?
HA! Självklart har jag tagit med ett paket till min arbetsplats...
O-ow!
......Kan man avskeda en praktikant?

Joe Labero blir arresterad

Jane Fonda

- Jag har kommt på att jag och Jane Fonda har otroligt mycket gemensamt… ja.. förutom att hon har gjort en workoutvideo då…!?
- Vad är det som ni har så ”otroligt mycket gemensamt” då?
- Hon har varit gift tre gånger, hon är självständig och…
- Vänta här nu… Jag är ledsen, men du har inte varit gift en enda gång…
- Okej då… men i alla fall… hon är självständig och klarar sig utan män!
- Men du klarar dej väl inte utan män?
- Okej då.... Hon är i alla fall självständig…

Att vara bakfull...

”Det är värsta festen i mitt huvud. Någon spelar techno på högsta volym... och satt bas och diskant i bott. Det dunkar från ena sidan i huvudet till det andra. Samtidigt är det en massa jobbiga jävlar som härjar runt iklädda prassliga neonkläder. De jävlarna hoppar upp och ner, fram och tillbaka... Jag mår illa. Nu är det några technofjortisar som försöker gömma punköl i mina ögonhålor, samtidigt som det är ett brutalt stort gäng som har bildat hög i mitt bakhuvud... Det här är inte kul längre”

pope

OBS! Bilden är ett montage!

Linköping.

Vi hörs.

jag är rädd för:

- att åka buss på vintern. Den kan faktiskt halka...
- att bada själv. Man har ingen aning om vad som finns under en... gäddor som biter en i tårna, okända jättar, lik, psykiskt störda ålar eller muterade hajar?
- mörker. Därute finns allt. Som man dessutom inte ser.
- ormar. Säkert trevliga, väluppfostrade och sociala i grupp, men ett möte på tu man hand. Nej.
- kalosonger. Ja... jag lider av viss kalsongfobi...!?