Årskrönika 2006

Låt: Atomic Swings "Venus Addiction" och Jim O'Rourke "Ghost ship in a storm"
Musik: The Raconteurs, Atomic Swing, The Fratellis, Karl Larsson, Nouvelle Vague, Peter Bjorn & John, Regina Spektor, Rufus Wainwright, Wendy McNeil och Yo La Tengo.
Uttryck 1: "Hej då, hej då, hej då".
Uttryck 2: Jämt skägg = Jo, tack bra.
Ord 1: Röv. Min hobby-tourettes ... som tyvärr uppenbarar sig i tid och otid.
Ord 2: Arsle. Ja, vad ska man säga. Det gäller ju att välja sina ord.
Ord 3: "Mongel"= Mongohångel
Ord 4: Steffo = Kopiös dos njutning.
Lycka: Atomic Swing återförenas!
Måste: Myspace-sida ... och nej jag har inte någon. Än.
Brott: Fäktades med min käpp mot Luke Skywalker på en maskerad där jag var utklädd till pensionär. Käppen blev beslagtagen av vakterna.
Klädesplagg: Secondhandklänningar i massor. Knarkar dem.
Bok: Manualen till min hjärna. Min pappa ska hjälpa mig att binda in den (inte hjärnan alltså), och sen ska jag lura någon dum jävel att ge ut den ...
Fest: När jag kompade ett sambatåg genom att hicka på Roskilde.
Skada: Ja, det går uppenbarligen inte ett år utan att jag stukar foten. Detta år knep Ugglan priset för sin ogåbara trappa. 2007 hoppas jag på att knipa foten på ett mer otippat ställe ... varför inte Bangladesh?
Projekt: Sätta skägg på allas byline-bilder på VeckoRevyn.
Otippade 1: Att jag skulle florera på internet i dansandes i koboysar-hatt.
Otippade 2: Bjöd upp Lennart Ekdahl till dans på Tv4-festen.
Otippade 3: Jag har betalt 21 kronor i begravningsskatt. Vad jag vet så är jag inte död. Eller?
Otippade 4: Att denna blogg är censurerad i Vietnam.

Flytt: Från silverfisköveröst studentrum till underbar taknockeutsikt på Kungsholmen och vidare till Kärrtorp.
Skev 1: När jag försökte prata bajs med Deportees.
Skev 2: Gav en stegräknare till Kristoffer i Melody Club ...
Skev 3: När jag missförstod Niclas Frisk i Atomic Swing när han pratade om fartränder... jag trodde han menade lösbajs i kalsongerna, vilket jag snällt sa ... han menade fartränder ... på bilar. Fan.
Dvd: Underbara Susanne Reuter i "Cleo".
Film: "Walk the line".
Pryl: Ett vinställ med inbyggd såpbubblemaskin. Gjort av Johns hjärna. Så jävla oumbärlig.
Jobb: Avslutade studier och sedan rakt in på VR.
Dag: Bakis på segeltur i skärgården med Jonis, Gabbe, Nina och John.
Skilsmässa: Åberg som bytte bort Stockholm mot Andra långgatan, Bengans, regn och Uppåt framåt: Göteborg.
Tackling: Fridas badrum blir översvämmat och vattenskadat, hon inser att hon inte skafå dusch på evigheter, varpå hon säger: Ska vi gå ut och ta en öl.
Hak: Carmen. Fortfarande.
Fascination 1: Natten som försvann. Jag minns inte ett skit och jag vaknade upp och trodde att min kära vän Aila-Lisa hade smält till halv brie. Fad fan hände?
Fascination 2: Skägg!
Efterlängtade: Åberg startade äntligen en blogg. Inte en dag för sent.
Insikt: Säger man "Skev i skägg" fort och sluddrigt blir det Chevy Chase och jag kommer att ha PMS ungefär 480 gånger till i mitt liv. Ett insiktsfullt år med andra ord.
Person: Kerstin på jobbet. Skeptisk och fantastisk, med skev humor.
Upptäckt 1: Knackpoker a la Mick.
Upptäckt 2: Hoppträdet på Långholmen, som fungerar utmärkt som en stelare variant av en prampolin.

Samtal 1:
Skev: Hur var stureplan?
Nina: Det är som att käka avokado. Inget man gör allt för ofta och det är inte speciellt gott...
Syn: John gjorde hjärt- och lungräddning på en cykel.
Upptäckt 1: Min vän Gabbe kan spela munspel med näsan.
Upptäckt 2: Att jag inte hatar oliver, snarare knarkar dem.
Chock: Jag gillar Justin Timberlake och Darin.
Måste inför 2007: Fortfarande sy en bubbelplastdräkt till Nina och göra en seriebok ...

God jul!

Den stora frossardagen är till ända och det enda som finns kvar är en halväten Alladin, lite skinkslamsor och en ofrestande Jansson .
Jag antog den årliga utmaningen och frossade så fort jag hade en liten lucka i magsäcken. Och i dag känner jag mig bakfull ... och det är inte snapsen. I promise. Försökte vara så där vuxen och tjofaderittan skål, men efter två Skånes akvavit gav jag upp ... Det är fan inte gott. Så är det bara. Fattar inte varför man ska tvinga i sig skiten bara för att det är jul. Okej att alla blir lite sliriga och blir lite extra glada för den där Kosta boda-ljuslyktan som ser ut som kondylom som man fått från någon avlägsen släkting, men det känns som det är lite väl mycket pina, för lite slirighet.
Nåväl. Jag vann julrimstävlingen som vanligt och tillhandahöll en skara mycket skeva julklappar. En stämpel (jag är besatt av kontorsmaterial), en stämpelhållare, en röd stämpeldyna (allt inhandlat i en stämpelbutik i östra Berlin), ett inramat foto på mig och min syster med lösmustascher, en plastburk med torkad svamp (!?) och en bok om andra världskriget ...
- Åh! Tack mormor ... Jag älskar krig!

... Inget som stod på min önskelista. Fattar inte hur svårt det kan vara att pricka in en så väl formulerad önskelista.
1. En lägenhet på söder eller på Kungsholmen. OBS! Insats eller första handskontrakt. Ej andra- eller tredje hand.
2. Ett inkomstbringade café på söder som jag kan driva lite på sidan av ...
3. Anne på Grönkulla-dvd (Så. Jävla. Bra.)
4. Hasse och Tage på dvd (mina idoler!)

Var faktiskt ganska nöjd. Har uppgraderat dem till materiella ting, från att ha önskat mig "man och barn" för ett par fyra år sedan. Fick ingetdera. Året därpå var jag inne i ett ljuvt jag-vill-vara-själv-låt-mig-vara-singelliv och önskade mig "oman" och "obarn" i stället. Vilket jag fick.
Så nu. Äntligen. Har jag verkligen funderat vad jag vill ha. Som en lägenhet till exempel.
Men icke.
Men min familj verkar känna mig bättre än vad jag själv gör, för jag blev hejdundrandes glad över saker som jag inte trodde att jag behöver ...
Som en stämpel med texten "orginal" på som jag kan stämpla på alla skeva jävlar som jag gillar. som inte har infogats i någon så-här-ska-man-vara-värld.
Grymt.
Okej .. jag svamlar blogginlägg utan innehåll och måste sluta innan jag ger denna blogg dåligt rykte.
Ikväll ska jag ut på den årliga Vad-gör-du-nu-för-tiden-juldagen! Hej då.
Övertrött, stämplad skev-emma

Lika som bär ...

Consequences

Har ni inte kolla in Consequences än, så borde ni göra det.


"Jag visste inte att ljuva, gamla The Cure hade ett par okända kusiner från Stockholm. Men det har de troligen och särskilt okända lär de inte vara länge till. Med en blandning av ett energirikt Cure-sound, Doves-skrän från tidigt 2000-tal och Mad Seasons-tyngd kan detta band få vem som helst att vilja vara del av ett stort myller av indieluggar belägna i en dunkel, immig lokal lyssnandes till mina nya favoriter - Consequences."
Emma Sundh, Veckorevyn (5/5)

snö.

Okej, det snöar arslet ute.
Kul. Skitkul. Verkligen.

Varje år får jag ett nickname.
Vurpan.

Hej då rakrygg.
Hej brutna lårbenshalsen.

Skev imbecill på servicehemmet VR!

Hur har jag klarat mig?
Jag älskade jazz, hade seglarskor, hemsydda kläder i någon form av jeansimitation, var extremt lång och stundvis tjock som en välgödd, pluffsig köttbulle.
Dessutom var min familj sist i Sverige med att få tv4 och det här med Arkiv X? Vad fasen var det?
TV-spel? Melrose place? Mjukmedel?
Inte en aning.

När klasskompisarna åkte på charter till Mallorca, kom hem bruna som bajskorvar och med
souvenirer upp till öronen ... Vad gjorde jag då?
Kom hem, myggbiten efter att ha campat i tält runt Vättern eller spenderat semestern på Ölandsbron efter att pappas älskade, roströda Toyota Camry slutade låta.
Mitt på bron.
– Såja, såja ... Kom igen, fiiina, gamla Camryn. Inte lägga av nu ... Inte lägga av ... INTE. LÄGGA . AV ... AAAAAAAH!
Pappa smekande av instrumentbrädan övergick snart i hårda slag mot den trötta Camryns inredning.
Sen spenderade vi resten av semestern på en verkstad på Öland. Sen åkte vi hem.

Pappa köpte så småning om en ny bil. En röd Rem-Johan.
Den var skitful.
Så ful att jag och min syster vägrade att bli sedda i den.
Pappa fick släppa av oss bakom konteinrarna vid ICA varje morgon. Sen gick jag och min syster den sista biten till skolan.
Som kryddan på moset som fick bägaren att rinna över så var jag närsynt.
Fast det visste ingen. Inte ens jag.
Jag var ett geni (typ) när jag satt längst fram i klassen och såg tavlan. När det var dags att flytta om och placeras bredvid en ny bänkkamrat längre bak i klassrummet, förvandlades jag helt sonika till en imbecill.
Jag såg inte tavlan.
Alla vuxna trodde att jag var efter, inklusive jag själv, så jag fick gå i extrasvenska ... Extra engelska ... Extramatte ... Extra allt.

Vi satt i ett litet, litet, pedagogiskt rum i den mest avlägsna korridoren i skolan. Bredvid kopieringsrummet. Där satt vi: Håkan som alltid var arg och Alexander som var lillgammal, alltid klädde sig i brun plysch och harklade sig två gånger per minut. Och så jag.
Med mina seglarskor.
Jag var till och med sist att lära mig simma ... Jag har verkligen försökt att skylla detta på min dåliga syn, men jag har fan inte lyckats.

