Trodde att gårdagens incident var en engångsföreteelse, men det var ju synnerligen rånaivt tänkt. Och dumt. Hur kunde jag tro för en sekund att jag kan bete mig normalt?
Chefen: Hörrni. Jag går lite tidigare för jag ska fira min flickväns farmor som fyller år i dag.
Skev: WOHOOOOOOOOOO! PAAARTY!!!
Tystnad. Tangentbordsklipprandet upphör. Mycket mystiska blickar.
Fan.
torsdag, juli 05, 2007
onsdag, juli 04, 2007
Inte okej att säga på nya jobbet ...
Skev: Hörrni. Är det inte jävligt varmt här?
Kollegor: Eh. Nej.
Skev: Okej, då var det som jag befarade: Jag HAR kommit i klimakteriet. Skiiit också!
Varför kan jag inte bara hålla käften, klä mig i silke och vara ljuv. Varför måste jag alltid framställa mig själv som en hormonell kris, som ett mensbefriat världskrig och som en gammal dam som har slutat uppföra sig?
Jag är 24. Vad kommer jag vara vid 65?
En samhällskris? Ett socialt handikapp?
Gud, gör mig ljuuuuv.
Kollegor: Eh. Nej.
Skev: Okej, då var det som jag befarade: Jag HAR kommit i klimakteriet. Skiiit också!
Varför kan jag inte bara hålla käften, klä mig i silke och vara ljuv. Varför måste jag alltid framställa mig själv som en hormonell kris, som ett mensbefriat världskrig och som en gammal dam som har slutat uppföra sig?
Jag är 24. Vad kommer jag vara vid 65?
En samhällskris? Ett socialt handikapp?
Gud, gör mig ljuuuuv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)