Historien om Kollektivet Y-front

- Jag har fixat ett hus i Stockholm. Flytta hit! sa någon i luren på värmländska/taskiga försök till integrerad stockholmska.
Det var så allt började. Ett telefonsamtal från en värmlänning till en annan och snart gick flyttlassen åt öst.
- Stöckhölm ä ätt jävla rööövhöl. Ska man punga ut tusentals fioler för att bo här, när man kan bo i värmland? sa skeptiska föräldrar.

I ett fallfärdigt radhus i norra Stockholm började historien om kollektivet.
Initiativtagarna var några värmlänningar, vilket bara i sig för tankarna till total katastrof.
De kallade sig Kollektivet Y-front.
Varför?
Jo, alla kollektiv måste ha en inriktning. Antingen är de leninister, marxister, veganer, pacifister eller miljöaktivister.
Kollektivet var inget av dessa.
De var sexister.
Totalt politiskt okorrekt.
Slagordet blev ”kalsong” i stället för ”rädda världen”, uniformen blev morgonrock och namnet de tog var Y-front.

Starring
(tänk dej Dallasintrot. Dadaa dadaa dadaaadaadadada)

Nina
Mystisk kvinna som tidigare lystrade till namnet Katarina (vilket idag är topphemligt), men bytte namn då hon gång på gång kallades KATTAstrof. Nina var en sarkastisk jävel, levde på en diet av chips, holidaydipp, julmust och ölkorv.

Åberg
Svår författare med ett gediget musikintresse. So fucking alternative. Blev dock tidigt avslöjad med en westlife-, Per Gessle- och ”en tribute för Lady Di”-skiva och har inte blivit tagen på allvar sedan dess.

Emma
Skum journaliststuderande som hade en överjävligt töntig dialekt. Knegade extra som underhållare åt Nina och Åberg genom att imitera Johnny Cash, anordna demonstrationer i tv-rummet och gestalta olika filmer (Fame, Det sjunde inseglet, Psyko)

Gueststars:

Dirty-Diana
helskön glidare som tyvärr inte stod ut i kaoset, utan drog efter två månader.
Dan
en smygare som lyckades lura in sig i kollektivet genom att ta med ett klädesplagg eller en möbel varje gång han kom på besök. Efter någon vecka var han inflyttad, utan att någon märkt det.
Lisa
En dag satt hon i tv-soffan. Några dagar senare hade hon en egen morgonrock. Ytterligare några dagar senare hade hon egen nyckel.
Vem släppte in henne från första början?

Bland bananflugor, efterfester och mellan - aldrig tidigare skådade - diskmängder levde dessa
missanpassade människor i tron att de ”lämnat landsbygden för livet i Stockholm” (som så många andra). Skillnaden mellan dom och andra var dock att det inte är helt osannolik att de faktiskt bodde (utan att veta om det) på någon sorts anstalt/servicehem för missuppfattade personer som sakta men säkert behövde integreras i samhället. Värmlänningar alltså.

Efter två år splittrades kollektivet.
Kvar finns några ton avslöjande serier om livet i kollektivet, som titt som tätt luskar sig in på denna blogg.

Kollektivet Y-frontmedlemmarna går idag på fri fot.
I en morgonrock nära dej.