Mitt i detta allt fanns jag. I ett 90-talsmyller av Mega Dance. Mitt där stod jag och nynnade på "The girl from Ipanema" med Astrud Gilbero.
Så jäkla fel.
Skev.
Jag förstår inte varför jag inte blev mobbad? Inte ens LITE utstött? Jag menar ... ni hör ju. Jag hade ju förstaklassbiljetten till Mobbing Express.
Och seglarskor.

Eller jag kanske faktiskt ÄR efterbliven? Jag har bara inte fattat det.
Mitt så kallade "jobb" är en service-plats på VeckoRevyn, får skriva lite texter, knappa på det roliga tangentbordet och rita lite för att underhålla och infoga min högst extrema person i samhället?
Ebba von Sydow är min vårdare och välgörare. Min pojkvän är anställd av någon form av hemtjänst och den här bloggen är en illusion.
En jäkligt skev illusion.
Ja, så måste det vara ... Precis så.

Kulturgärning

Jag råkade sno enjazz-platta av min far för sisådär ett år sedan. Eller två. Först nu har han upptäckt det hänsynslösa, kalla brottet, vilket han snällt meddelade genom sms (rättgång är oldstyle. Så jäkla 1900-tal). Ett dåligt samvete dök ner i poolen av hjärnceller, aortor och gud-vet-vad-schabrask.
En vit lögn kanske var på sin plats?
Funderade på om det var idé att dra till med att jag hörde röster i huvudet: "sno skivan, sno skivan" eller om det känns lite väl 2003 och oldfashion psykvård.
Eller om jag skulle köra på en gammal klassiker som så jag inovativt kom på när jag var fem äpplen hög och hade lekt loss på pappas kontormaterial och bara råkat slinta lite och målat tipex på pappas alla förtagsstämplar:

Far(på dalmål): Är det du som har målat tipex på alla mina stämplar?
Skev: Nä.
Far (i faggorna för att bli irriterad): Men vem är det då som har gjort det?
Skev (lätt pressad): Jag vet inte ...
Far: (lite irriterad): Men någon måste det ju vara. Var det mamma?
Skev: Haha .. nej. Inte mamma. Varför skulle HON göra det?
Far(inte direkt överlycklig): Men var det katten då?
Skev: Mä! Nä, det är klart att det inte var ... he .. he .. eh?
Far(IRRITERAD): Men vem är det då?

En timme senare ...
Skev(tittupp under obefintlig lugg): Pappa. Jag minns inte så väl ... Men det KAN ha varit jag ...

Efter ett inre resonerande skickar jag ett confession-sms: Guilty.
Väntade med spänning på ett tillrättavisnings-sms med lite kristlig/vuxen touch. Eller varför inte en sån där bister, besviken min som man fick när man var 16 år och hade rökt en cigarett eller smuttat Pops-alkoläsk. En sån där min som man dog av inombords ...
Nope. Inte ens ett: Ge tillbaka den, tack.

"Att sno den är en kulturgärning"

Någon sorts 60-års kris från hans sida?
Eller är det helt plötsligt okej att sno?
Har jag missat något?

Avgaser – nya Depak Chopra

Kom på det.
Hade knappt tryckt på "publish" på förra inlägget, innan jag svängde på mig kappan, sprang ner på sveavägen och fann mig inhalerade av bilavgaser.
Då kom jag på det ... eller om det var avgaserna i samverkan av Konsums gröna uppsyn, medlemspriser, färdiggjorda sallander och 50-plussare i röda skjortor, och gröna – horribelt fula – skarfer.

Avgaser måste vara den nya Depak Chopra.
För någonstans där kom jag på det. I ett myller av ingenting.

Det är ju inte revolution jag ska göra – det är så gjort. Ryssland har gjort det, Franrike ... ja, känns så gjort.
Revolt därimot.
Revolt mot mig själv.
Inte sån där revolut jag gjorde när jag var 16 år, flyttade hemifrån och började missbruka Softlan BARA för att min föräldrar tyckte att det var slöseri med miljön. Nä, inte en sån revolt.
Revolt på riktigt.
Jag ska göra tvärtemot allt jag säger. Om jag så ska bli psykiskt sjuk på kuppen.
Kan kanske vara värt det.
Lite slentrian-schizo, bara för kreativitetens skull.
Och allt jag gör ska jag göra i protest till Vuxna Emma, som just nu sitter framför datorn och käkar någon sorts sallad och tror att hon är så jäkla viktig.

Skevhet i fara.
Upp till Revolt!

Skev-kramp

Normal-vaknade i morse. Det är sjunde dagen i rad.

Pratade inte med mig själv, sjöng-halkade inte i duschen, tog inte på mig min färggladaste klänning, inte mina självlysande strumpor, sprang inte handlöst till tunnelbanan, med halsduken i munnen och ipoden tappad ungefär till knät, käkade inte knäckebrödmackor omgärdad av gloende, arga morgon-tystnads-människor på tunnelbanan, drog inte skämt i mitt eget huvud som jag fnittrade lite halv-psykotisk åt, log inte ens lite pillemariskt till seven-eleven-killen. Småpratade inte ens med honom.

Har drabbats av Skev-kramp.

Tänk om detta är domen.
Vuxen.
Planerad.
Normal.
Sansad.
Förstådd humor.
Infogad i min vardag.
Eller-andra-skrämmade-ord.


Tiden är kommen. Jag måste göra revolution mot mig själv!
Fanan högt och skevheten fram.
Och jag ska börja med att mejla Anders och Måns och fråga vad "normal" är?
Sen ska jag göra allting annorlunda.

Misslyckad

Försöker ju vara Karrischååsa-konservativ, men det går åt helvete.

Helt plötsligt gillar jag Darin, har importerat en page till min skalle, börjat gilla oliver och tampas helt plötsligt med någon sorts snöbefriad vinter.

Okej, att jag har förändras, men det är det få som har.
Medan en annan drar fram flipflopsen och börjar inse att vintern är inställd i år, kvistar andra runt som någon sorts polarexpedition i 10 graders majvärme.
December betyder kyla, och det spelar ingen roll om ekvatorn har tagit semester, dragit till Medelpad och hettat upp stället... polarexpedition är polarexpedition:
Jag har under den senaste (jävligt varma) veckan blivit knockad av en pälsbeklädd tant och kvävd efter att ha stått mellan två storvuxna människor i fluffiga, blå Helly hansen-dunjackor i rusningstrafikens tunnelbanor.

Jag är förvirrad, varm, knockad och rädd ...
Och gillar Darin.
Fan.

”kaprischååsa-konservativ”

Jag är så kaprischååsa-konservativ att det gör ont.

Dricker öl på Carmen.
Alltid.
Veckans öl, som har varit den där ölen med svart etikett och börjar på bokstaven "B".
De har haft samma veckans öl sedan jag började hänga där för en massa år sedan.
Det är därför jag hänger där. Jag och Carmen är precis lika kapprischååsa båda två.

Stannar till vid grillen i Björns trädgård på vägen dit. Käkar middag. Tar en korv me bröd, senap och ketchup och-lite-rostad-lök-om-ni-har. Det har de alltid.
14 spänn. De har höjt priset nu. Från 13 kronor.
Det var bättre förr.

Går ut på Debaser, fast stohetstiden är förbrukad för länge sedan. Varför? Jag känner till det där svarta hålet och det gör mig trygg. Eller så är jag bara nostalisk över när jag jag stod och drog Projekt i rockärmen för att hon skulle sluta hångla, eller när jag tvingade i henne Redbull och Whiskey "för att hon skulle bli lite glad ... och pigg) och såg henne dra till en kille på käften ... Eller de otaliga efterfesterna som vi hade i vår villa i Enskede under Kollektivet-Y-front-tiden.

Jag köper alltid korv med mos, ketchup och senap och en liten cola på Sibylla på vägen hem.
Vaknar upp och rapar korv. Skitäckligt.

Drar till pizzerian, tittar fram under skamlugg och köper en "kapprischåååsa, tack".

Ostland

I fredags tog jag adjö av mina 17-åriga kattkompisar, Bellman och Basse, som ska dra med Ostindiefararen till katternas Nangiala: Ostland.
I Ostland finns extrema mängder ost, och allt smakar extra gott där. Man kan bada i ostbågar, all ost kan man få med extra ost och man behöver inte leka någon jäkla cirkusartist och stå på två ben bara för att få en skiva Cheddar.
Så jäkla förnedrande.
Man blir dessutom kelad med och man behöver aldrig sluta äta bara för att ens människokompis har betämt att man ska gå på någon jävla diet av torrfoder och annan skit ...

Hej då!

Darin

Vad har hänt?
10 plusgrader i december och jag gillade Darins låt i idol-finalen?


Jag är rädd.

Extreme makeover?

Skev har precis klonat om sig till en modeblogg.
Dagens outfit presenteras av ...

interflora.se

T-banefest – extraknäck?

Drog en lyxfrulle på tunnelbanan i morse. Två knäckemackor i väntan på min kopiösa, underbara Seven-eleven-kaffe.

Det var sådär uppskattat.
Vet inte vad det är med Sverige, men tunnelbanan 08:10 är inte direkt ett murvel av skojsande och spexande. Nä, tvärtom. En tyst predikant om lite stilla, svensk "lugn och ro".
Själv satt jag i godan ro, lyssnade på ipod, käkade en knäcktemacka eller två och var djupt försjunken i min tidningstävling (försöker alltid läsa Metro, City och Aftonbladet SE mellan Kärrtorp - Rådmansgatan. Min tidningsrutin funderade alldeles utmärkt innan Aftonbladet kom in och fes i mitt ansikte av njutning av att förstöra min "antalet sidor per minut"-competition som jag hade med mig själv)
Jävligt jobbigt.

När jag hittade upp för att inte ramla mellan den där springan mellan perrong och tåg på Rådmansgatans tunnelbanestation, var hela jag nedsmulad och jag lämnade en lätt irriteradblickande vagn.

Det är dags att skapa ett tunnelbanedisco snart, för så tristtråkande störningskänsliga som alla människor är just nu är fasen rekord. Och skandal. SKÄMS!
Vad säger ni?
Ska vi ses på gröna tunnelbanan mot Hagsätra, sista vagnen, på lördag natt, den som går från T-centralen 02:08. Jag tar med en discokula, en påse sourcream-chips och holiday-dipsås ...

Who brings the music?

Marit Bergman ...

... goes Justin.

Lyssna här

Indien enligt Dagarna

Till indien åker bara de som redan vet sig själva, men som tycker det verkar förmätet att säga det utan att ens lämnat tanumshede.

Dagarna

Jag är ett fan ...

Jaha, då var man ett fan av Melody Club, utan att ens gilla deras musik.
I alla fall enligt dem själva.
Inte illa pinkat.
Historien med den där stegräknaren som jag gav till Kristoffer i Melody Club under en intervju för att han gådansar så mycket på scen ... den storyn har nått P5:s redaktion.
Hur? Inte en jävla aning.
Men när journalisten frågade om "myten om stegräknaren var sann", så sa melodierna att det var ett "fan" som hade gett den till dem.

Skev är - från och med i dag - alltså ett fan av Melody club!?
Ibland är det intressant att vara jag.
Det där med att lära känna sig själv har fått en helt ny innebörd ...
Och jag behövde inte ens åka till Indien.

Åhléns

Åhléns.
Kan inte för mitt liv fatta vad det är, men varje gång jag är bakis, får jag en sån obeskrivlig lust att shoppa på Åhléns.

Jag kommer hem med suspekta saker, som brickor och solstolar, efter att i alkohol-bakfylle-ångor förvirringsshoppat.
Åhléns, vad gör du med mig?

Release me from your dirty consumption-hands and let me rest in bakfylle-peace.

jag och nej

Ja:
- Dricka gladöl på Carmen för sista, skälvande småpengar.
- Käka middag ute. På Jerusalems kebab ... okej, jag är pank. Värsta lyxen.
- Proppa i sig vaniljbullar till frukost, i brist på vanligt bröd.
- Gå till text och ord-mässan på Street ikväll. Kolla in Bodil Malmsten, dricka öl och dansa till Galago-manuvrerade skivspelare.

Nej:
- Bli obeskrivligt glad över att hitta en utbetalningslapp från Telia på 358 kronor ... som gick ut för tre dagar sedan. Hur kan pengar gå ut? Telia: ge mig mina pengar!
- Köpa 10-kronor-kaffe på Netto. Inte okej.
- Obestigbara tvätthögar och inget att ta på sig. Kan man gå till Street i morgonrock?

Röv-dator

Min bärbara dator - vi kan kalla den Charlie - har gjort en Pete Doherty och åkt in på rehab. Han har varit slö och febrig under en lång tid och vägrat att ställa upp på vissa tjänster.
Vara snabb till exempel.
Så han fick ta sitt pick och pack och följa med min pappa Arne till dataläkaren.

När pappa Arne stod hos läkaren för att lämna in Charlie, frågade de snällt om datorn hade något lösenord och pappa Arne ringde snällt upp Skev-dottern.
- Vad är det för lösenord till datorn?
- Eeeeh. Måste de verkligen ha reda på det.
- Öööö ..ja!?
- Men, come on ... hmmm... Han kanske inte var så seg trots allt ... he he.
- ....
- okej då. Röv.
- Va?
- Ja, lösenordet är "röv".
Jag tror jag hörde pappa Arne skaka på huvudet, men jag är inte säker.

Pappa Arne la på luren och antagligen ströks hans sista bild av "sin ljuva - om något lite skeva - dotter med ett starkt, svart, kritigt streck.
Sista spiken i kistan.
Röv.
Att jag rapar högt och sedan berömmer mig själv, svär svart, har en väl utvecklad prutt- och bajshumor och aldrig har lyckats vara så där ljuv och flickig som alla andra(och njutit av det och gärna spelat på det), det har han förlikat sig med och är nog lite stolt över.

Men nu fick han stå där i sin pondus-jobbkavaj med tillhörande konsult-portfölj, med en datorn med fina lila-rosa-ljuva blommor på, "med mycket viktigt material tillhörnade en journalist" i handen ... och högt berätta för alla i butiken att lösenordet är det ord som hans dotter använder mest i sin vokalbulär - röv.
Tja, vad kan man säga ... jag fortsätter att skev-erövra världen.

God natt och röv.
Skev

Popaganda

Popagandafestivalen är död.
... och jag måste dricka gravöl.

Farväl ...
... dekandeta salongsberusningar på nygräspick-nick, öppna-dörrar-fester i studentkorridoren på Lappis och hårtorksvärme efter en längre tids hällregn.

Take that och Fuglesang

Take that är ett fenomen.
Inte ett pokjbandsfenomen, utan ett alibifenomen.
Så här ligger det till: Det finns en ful, halvmullig snubbe som kan sjunga. Han heter Gary Barlow. Han har en liten pojkkör, bestående av tre fullvuxna män i 35-årsåldern som alla ser bra ut. En har sammetslena ögon, en annan är en cool DJ på Ibiza och den tredje är en vacker skapelse som inte råkar vara mer än tre äpplen hög.
Tillsammans bildar de "pojkbandet" Take that som nu har återförenats.
Inte på grund av att de tycker att det är lattjo att åma sig framför mickar och lägga stämmor på Garys sång ...utan för att Gary inte klarar sig utan sammetsögonen, DJ:n och äpplena.
Sad, but true. Men Take That är bara ett alibi för att stackars gary ska få sjunga och kanske till och med kränga lite plattor.

Detta stod helt klart för mig när jag hade stått på ett kokhett Café Opera, druckit en drink som smakade Ramlösa/rom och väntat på Take that. Jag väntade jävligt länge och hann smida den ena konspirationsteorin efter den andra. Kände mig som en Fuglesang i väntan på att lämna jorden ... Jag väntade alltså JÄVLIGT länge. Fast utan rymddräkt.

Till slut gjorde de entré, åmade sig kring mickstativen, piruettade sig, do:ade till Gary och passade på att lansera ännu en ny stil (förra stilen var en ett krig av krås och 1700-tals-stil): Britpopstilen.
10 år för sent.
Gary njöt. Så klart.

Körgossarna gör det givetvis bara för pengarna. Och shit vad de måste ha fått bra betalt, för vad är mer förnedrande än att röst-fnaska för Gary Barlow? Tja, att vara Christer Fuglesang kanske.
Men det är inte långt ifrån. Kanke britpop-stilen är lite mer förnedrande.
Att nittiotalet var tillbaka som trend är ju ett faktum, men hold your horses.

Förörvrigt var det sjukt nostalgiskt att se gossarna ...och okej då ... det var kul.

Take that

I kväll ska jag bli en god människa, käka middag med redaktionen och ha pojkbandtema. Jag ska vara den där killen i East 17 som har en keps som svävar 2 centimeter från huvudet.
... sen ska vi köra några Justin Timberlake-moves, axeldansa som Nick i Backstreet boys och gå på reunionparty för Take that och dra i Howards före detta dreads, lära Mark Owen att svära och snyta oss i en krås-skjorta eller två.

Ond emma säger förlåt

Ond Emma.
Det har jag varit i dag. Den värsta sortens journalist-arsel som ringer sjuka, alkoholförgiftade människor på deras kureringsbäddar och TVINGAR dem med min myndigaste röst att göra mig massa tjänster (till exempel fixa fram bilder eller alternativt rita illustrationer), så att JAG kan jobba.
Usch ... vad jag skäms. Führer Skev har tagit öven min annars så späda (typ) och ljuva (typ) kropp.
Så här kommer ett rungande förlåt till Indiekören. Förlåt.
... och lite förlåt till dataavdelningen där jag ständigt är ett plumt skämt, eller kanske rent av ett skällsord, så mycket som jag tjatar på dem när webben inte funkar som den ska.
Skev är nämligen webbredakör. Men mest är hon skev.

Kortfilm

Jag hoppas fasen ni inte missade kortfilmsmaratonet på SVT igår, lördag. Det var riktigt grymt och jag har fått en ny idol: Klara Swantesson.
Hon har gjort en fullträffsfilm: Tillväxtsjukan.
SE!

Lördags-spioneri

I regn, rusk, blåst och andra jävligheter tog jag mig igår till Armémuseet för att bli smart på spioneri. Mötte upp några vapendragare och intog museet. Så jäkla värt det. Nu längtar jag efter att dricka dry martini, vara karismatisk, spela kort, ha en penna med en kamera i och vara svag för kvinnor.
Har ni inte varit på utställningen "Spioner" på Armémusset, så är det helt klart värt ett besök.

Efteråt avnjöt vi "fett på vitt bröd", a.k.a pizza på halvtaskiga haket Gulli's pizzeria på Söder.
Skitrevlig personal och bra för tomma plånkisar.
Jag är luspank och har precis börjat pengaletandet i lägenheten. Ni vet när man börjar gräva i gamla väskor efter enkronor och stoppar ner handen i otrevliga smulspringor i fotöljer och soffor. Lyckades komma över några mynt, så nu har jag köpt 4 kg mjöl ... eeeee... kändes smart på något sätt...
Måste ha bröd ... i går käkade jag nämligen kanelbullar till frukost och gick därför runt med en skvalpande kanelbulls-pizza-deg i magen hela dagen igår.
Har satt ner två enkronor i en kruka med jord nu och hoppas på att min förmögenhet ska växa till oanade höjder. Om tio dagar ska jag skörda.

På något skevt sätt gillar jag i och för sig pankkänslan ... att vända på varenda krona, äta ris och soya, gå på gratismuseer, skänka pengar till uteliggare (känner sig extra snäll då, värsta egoprylen) och fika hemma - med hembakade bullar - i stället för på stan. Okej, det är bara kul en liten, liten stund, för få saker går ju upp mot att vid löning känna sig nyrik, käka ute, bjuda på öl på Carmen, unna sig de finaste oliverna och - sist men inte minst - brutalt och hänsynslöst inta H&M och Topshop och länsa ställena. Endast för att man är så-jävla-värd-det.

För er som vill skänka en slant till en skev fan, till förmån för lite kaffe, Carmen-häng, Debaser-besök och nya serieteckningspennor kan höra av sig.
Tack på förhand.

Dagen då svenskarna fick IG i matte

Igår drabbades jag av akut surhet. Och var tvungen att peka finger till alla city-jeepar.
Skulle i godan ro ta tunnelbanan in till stan när Metro kastade bajs i mitt ansikte.
Eller var det regeringen som gjorde det? Eller var det alla bilister som gjorde det?
Jag snackar tränselskatten. Skitbra att den ska införas ... men idotiskt att pengarna ska gå till vägar! Trodde att mänskligheten hade kommit längre i sitt miljötänk än så, särskilt med tanke på att vi bomarderas av rapporter om att det är fasen kört. Totalt. Jävla. Kört.
Vem gör något?
Kändisar går ut med att säga att de är såååå miljövänliga eftersom de har slutat använda hårspray och pantar burkar.
Come on!

Igår var dagen då svenska folket fick 1+1 att bli NOLL.

Trängselskatt införs för att din och min miljö ska bli bättre och att färre barn som föds ska få ADHD och andra sjuksomar, på grund av avgasförgiftning.
Men vad händer? Jo, pengarna som kommer från trängselskatten, ska inte gå till att fler ska åka kollektivt a.k.a bli MER miljövänligare. Nä, istället ska pengarna gå till ... vägar.
Men medan den bekväma överklassen skrockar att "Åh! Vad skönt med trängselskatt: bättre, nya vägar och färre bilar, vilket gör att jag och min mastodont-miljöförströrande city-jeep kan åka fritt på vägarna. Halleluleja!", gråter de som tagit sitt miljöansvar och tar braiga - men skitiga - tunnelbanan.

Vad fan har hänt?
Medan jag åker tunnelbana och oroar mig för att marken jag står på ska ge vika av sjukdom, att mina eventuella barn ska födas med ADHD-chock och att tunnelbanan ska bli sämre och dyrare på grund av pengabrist, ja, då åks bil och taxi fram och tillbaka med en hejdundrandes fart – för det är ju så bekvämt.

Jag pekar finger åt alla som tar cityjeepen ner till 7 eleven på hörnet för att köpa en liter mjölk.
Nä, förresten ... jag pekar finger åt alla dem som överhuvudtaget tar bil och taxi av bekvämliga skäl, när det finns ett miljövänligare sätt att färdas på. Jag pekar finger till de som av bekvämliga skäl inte källsorterar.
Och det finns ett ord för dessa människor.
Egoister.

Främst pekar jag finger till de som slutat läsa denna text efter andra meningen för att de uppfattar mig som präktig, rabiat och som en hippie, eller som lämnar rummet när jag börjar prata om miljö och hellre håller för öronen med ett la-la-la-bingo!

I dag är jag skevsur. Jag är rabiat, jag är hippie om ni så vill ... men jag kastar i alla fall inte skit på era framtida ADHD-barn och jag kväver er inte med min cityjeep.

Tack för mig.
//sur skev

Discobowling Trollhättan

Jag har en kollega.
Hon ska åka till Trollhättan i helgen ... för att spela discobowling!?
Jag fattar inte riktigt hypen med just Trollhättans discobowling, men av min kollegas upphetsning att döma så är Trollhättans discobowlingklubb värd dagens tribute ...
Grattis ... !?

Jul.

Glöm Carola och Peter Jöback.
Bara för i år. Okej.
Se det som en samhällstjänst. Bojkotta, i alla fall för min skull.
Pleace. Jag klarar inte mer "Carola i Betlehem-whale-Jesus bor i min sångröst.
Inget ont om Jesus. Han är ju skitsschyst. Räddar människor och går på vatten och sådär. Asgrymt.
Men tänk när världen var vacker. Förr. Carola var fortfarande en främling och Peter kunde dansa, och de där rådjursögonen och präktigheter fortfarande var något mystiskt och charmig.
Vad hände?
Carolas Runar började skjuta rådjur från fönstret och guldet blev till sand.
Nä, skit i det där...

Kolla in det här i stället:

Skev demokrati

Alltså jag har hört en så jäkla sjuk grej ...
Om ett land ganska långt bort ...
De ska ha val snart och det råder kaos:

• Mörkhyade människor tror att de blir lurade i valet och de får olika besked om vilket datum valet är så att de kanske missar det ... Lite väl taskigt, eller hur.
  

• Eftersom man inte behöver id-kort när man röstar, utan endast behöver vara registerad, finns det inte särskilt stor koll VEM som röstar ... det finns till och med döda personer som är registerade ....
• ... Vilket ledde till att det i förra valet var ett flertal av dessa döda människor som röstade ... Creapy ... eller hur!
  

• De två olika partienrna förföljer varandra med videokamera för att kunna sätta dit varandra om någon råkar göra lite fel ... Och jag som trodde att Big Brother-grejen var ute ...
  

• De använder sig av olika röstmaskiner i varje val, så ingen fattar hur de fungerar, än mindre hur man lyckas rösta på det partiet man stödjer ...

• De kallas sig världens bästa demokrati, men ett mer komplicerat sätt att rösta på och mer indirekt sätt att föra demokrati får man leta efter.

Jag tycker att vi borde göra som det där superdemokratiska jag -är-bäst-landet gjorde gjorde i Irak och Afaganistan. Upprätta en riktig demokrati

Och jag som tyckte att JAG var skev.
No more, det är något som har tagit min plats.

Dagens mustasch:er

.... hittade jag på två okända män i kön i till Debaser i fredags.

Dagens citat:

"Nu har kakorna kommit! Det är fest i min mun"

Mtv-galan

Okej då. efter många påtryckningar per kommentarer, telefonsamtal och sms så måste jag väl outa lite vad som hände där i Danskland i torsdags.
Jag kom dit, ropade efter Anna Pihl. Hon svarade inte.
Vad fan, tänkte jag, eftersom jag endast tittar på serien för att det är så kul att säga namnet på den. Och så är man sitt i smeten (gröten) och så hittar jag inte fanskapet. Hon var säkert i full gång att hångla upp sin kollega i brygga ... danskar ....
I alla fall.
Jag var där med min eminenta kontorskompis Caisa. Jag fick backstagepass och vårt jobb var att bevaka, kolla in och skvallra. Vår nya reporter Erika försökte även få mig att bevaka Justins mun genom att attackhångla med honom, men eftersom jag kilar stadigt, så tackade jag snällt, artigt och taktfullt nej. Tyvärr inte till Justin, utan till Erikas uppdrag.
Jag och Caisa checkade in på världens mysigaste hotell, Opera, och sen ville vi testa på lite action så vi gick till en dansk-kinesisk restaruang och fattade ingenting. Vet inte riktigt vad det var i maten, men sen fick Caisa för sig att hon ville klippa sig danskt, så vi gick till en frisör.
Det där med rödlätta och sån skit, det var sooo last year ... Caisa kom ut och såg ut som Beyonce.
Off till stället, Bella Center. Käkade kopiösa mängder snittar, drack drinkar och försökte se något, men misslyckades ... jag hade en extremt krävande indielugg och såg därför bara med mitt vänstra öga, som jag dessutom har sämst syn med.
Det hade han tänkt ut, Gudsgubben, när han skapade indieluggen ... för det var väl han som gjorde det. Det måste det vara. Är det någon som är indie, så är det gud ... hmmm det där måste jag någ skriva mer om någon dag.
Nå väl. back to the story.
Eftersom jag var så indipendent så kom jag inte in någonstans i arenan med mitt orange backsatgepass.
jag vet inte vad jag hade gjort för ont, men de släppte in röda, gröna, lila, violetta, snorgröna, bajsbruna, dassgrå, lite-halv-grå, svart-som-blivit-solblekt. ALLT! Utom just orange. Med ett öga, värmländsk engelska med en touch av öl så lyckade jag i alla fall övertyga en vakt om min viktighet och kom in backstage ... om nu backstage är en mörk plats, med lite strappor och utan folk.
Drog ut och sökte upp Beyonce-Caisa i VIPen i stället där vi avnjöt Justin-kvällen. ja, ni kanske trodde att det var Mtv, men det är det inte längre. Det är rätt och slätt Justin ... och lite Puff daddy, lite Cassie och grejer.
Men mest Justin.
Sen gick vi på efterfest och jag tog av mig till raggsocker och dansade. Det är ett tecken på att det är riktigt bra. När jag dansade med Lennart Ekdal på tv4-festen tog jag till exempel av mig pumpsen och hängde dem på öronen. Ja, ni ser ju ... det var kul.

Såg Juliette Lewis and the licks, drack mer gratisdrinkar och snackade skevskit med Snook, en massa amerikaner, fransyskor, engelsmän och försökte lära oss danska.
Gick ganska bra. Vi fattade inte ett skit av vad vi sa.

Syjunta

I går var jag på världens trevligaste syjunta.
Vi åt en kanellängd, drack kaffe på fat och småpratade om världen, miljön, femisnismen och avslutade med lite slentrianbajsdiskussion runt kvällskvisten.
Jag lärde mig virka.
Eller jag trodde det i alla fall ...
När jag sedan kolla upp från mina tankar och allt prat och såg vad jag hade virkat så var det inte alls den där fantastiska grytlappen jag sett framför mig...
Nä, i min hand, mellan virknålen och verkligheten låg den.
En värmade hållare till Enrique Iglesias forna (?) mousche.
Nu ska jag inte komma här som en vetallt och undervärdera min fina mouschhållare. Vad fan. Mouschar har väl också känslor och kanske var det sin kära mousche som Enrique sjöng om i låten "Hero". Vem vet vad mouschen hade räddat honom i från.
Modellkarriär? Att drunkna (den kanske innehåller frigolit och jobbar extra som boj)? Eller varför inte hon Kornikova, koskenkorva ... ja, hon tennistjejen... Det kanske var mouschen som rent av raggade upp henne.

Nåväl ... om det är någon som har en mousche som fryser nu när det börjar bli kallt, så har jag en som du kan få.
Den är mintgrön och ser ganska taskig ut. Men den är varm. Först till kvarn är det som gäller. Enrique skulle ha fått den, men jag har inte hans nummer.

Danska

- Jag var i Danmark i tordags ... fattade inte ett skit av vad de sa ... särskilt inte när jag besökte den där kinesrestaruangen.
- Vaddå då?
- Alltså Dansk-kinesiska är inte direkt min favoritdialekt.
- Testa att dricka dig full.
- ?
- Jag kan inte ett ord danska, men när jag blir full kan jag prata det flytande.
- Smart.

Danskarna har förstått

Danskar må vara främlingsfientliga, rödlätta, hjulbenta och prata helt och hållet obegripligt, men en sak hade fanimej förstått.
Mustacher.

Var på MTV-galan i Köpenhamn och hela barpersonlen hade smyckats ut med en varsin lösmustach av varianten svart, pryldlig Clark Gable-musche.
Försökte ta kort, men det var visst förbjudet och jag hade liksom inte lust att spendera ett dygn i ett Danskt häkte på grund av ofredande av mustachbärare ...
Jag skäms. Det hade ju helt klart varit värt det, eller hur?

Höst i Sthlm

Skev och de andra rövarna

Blev nyss intervjuad av studenttidningen SODA eftersom jag är en pensionerad student (a.k.a har jobb efter längre tids studerande) och de ville veta en massa om mig, och jag kände mig för en sekund eller två hemskt intressant.
Jag sa en massa konstiga saker, nämde skägg ungefär 5-6 gånger, att jag hade gett en stegräknare till Kristoffer i Melody Club och kan även ha sagt något om att jag har ett disco i huvudet.

Nu känns det som att jag borde skicka ett utdrag från min husläkare (om jag hade en) där det står att jag är fullt frisk och ett studieutdrag (jag HAR faktiskt pluggat, jag ÄR akademiskt utbildad, okej. Det bara märkt inte särskilt ofta.).

Okej, så för att rädda mitt eget skägg, så ska jag bevisa att det inte bara jag som är skev och har ett enormt Docklands i mityt huvud: Habermas, Nietzsche och de andra rövarna var också skeva. Kolla bara på Habermas näsa .. är inte den skev om nått? För att inte tala om håret.



Och för att visa på likheten mellan mig och Nietzsche-boy:
Varsågoda: Dagens mustasch!

Skev

Jämt skägg

- Hur är läget?
- Jo, då ... Jämt skägg.

Skev har fått låna ett nytt begrepp.
Jämt skägg.

Skäggintervju med skev

Emma Sundh, du har skickat ut mail där du satt skägg på flera personer på redaktionen idag. Har du verkligen så lite att göra, undrar jag i egenskap av din chef?
- Nej, jag gjorde det faktiskt på lunchen. Och nu har jag jobbat över. Det är julkänslorna som faller på. Vissa gör julpysssel, jag sätter skägg på människor.
Du är så kreativ!
- Äsch då...
Varför fick vår skönhetsreporter Lisen just Paggans skägg?
- Det ligger i tiden.
Vilket är drömskägget?
- Bengt Magnussons tredagas-stubb. Det är pondus. Andres Lokkos omtalade skägg är inte heller fel. Sedan finns ju "skäggleken".
Va?
- Du säger ett namn på en person med skägg, sedan måste nästa komma på en på sista bokstaven. Med skägg. Det är jättesvårt, jag satt en hel helg en gång...

Källa: Ebbas blogg

Skev i skägg

Om man är en aningens salongsberusad, sluddrar och har en grövre variant av talfel, så kan den här herrens namn tas för den här damens blogg + lite hårväxt.

Dagen då Chevy Chase blev Skev i skägg ...

Nytt liv: Skev 2.0

I dag har jag börjat ett nytt liv. Det heter Skev 2.0 och innebär följande:
Jag ska:
- Dricka mer öl. Öl är bra för håret har jag hört. Alltså ha ölen i håret, men det är ju ett förbannat slöseri att ha skiten i håret, när Gud skapade oss med ett hål mitt i anletet. Hål i huvudet får man bara om man har en fetisch för rysk roulette, världskrig eller USA. Först då får man dricka öl med håret.
- Bli skevare. Det går alltid att ta ett steg närmare avgrunden av galenskap. Jag är på god väg, men inte alls ens nära.
- Lyssna mer på radio. Det är bra ... man blir smart. Om jag har tur kan jag få gå i Gunvald-trench coat, se svår ut, åka till Tyskland, utreda Stasi-dokument och jobba på P1:s radiodokumentärsavdelning. Fast det går nog inte ... jag har redan bränt mina seriösa broar genom att ha den här bloggen, dansa iklädd cawbojsarkläder i en reklam för en mycket känd svensk bank som precis har bytt namn och skevsnackat sönder några procentenheter av Sveriges befolkning + djur. Så jag håller mig til at lyssna, då kan man bli intellektuell om man har tur ...
- Börja träna. Dagen kom, den som jag har väntat på i 23 år nu .. den som får mig att masa/släpa/krypa (alltså på något sätt ta mig) till någon form av träningslokal. Denna gång en välkänd sådan, SATS. Jag var rädd. Alla var blonda och hade rövar fasta som granny smiths-äpplen. Och tänk så konstigt... de var bruna som skit ... inte rövarna allstå .. eller det var dom säkert också, men det såg ju inte jag eftersom de hade brallor på sig. Men jag snackar alltså ansiktsfärg.
Ja, det var i alla fall skrämmande, all den där bruna färgen. Det var så skrämmade att jag var tvungen att bestämma mig för att gå dit på studiebesök två gånger i veckan i ett års tid. Studiebesöket skulle kosta över 5 000 kronor. Och jag får säkert bajs i ansiktet på köpet. Jag är rädd.
- Äta mer oliver. Äntligen! Varför har jag inte tvingat mig själv att göra detta tidigare. Så dumt, så dumt, så dumt.

Dagens mustasch:er

... Presenteras av två glada pojkar på Oktoberfest.
foto Galna-Christer

Serietecknare?

När får jag kalla mig auktoriserad serietecknare? Måste jag bli high-publiserad i cred-DN, hänga med Martin Kellerman, ha ett special-direktnummer till tidningen Bild&bubbla eller i alla fall åkt kundvagn med Mats Jonsson minst en gång ... och jobbat gratis med utdelning av mitt egna fanzine ...

Lina Neidestam i Seriekollektivet Polly Darton vet vad som krävs (förutom att dricka kopiösa mängder öl (det nämligen ett högst serietecknar:ianskt beteende)
– "Serietecknare" är alla som någonsin tagit till bajshumor i sista sekund. Typ. Det är den enda definitionen. Eller ja, lägg till underbetald, revanschlysten för någon gammal oförätt i högstadiet och med en liten släng av självömkande narcissism, så är yrkesrollen komplett.
Dessutom får man kalla sig serietecknare om man vill det, fast man går på csn eller är bankdirektör eller vadsomhelst.

Dagens mustasch

... presenteras av sajten Fredflare.com och finns på en plånka jag vill ha. The mustache wallet. 18 dollar för en mustasch-plånka. Kanske kan göra en egen av lite tyg och någons mustasch. Frivillig, någon?

Extrem makeover

Vet inte riktigt vad som hände med min webbdesigner till storasyster. Visst, sure, hon sa att hon skulle byta jobb, men det här?

Anna tipsar ...

Eftersom jag, Skev, är i stort behov av en hårförändring (ni har väl inte missat min mustasch-facination?), så delar jag med mig av de olika förslag på frisyrer jag har fått av en självutnämd frisyrexpert och (faktiskt) expert på allt som ligger henne för, Anna.

Förslag 1:
Franske filosofen Michel Onfray har en kortare bob, där han låtit locka de översta partierna utåt för en "vingad" effekt. Han har färgat håret i en askgråsvart nyans med ljusare slingor på sidorna.
Frisyren är relativt lätt att fixa om du har flinka fingrar. Föna med huvudet upp-och-ner, fluffa med flytande vax som du har masserat ut i händerna före.

Förslag 2:
Den kanske just nu hetaste frisyren sitter på Orhan Pamuk, turkisk författare. Orhans frisyr var förvisso okänd för den stora massan innan han blev årets nobelpristagare i litteratur. Men nu går sveriges befolkning bärsärk för att vara först med det senaste.
Här är en typiskt manlig klippning för män i 50-årsåldern grunden. Gör sedan grå slingor, förslagsvis med hätta. Föna håret torrt utan produkter (en läggningsprodukt om du har extremt flygigt hår). Avsluta med finishspray för den rufsiga looken.

Ryan Adams

Han sneglar under lugg. Dricker en öl. Ruffsar till frillen. Tänder en cigg som han sedan placerar längst upp på gitarrhalsen för att dra av ett riff. Snackar lite shity som några mysterium som jag själv aldrigt riktigt fattar, men tycker är vackra. Ändå.
Det är Ryan.
Men det var fan inte Ryan som stod på Berns scen i fredags. Det var fan inte han. Okej att det är rökförbud, men en konsert med ETT mellansnack, med en deprimerad weirdosnacks-himself? Nä, det är fan inte okej.
- Summer of 69, var det någon jävel som skrek. Som vanligt.
Och det var då det enda mellansnacket kom. En utskällning. Sen blev Ryan sur och drog av scen.
Folk buade, för att sedan inse att att deras 300 kronor som de lagt på konserten hade bränts efter hutlöst få låtar.
Publiken jublar.
Ryan kommer tillbaka, men är uppenbart skitsur.
Han skitsurar sig igenom hela konserten och det känns lite som att han spelar sönder sina gamla låtar, riffar igenom ett annas så underbart parti - bara för att jävlas.
Och det älskar jag honom för.

Lite då ...

Ja, okej då. Jag gillar väl Debaser Medis lite då.
Mest för att jag fick sitta i ett mörker och kolla på gamla indiepop-musikvideos och dricka öl ... och kanske för att jag fick dansa till Popsicle, Broder Daniels Luke Skywalker och gamla Bad cash-låtar som minner om sweet ösregn på Hulsfred någon gång i början av 2000-talet.
... sen var det ju inte helt apschabrak-dåligt att få inhandla skivan "Svensk indie 1988-2006" till priset av ynka 150 bagare.
Jag inser väl kanske också att jag inte kan sura mig till att hela Slussen-ombyggnaden ställs in och att regular-Debasers mörka grotta därmed består ... varken Stockholms stad eller stadsbyggnadsnämnden har nämligen hört av sig.
Så okej. Jag är inte övertygad, men kanske lite charmad. Lite.

I kväll ...

... ska jag gå på Ryan Adams på Berns ...


... och eventuellt klippa av mig håret. Har hört att Ryan har den effekten på folk.

Dagens mustasch

... presenteras av Toby från London.

I dag ska jag hylla mig själv.

... För det gör visst andra, så varför inte anordna en tribute till sig själv. Hurra! Hurra!


PS. Jantelagen är död. Jag lever.

Melody Club

I dag har jag gett en stegräknare till Kristoffer i Melody Club.
... Han stampar ju så mycket på scen ...

Tror att han blev glad.

PMS

Jag kommer att ha PMS ungefär 480 gånger.
Vad ska man säga?
Världen är ond.

Mustasch

Som ni säkert sett så har jag utvecklat en besatthet av mustascher.
Detta var helt oplanerat, till skillnad från mina andra besattheter – så som bak, skevhet och mitt samlande av oanvändbara, finska fraser – som är kusligt planerade in i minsta jävla detalj.
Mustaschhobbyn är dock framlockad av en högrest man vid namn Dr. Gabbe. Han förstod redan tidigt att det är med hårväxt troligen var något som skulle fascinera mig till den milda grad att jag kanske skulle överväga att försöka odla fram någon form av tangorabatt på min egna kala hy... så vad göra.
I ren desperation for han land och rike runt inför min födelsedag den 4: februari i jakt efter det Perfekta Lösskäggen. Trumpen och tomhänt kom han till festen med tommahänder, så när som på ett paket te och konfekt från Harrods i London.
Men. Han gav inte upp. Nädå.
Jag vet inte om han ryckte mustascher från sina patienter, om han tog ett friår eller muta sig till det, men för några veckor sedan fick jag de håriga sakerna i min hand. Ett mustasch-kit!
Nu ser jag mig själv – som Dr. Gabbe troligen förutspådde som den högutbildade man han är – surfandes inne på Svenska mustaschklubbens hemsida och förundras, beundra och begrunda ...
Bort med Neil Young. Bort med Rufus Wainwright. Bort med Architecture in Helsinki.
Mina nya idoler är mustaschkillarna!


... som en fortsättning på Mustaschtemat anordnar jag nu en tävlig!
Skicka in en bild på din mustasch och du kanske blir belönad med ett lösskägg!
Skicka din mustasch hit

Dagens mustasch

... presenteras av Lisa.

Världen är skev-förgiftad

Telefonsamtal 1
Syster: Du, kan du ta reda på om man kan bada i Pommac ...
Jag: Vaddå?
Syster: Ja, om det är skadligt för kroppen ... Jga måste ha svar senast i morgon.

Telefonsamtal 2:
Jag: Hej! Hur är läget?
David: Jo, det är bara bra..
Jag: Vad gör du?
David: Jag gör Coca-cola-marinad och det är lite kristigt för jag har bara en apelsin...

Jag tar det piano

Ska lämna tre-sidigt reportage innan lunch.
Det är inte helt okej.
Har laddat upp med en liter kaffe och pepp-Belle and Sebastian i öronen!
Skriver så att tangentbordet ryker. Mina fingrar flyger fram, knogarna vitnar och jag låtsas att jag spelar piano. Alfabetet byts ut mot svarta och vita tangenter, redaktionen är mina åhörare och jag har precis blivit konsertpianist.
Kanske är jag han som hittades för några år sedan och inte visste vem han var... som var polack ... kanske är jag just han ... eller kanske är jag ett litet underbarn från Kina eller Japan som växte upp med sovrummet i en flygeln av märket Steinberg.
Kanske. Eller kanske är jag skev.

Jag tar det piano.

Deportees

Intervjuade Deportees i dag.
Jag ville prata om bajs.
Det ville inte de.

Tyckte att det hade varit intressant ... för det var precis vad som diskuterades när de blev intervjuade av Djungeltrumman:
Hur stor valör på en sedel det måste vara för att du ska plocka upp den ur en fullskitad Baja-Maja.

Så vi snackade om Horace Engdahl i stället.

Dagens mustasch

... presenteras av Ulf.

Exil inställd.

Enligt Linnea så behöver jag inte gå i exil ... Det behöver jag visst bara göra om jag är med i Herbal essence-reklamen.
Åh! Reklamen är helt fantastiskt. Skev.
Hur tänkte dom då? Hmm... Vi kör på att ha några långhåriga kvinnskor som slänger med sitt hår. I en kyrka. Och sjunger I've got the urge! För att sedan bli attack-uppbackade av någon sorts manskör.
Exakt. Hur. Tänkte. Dom .Då.?
Kan det bli mer fantastisk?

Att vara med i Herbal essence-reklamen är helt klart nästa steg i projektet "seriositetens självmord" som jag just nu bedriver ...

Ett liv i exil

Smygreklam för Sveriges mest kända bloggare?
Nä. Min framtid.
Om Jocke Berg i Kent sålde sin själv till ett boule-lag, så har jag definitivt sålt mitt liv till svenska folket.
Ja, jag har gjort det igen. Min integritet har än en gång lyst med sin frånvaro och ja, min självdistans kommer att ta mig till helvetet. Jag måste gå i exil.
Varsågoda.

Lennart Ekdahl

Igår var jag på TV-4-fest på Cirkus.
Dansade med Lennart Ekdahl.

– Lennart ... vi måste dansa nu.
– Varför då?
– Vi måste värma upp ... I FALL de spelar Jackson Five efteråt.
– Okej.

Dagens råaste skratt

Kille 1: Jag fick mig ett ligg i går och i dag skickade hon mig ett SMS.
Kille 2: Och?!
Kille 1: Hon skrev "du har glömt sex enkronor på nattduksbordet", jag svarade bara "ok"...
Kille 2: Hon vill nog träffa dig igen.
Kille 1: Jag trodde det också för en stund senare så kom det ett sms där det stod "Förresten det var bra sex vi hade". Då svarade jag "det var värt varenda öre". Hon skrev inget mer sen...


Källa tjuvlyssnat

Då och nu

Då. Studerande

Nu. Arbetande.

Kabel-tv

Det finns något som är exotiskt i mitt liv.
Kabel-tv.
Ni kanske trodde att bostadsfrågan var en krisande punkt, men så är inte fallet. Jag har disikerat mitt eget liv och har insett att det här med en trygg, fast bostad inte är det som är det mest paniksamlande i min vardag. Äh! Lite miljöombyte förnöjer. Typ.
Nä, det är något annat som grämer mig ... Kabel-tv:n.
När jag slussas runt från andrahandskontrakt till andrahandskontrakt blir mitt tv-tittande något sporadiskt. Först så övertygar jag mig om att jag inte kan klara mig utan kabel-tv:n... lurar mig att kolla på alla smaskiga, underbara program. Följa dem slaviskt och springa hem för att inte missa en enda minut.
Sen flyttar jag.
Och har helt plötsligt försatts till ett ensidigt tv-tittande av formen SVT-Tv4-tv, med ett hullerombuller av basröster, Ernst Kirschsteiger och han-med-axlarna-Kristoffer på Kobra.
Även om jag gillar både basröster, Ernst och axel-killen, så blir jag ledsen, gråter en skvätt och drömmer mig bort till Desperate housewifes, Simpsons ... ja, jag kan nästan sakna tv 3:s nyheter och kanske Adam Alsing som är kablens egna förpestelse ...
Där simmar jag runt i drömmar dränka av skräpkulturens gyttjebad som jag älskar så mycket.

Mer gyttjebad, och exotisk kabel-tv till alla!

politik.

Undrar om den politiska diskussionen kommer att avta nu? Vi behöver ju ändå bara sättas oss in i politiken en gång vart fjärde år, precis innan vi går och röstar. Eller?

Nä. Skev AB kommer att anordna fler seminarium under ämnet "politik och bak", men senast blev det bara politik, utan bak, när några tappra människor äntrade mitt vardagsrum.
Så. Först blir det bara bak, sen blir det ett angränsande ämne "feminism och broderi" ...
Mer feminism till folket och krossa fördomarna. Och nej ...
– Jag har inte hår under armarna.
– Jag har inte stubb
– Jag är inte aggressiv i mitt sätt att prata.
– Jag har inte hennafärgat hår.
– Jag klär mig inte i Gudrun Sjödén-kläder ...
... Och framför allt. Jag hatar inte män.

... Jag vill bara ha samma chanser i livet som alla andra.
Punkt.

Jag är kär...

... i de här killarna ...

Kan jag inte få dem på posten?
De kan få bo i mitt akvarium, i stället för mina fiskar/katter. Och i stället för vatten och växter ska där finnas världens största sortiment av rullband...

I dag ska jag gör något dumt. Totaly silly... Baaaad idea. Jag har funderat hela helgen. Men det är fan svårt. Jag ska utse...


Världens bästa låt?

Vilken är det? Om man bara får välja en enda, av alla miljoners låtar.
Fuck, jag blir galen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill inte.
Skärpning.
Jag måste.

Bajs .. eeh .. jag menar "Slussen" ...
Svårt.

Okej. Jag gör det vetenskapligt:
Mest spelade låtarna på min iPod:

1. Som en chock för mig, men det var visst "Filmstar"med Suede som gått hetast. Was? Fanns min iPod på 90-talet? Antagligen ...

2."I don't know" med Beastie boys. Den mest otippade låten genom tiderna och så bra.

3. "Ghost ship in a storm" med Jim O'Rourke. Börja-varje-morgon-låten. Stor kopp kaffe, DN kultur, leka med katterna (mina fiskar ... jag önskar mig en katt, så i brist på annat låtsas jag att fiskarna är katter. Tror att de börjar lyssna på mitt "kissekisse"nu. Och nej. De klättrar inte i träd och jagar möss. Än).

4. "Dear Prudence" med Beatles. Varför kan inte jag också få ha svart pottfrisyr och heta Paul, George, John eller Ringo? Eller nä, jag vill nog inte heta Ringo after all....

5. "Old man" av Neil Young. Tågresor till Linköping, plinkiplock och vänskap.

6. "Do the Whirlwind" med Arcitecture in Helsinki. Den bästa låten? Jag tror fan det. Mörk Debasernatt. Spelning. Början på något nytt.

Slussen

... är troligen inte den vattenbassäng med variabelt vattenstånd och vägknut av betong som byggdes på 1930-talet som den utgett sig att vara.
Jag tror att Slussen är en enda stor illaluktande bajskorv.
Som luktar skit.

Jag – en följetång

För ungefär ett halvår sedan florerade mina dansanta moves på internet i och med att jag (mycket ofrivilligt) ställde upp i en tävling med min (också mycket) skeva syster, i form av en hiphop-kocks-dans!
Nu gör vi comeback i en helt ny form, men även denna gång på internet. Denna gång är det dock inte våra egna intressen som ligger högst på listan, utan vi har gett efter för samhällets komersiella klor och sålt oss själva.

Håll ögon och öron öppna, snart är jag i var mans dator. Och kanske kommer jag ta över världen .. eller i allafall bli egoistisk, självcenrerad och tro att jag är världens mittpunkt ...
.... Eller skrattad åt av hela svenska folket. Jag föredrar det sista.

Vuxen.

Japp, jag avancerar i vuxenvärlden, även om jag vill betitla mig världens yngsta 23-åring.
Jag har nämligen fått mina första visitkort (om jag räknar bort de där 1000 visitkorten med Kalle och Hobbe som jag fick göra när jag prao:ade på Tryckeri Knappen i Karlstad, blott 14 år gammal).

De är rosa.
Om ni vill ha ett, så får ni det.

Skev testar: Debaser Medis

Som den öppna och accepterande människa jag är, så tog jag det ödesdigra beslutet att gå till Debaser Medis igår. Funderade länge och väl om jag var redo för detta, genom att sänka några öl och droger (jag har lagt min H&M-drog på hyllan och har nu utvecklat ett högt onormalt förhållande till oliver) på Pet Sund bar.
Jag och mina vapendragare Linda och Frida intog fortet Medis med det öppnaste av sinnen. Så öppen man kan vara när man går in i en medborgerlig tegelbyggnad i från 60-talet. Okej, jag ska försöka låta lite posetiv ...vakterna var ju trevliga ...

I allafall ...
Debaser Medis är ...
- Att lounga. Hänga i loungen bland vita stolar och vita dukar...
- Att stuka foten inne i stora salen. Jag har inte gjort det ännu, men jag undviker systematiskt nattklubbar med trappor eller nivåskillnader, eftersom jag har en tendens att utnyttja dessa byggnationer i jakt på en stukning.
- Rosa-vita toaletter med tvålautomater. Yes, det är sant. Det är bara att hålla händerna under tvålautomaterna i två sekunder så får man en lagom portion rengörande vätska. Otrooooligt rock!
- Att hänga bland ett mycket varierat klientel. Cheap Monday-rövar blandas med blonda bruttor i partytoppar och killar med strasskärp.
- Barpersonal som har Cheap Monday-brallor och rutiga skjortor, vilket även Debasers alierade: Personalen från Weekday hade. Det roligaste var nästan att hälften av alla manliga besökare hade just rutiga skjortor.
- ETT klotter på toaletterna. Och nej, det var inte jag som klottrade...
- Pissoarer utan vattenspolning. Nu kanske ni undrar hur jag vet detta, men jag råkar ha säkra, manliga källor från Innerstadspress och Aftonbladet som har skvallrat om detta. De var för övrigt MYCKET skeptiska, eftersom man såg allt det där som den förra besökaren gjort.. alltså pissat. Förhoppningsvis.

Nä. Debaser Medis är not my bag in box.
Jag får helt enkelt fortsätta vara en icke-banbrytande människa som hänger på Carmen, går på Debaser och käkar Kapprischåååsa dagen efter.

kommunikationsproblem?

Sitter och msn:ar med min sambo...
han sitter en meter ifrån mig...

En anledning att flytta till Paris

Debaser Stureplan?

Jag har farit med osanning.
Debaser ska inte stänga, utan expandera och bli på smällen med medis.
Fick rätsida på detta igår när jag var på Debbans uteservering (trodde att det var det sista skälvande mötet med betongen) och letade efter krishanteringsgruppen och tysta minutrar, men fann inget. Inte ens Svenska kyrkan var där och lät Gud bjuda på kaffe. Nä, ingenting. Allt var bara precis som vanligt. Så jag började ana oråd.

Debaser har alltså fått tillskott i vi-gillar-pixies-familjen: Debaser Medis.
Som jag eventuellt hatar.

Som min vän Projekt sa: Debaser Medis ska i första hand funka som en tråkig scen dit kidsen kan gå
och se Mando Diao utan att få supa sig fulla.

Japp.
Inom kort kommer vi troligen få se följande eventuella skräcksenario:
Debaser Stureplan (en nybörjarrockscen för att slussa in stureplansfolket i den riktigt skitiga rocken. Första bandet som spelar kan vara Good charlotte eller varför inte Maroon 5. Det är här uttrycket champagne-rock myntas och ölplastglastillverkarna går i konkurs.
Debaser Lilla Essingen (familje och pappa-rock av högsta klass. Oljemålningar av Neil Young sitter uppe på samtliga väggar)
Debaser Gamla stan (rokokko-rock på klassiskt Bellman-banér och STÖL byts ut mot mjöd

Good bye Debaser

Jaha, så kommer den där dagen som jag har fruktat för så länge. Debasers död.
Nu sitter ni där ute och säger i halvhög, irriterad ton att "nej, Emma, Debaser dör inte. Det F L Y T T A R bara", men nej. Ni förstår inte. Det här handlar om någonting mer. I allafall vill jag intala mig det.

Allt började en vårdag, kan det ha varit i mars måntro? Jag var förvirrad, pratade värmländska (det gör jag fortfarande), bodde i Tumba (vad ska man säga?), hade converse med röda kommuniststjärnor på och trodde att jag var cool.
Jag och min vän Åberg mötte upp en kille (vi kan kalla honom Palle Kuling), som hade varit MD-brevis med Åberg under en period. För er som inte vet vad MD-brev är, så var det något som var relativt vanligt i början av 2000-talet, innan iPod-åldern och kan beskrivas ungefär såhär: musiknördar som skickar MD-skivor till varandra i brev och ber till gud att deras blandbands-MD:s med tillhörande låtbeskrivning inte ska schabblas bort av allsmäktige Posten.
Nåväl. Palle Kuling kom iklädd poppig silverjacka (hmmm..?) och hade med sig sin vän Lagnetoft. Vi skulle gå på konsert. Jesse Marlin skulle spela och han var ju kompis med Ryan Adams, så det kunde ju bara gå vägen, liksom.

Det var den kvällen allt började.
Sedan dess har Debaser fått mig att:
– Dricka kopiösa mänger öl – varje helg.
– Bli bestört över ombyggnationer. Jag snackar den där vita skiten i hörnet där de serverar kladdkaka. Rock? Nej.
– Stanna tills de har stängt, fastän jag jobbat dagen därpå. Anledningen? Orden från mina vänner "du är inte rock om du drar hem nu" kan ha haft ett och annat att göra med det hela.
– Observera att min vän har en Debaser-strategi. Målet är hångel och vägen dit går ungefär såhär: köa, snacka, hänga av sig ytterkläder, gå till toaletten, ner till lilla baren, köpa öl, se flyktig ut, in på dansgolvet, dansa och slänga lite med håret, till lilla baren – via stora baren – köpa en öl och så hela proceduren om och om .. och om igen....
– ... Och ja, den fungerar. Jag har många gånger stått och nypt min vän i armen med orden "Kan du inte sluta hångla nu... jag vill dansa.."
– Försöka dämpa min väns ledsamhet med whiskey och Redbull nere i lilla baren med resultatet att hon började banka på en viss killes bringa, rycka av honom hans mössa och snyfta till i en kompis killes famn.
– Få med alla utbytesstundenter jag känner dit...
– Vakna mitt i natten av att mina vänner har träffat 10 gotlänningar utanför Debban, som de dragit hem till mig (som låg hemma och sov och skulle upp och jobba dagen därpå) med orden "Här Emma. Vi har hittat tio gotlänningar. Du gillar ju gotländska, så vi tänkte... eee.. ja. Här har du dom i alla fall. Var så god". Svar: "Grrr. Tack."
– Försöka bilda hög på Debasers dansgolv.
– Ramla över ett bord.
– Köa i en timme utanför Debban, i januari, i 20 minusgrader... iklädd tyg-Converse.
– Älska Peggy Lejonhjärtas låt om Karl Johans torg (torget utanför Debaser).
– Att se människor klädda som Gustav Vasa och Ankarström.
– Att panta burkar och tömma sparkonton i jakt efter pengar till inträde.
– Jag har – TILL OCH MED – sagt till en ex-pojkvän: Vad gör du här? Det här är mitt ställe. Du får skaffa ett eget ställe. Stick!
– Bli hatad av alla jag känner eftersom jag är så trångsynt: "Emma, KAN vi inte gå någon annanstans? Måste vi ALLTID gå till Debaser. Vidga dina vyer för i helvete!"

Debaser har alltid fått mig att återvända. I allafall efter klockan ett (halva priset) eller efter klockan två (gratis) efter att ha testat på alla de där andra uteställena som förövrigt är skit.

... Och Debaser har fått mig att bli likblek av rädsla av följande senario: Slussens betong går sönder=Slussen måste byggas om=Debaser måste flytta.

Och nu, om tre dagar, flyttar Debaser till Medis, i Mondos gamla lokaler.
Bort från de skumma, underbara lokalerna i underjorden och till ex-Mondo.
Mondo som kändes som ett högstadiedisco i så hög grad att man glömde bort att dricka öl och sucktade efter Hubba-bubba-tuggummi och chips i portionspåsar. Jag hatade stället så mycket att jag fimpade i heltäckningsmattan en gång.
Vad ska jag säga?
Jag är skeptisk.

Skevs kvällskurser

Med anledning av höstterminstart/pluggsaknad/vill-köpa-nytt-kollegie-blocks-längtan/kunskapstörstande drar Skev AB i gång kvällskurser på den vackert belägna kursgården Kärrtorp Starmongo Center, KSC (alltså i mitt kök...)

Alla är välkomna att föreläsa om vad de kan (alla sitter inne på en massa kunskap och jag vill ha den kunskapen..., okej?)

Vi kan redan - stolt - presentera första föreläsningen:

Bak och politik
Vi knådar, samtidigt som vi diskuterar allt från valet, politiker, valfrågor till samhällets rövhål. Med oss har vi professor Knådhand och Professor Bakmani som finns till hand till er som vi utveckla ert bakande. Herr Knådhand är känd genom sina expriment vad gäller bananbröd och kaffebröd (bröd med kaffe i. OBS! Ingen hit). Fröken Bakmani kommer att gästa föreläsningen och bidra med erfarenheter ur sitt liv som manisk bagare (hon har vid flera tillfällen varit ute på krogen, men varit tvyngen att abrupt avsluta sin kväll runt 02:00-tiden med frasen "jag måste dra. Jag har en deg på jäsning").

Inga förkunskaper krävs vad gäller bakning och politik. Och du behöver inte aktivt delta i de politiska diskussionerna om det känns obehagligt.
Medtag valfri mjölsort.
Krav: Rent mjölk i påsen.

Senare i höst kommer vi bland annat bjuda in till kvällskurser i följande ämnen. Det går bra att anmäla sitt intresse redan nu.

Hösten 2006
- "Hur jag delar ord och sätter ihop dem igen" och andra manier, med föreläsare Agnes.
- "Hur man viker ett par pappersbröst av en servett" med föreläsare Emma Sundh.

Välkommen!

Tillbaka och utretad

Ja, jag har varit ett arschle på att uppdatera min blogg. Riktigt dålig.
Jag har varit på semester, okej?
Tjörn. Det är en ö, norr om Göteborg där man klättrar i berg och äter upp sig inför hösten.
Tjörn är också ett ställe där man bara måste retas. Japp. Det är därför man tar med sig sin syster.
Åh! Jag har retats så mycket att jag kan vara snäll, ljuvlig, ödmjuk och alldeles fantastisk i ett helt år nu.
Det är därför jag har åkt till Tjörn en vecka om året i 17 år nu.

Nu är jag uttömd av ret och känner mig befriad från retandets hårda, ilskna och förrädiska klor. Utvilad, uppäten (har jag missat något?), solbränd och vindbiten återvände jag till Stockholm med en fräken på näsan. Japp. Jag äger EN fräken, den sitter mitt på näsan och på somrarna (efter kopiösa mängder solexponering) tar fräken över näsan och gör den till sitt herravälde. Så nu sitter jag och fräken på jobbet. Tillbaka i verkligheten.

Drömmer mig bort när jag fällde min syster till marken på en asfaltsväg på Klädesholmen, när jag försökte göra bort henne inför båtuthyraren genom att säga "golv, höger, vänster", i stället för "durken, styrbord och babord" (hon ville verka världsvan) och låsades att hon inte fanns när hon ville ha uppmärksamhet. Åh, vad fint det var. Allt är som ett skimmer och alla mina minnesbilder är tonade i rosa.

Åh...jag vill retas...... Eeeee... Jag är inte alls befriad från retets klor. Helvete, min Tjörn-kur hjälper inte. Jag njuter fortfarande av att reta. En dålig habit?
Förtrollningen är bruten, Joe Labero har förlorat sin kraft, jorden slutar sväva och det där med att välden är god var alltså ett plumpt skämt.
Arschle också.
Jag är ond. Hjälp mottages snarast tack!
Jävligt snarast...

Fotnot: Jag sysslar inte med systematisk mobbing, utan det handlar om genomtänkt, kärleksfull mobbing av folk i min närhet för att visa min uppskattning ... på ett mycket orginellt sätt. Jag sätter mig bara på de svaga och använder allt de säger och står för emot dem.
Jag går ej att hyra in till mellan-och högstadieskolor som avskräckande exempel.

Äntligen en fullvärdig stockholmare

Jag har äntligen kvalat in. Nu är jag en stockholmare. En äkta.
Inte direkt någon tredje generationens stockholmare, men vem är det egentligen?
Alltid är det något knas i släktleden...
Nä, nu är det nya ideal.
Det där folkparti-tänket där språket identiferar din tillhörighet är så förra året. Vilket är en jävla tur för mig. Jag kommer aldrig lyckas med stockholms-intagningsprovet och slänga mig naturligt med ord som bagare, bulle, tub, najs, garva, keff, chacka, sååå jeeela fett och reeekor. Nä, jag har faceat att värmländska är mitt straff för mitt liv som landsortsglin. Jag menar något är det jag måste sona för, så jag antar att det måste vara min karrär som hyssmakare i unga år (Ja pappa, det var jag som målade tipex på alla dina stämplar...).
Inte heller kunskap om den stockholmianska kulturen eller vägnätet definerar hur pass stockholmsk du är. Jag pluggat in alla Fruängens bussförbindelser, men inte har jag fått något "Grattis, du är nu en stockholmare" i skrovligt, tjockt, förseglat kuvert på posten. Inte heller min kunskap att jag kan peka ut alla monopolgator i Stockholm på mindre än en minut har imponerat särskilt.
Jag har testat allt!
08-telefonnummer, adress som slutar med Stockholm, bott runt i alla vädersträck, pratat bostadsmarknadens stora, svarta rövhål på otaliga fester och sagt saker som "nä, nu för tiden tar det bara en halvtimme att flytta till en ny lya. Du vet, jag har ju sån jävla rutin vid det här laget".
ALLT.
Men nu! Nu är jag stockholmare.
Jag har nämligen fler än en lägenhet.
Japp. Det är ultimat-stockholmskt.
Alla riktiga stockholmare har typ tre lägenheter. En som de bor i, en som de renorverar och en som de hyr ut i andra-hand till överpris till någon norrlänsk student som pluggar konstvetenskap på Stockholms universitet, utan en endaste ködag i Stockholms bostadsförmedling. De har givetvis lägenheten med motiveringen "i fall att".
Detta betyder att ett par som har varit tillsammans i ett år har i genomsnitt sex lägenheter, i fall att.
Det kan ju ta slut liskom... om 40 år, och då är det bra att falla tillbaka på sisådär en handfull bostadsalternativ.
"I fall att" är ett väl brukat ord nowadays.

Japp. Och här är jag nu.
Typ.
Förutom att jag kommer att vara en simpel värmlänning med endast en lägenhet - i andra hand - igen om en vecka.... Då har jag gått från tre lägenheter till en enda...
Men jag njuter och hoppas på att jag också får tillfälle att säga "I fall att" och bli en fullvärdig stockholmare.

Jag - en H&M-knarkare

Alla vapen ner.
Jag lägger mig på marken.
Näsan tryckt mot golvet.
Jag erkänner.
Jag är en H&M-knarkare. Den där "lite-granna-shoppa-innan-jag-åker-hem" har bytts ut mot ett skamfullt "ska bara in och kolla". Sedan vandrar jag omkring och tar i alla material, råkar prova och ramlar genom kassan. Kommer hem och har helt oförstående en sån där vit plastkasse i handen.
ÅH! Inte igen!
Klipper av prislappen, rent av gräver ner den i soptunnan och skrynklar ihop kvittot till något obefintligt som skulle kunna tas för ett mycket muskulös dammråtta.
Sätter på mig vad-det-nu-är.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
NJUTER.

När en vecka - eller mer - har gått och jag inte längre har koll på sortimentet kommer abstinensen. Tänk om det hänger en klänning där i någon butik som måste räddas?
Jag får en äcklig lust av att konsumera. Jag som ogillar konsumtion. Alltid, alltid, alltid... förutom mitt H&M.
Älskade H&M.
Hatade H&M som snor mina pengar. Jag som bara förvaltar mina intjänade kronor och så kommer H&M och kriminaliserar mig.

Absinensen ökar och drogen är konstant och snart kommer jag spola ner skira H&M-plagg i toan, brutalfasa för nya höstkollektionen och hamna på H&M-rehab.

Hjälp.

Angående Linda Rosing:

aila-lisa said...

Idag var hon hos mig, på kvarnen, på Söder med Fadde...
Hon kallar honom "men lägg av då älskling". Fadde verkar som en rolig typ, eller vad sägs om det här:

Jag: Vad vill du ha för rött vin, husets?
Fadde: Nä, grannens (stora skratt).
Jag: Vill ni ha vatten till?
Fadde: Nä, Absolut vodka.
När notan kommer in, tittar Fadde oförstående på mig.
Fadde: Känner du igen henne, vet du vem hon är? frågar han.
Jag: Ehh, ja fast det spelar ju ingen roll, hon är som vilken gäst som helst.
Fadde: Jo, för hon brukar inte behöva betala när vi är ute.
Jag: Jaha, jajaj men jag tar alla mina dricks och står för erat vinkalas då?
Linda: Ohhh, men fadde ... hihihi GUUUUUUD så pinsam du är, hihihiihi.
Japp så är det att jobba på söder när stureplan är på besök. Skulle bett om leg och sagt att det tyvär är fullt här ikväll...

Linda Rosing

Okej. Jag lägger mig.
Jag skiter i om Andreas Johnson har haft blött hår i 7 år, jag struntar i att Torsten Flinck snor babyolja av folk, jag avsäger min plats i Stockholms bostadskö. Jag skulle till och med kunna tänka mig att sätta mina skitiga, jävla converse på Stureplan. Sluta dricka kaffe.
Vad. Som. Helst.

Jag skiter i allt ... bara jag slipper höra det där namnet en gång till.

Nu ska Linda Rosing bli partiledare. Eventuellt. Hon har blivit tillfrågad, men innan något är bestämt är det något litet pekfinger, lillfinger eller vad-vet-jag-vad-det-är-för-jävla-finger som trycker på det enda inprogramerade telefonnummer på telefonen: pressen.
Känns som kalla kriget. Bara att Linda Rosing trycker på den där knappen (som man verkligen inte ska trycka på för då händer något riktigtriktigt hemskt) jämt, jämt, jämt, jämt, jämt, jämt.

Hejd. Vad är det?
Nej, i stället trycker Linda på telefonen och säger något i stil med..
- Alltså. Jag vill ju inte säga för mycket, men jag är utnyttjad-av-media-och-nu-kanske-kanske-jag-ska-bli-partiledare-och-just-det-jag-är-olycklig-ooppps-nu-har-jag-en-ny-kille-Takort-på
oss?-javisst-och-nu-är-jag-visst-utnyttjad-av-media-igen-förresten-jag-har-en-ny-kille-och-nu-ska-jag-vara-med-i-tv-och-och-nu-är-jag-och-fadde-ihop-igen....

Jag flyr, jag håller för öronen, jag blundar, men hon är Ö V E R A L L T.

WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH

Jävla konstigt asså

Malli och boky said...

Idag, kan vara den mest oseriösa dagen någonsin. Såg en kille sova i en hamburgare för några timmar sedan...

Österrikes flagga visit Visby

Visby är ... varmt.
He he he.
Visby har även en mycket stark sol och jag har nu märken av en bikini över kroppen. Alltså vi snackar inte vanliga jävla bikinimärken. Vi snackar Österrikes flagga, vi snackar Japan, vi snackar vilken jävla falagga du vill. Jag är RÖD och vit.
Och nu till SKEV:s soltips:
1. Använd sollotion...
2. SITT inte (särskilt inte om du inte har värsta sexpacket på magen), det ger nämligen vita veck på magen.
3. Sola inte med solglasögon ... du ser ur som .. ja, just det .. det är nu Österrikes flagga kommer in i bilden igen..
Nå väl. Sånt shity shity får man väl leva med, för Gotland är livet. Skum dialekt, en förkärlek till saffran (why oh why), en massa glassare, raukar och (konstpaus) solen. Vårat egna Ibitza.

Imorgon blir det Tofta.

Angående street art

Någon i min närhet:
- Jag vill också vara illegal, finns inget sexigare än att gå omkring med sprayburk i handväskan.
Det verkar vara en jetsjakt på just denna typen av hjältar, så man kanske kan maskera burken så den ser ut som pepparsprayburk?
Tänkte att jag skulle ta med en schablon till asia om några veckor, men där kan man snacka polis-nojja, i ett land där knark straffas med döden och oralsex är förbjudet. Om jag inte lyckas återvända i en bit får ni lova att helgonförklara mig.
Minst.

Silverfisken

Jaha... så har Silverfisken slutat blogga.
Kanske.

Var är världen på väg?
Är detta som skotten (nej inte Mel Gibson i Braveheart) i Sarajevo som fick första världskriget att starta. Är detta som när Hitler kom på att han kanske inte var så jäkla bra på att måla och började hata i stället?
Är detta början på bloggdöden?

Politik

När jag tänker på politik får jag en kittlande känsla i hela kroppen. Den vill liksom göra en massa, veta, kunna, diskutera och sträva. Trots det har jag aldrig röstat. Det är en skam, jag vet.
När jag läste statsvetenskap visste jag att det var det här som verkligen betydde något, men jag var en hybrid av fel och rätt. Jag hade taggvassa åsikter, diskuterade alltjämt, fick rysningar av nyinköpta böcker om ideologi ... MEN ... jag skämdes. För jag hade som sagt aldrig röstat.
Snart är det dags för min valdebut... Äntligen är jag skriven där jag bor och kan bli på riktigt, ingen hybrid.

För att säkerställa allt jag inte vet och kanske vet så var jag tvungen att göra ett test. Vilket parti jag sympade med...

Spännande... men jag måste erkänna att mitt hjärta kommer att rösta något annat.