T-banefest – extraknäck?

Drog en lyxfrulle på tunnelbanan i morse. Två knäckemackor i väntan på min kopiösa, underbara Seven-eleven-kaffe.

Det var sådär uppskattat.
Vet inte vad det är med Sverige, men tunnelbanan 08:10 är inte direkt ett murvel av skojsande och spexande. Nä, tvärtom. En tyst predikant om lite stilla, svensk "lugn och ro".
Själv satt jag i godan ro, lyssnade på ipod, käkade en knäcktemacka eller två och var djupt försjunken i min tidningstävling (försöker alltid läsa Metro, City och Aftonbladet SE mellan Kärrtorp - Rådmansgatan. Min tidningsrutin funderade alldeles utmärkt innan Aftonbladet kom in och fes i mitt ansikte av njutning av att förstöra min "antalet sidor per minut"-competition som jag hade med mig själv)
Jävligt jobbigt.

När jag hittade upp för att inte ramla mellan den där springan mellan perrong och tåg på Rådmansgatans tunnelbanestation, var hela jag nedsmulad och jag lämnade en lätt irriteradblickande vagn.

Det är dags att skapa ett tunnelbanedisco snart, för så tristtråkande störningskänsliga som alla människor är just nu är fasen rekord. Och skandal. SKÄMS!
Vad säger ni?
Ska vi ses på gröna tunnelbanan mot Hagsätra, sista vagnen, på lördag natt, den som går från T-centralen 02:08. Jag tar med en discokula, en påse sourcream-chips och holiday-dipsås ...

Who brings the music?

Marit Bergman ...

... goes Justin.

Lyssna här

Indien enligt Dagarna

Till indien åker bara de som redan vet sig själva, men som tycker det verkar förmätet att säga det utan att ens lämnat tanumshede.

Dagarna

Jag är ett fan ...

Jaha, då var man ett fan av Melody Club, utan att ens gilla deras musik.
I alla fall enligt dem själva.
Inte illa pinkat.
Historien med den där stegräknaren som jag gav till Kristoffer i Melody Club under en intervju för att han gådansar så mycket på scen ... den storyn har nått P5:s redaktion.
Hur? Inte en jävla aning.
Men när journalisten frågade om "myten om stegräknaren var sann", så sa melodierna att det var ett "fan" som hade gett den till dem.

Skev är - från och med i dag - alltså ett fan av Melody club!?
Ibland är det intressant att vara jag.
Det där med att lära känna sig själv har fått en helt ny innebörd ...
Och jag behövde inte ens åka till Indien.

Åhléns

Åhléns.
Kan inte för mitt liv fatta vad det är, men varje gång jag är bakis, får jag en sån obeskrivlig lust att shoppa på Åhléns.

Jag kommer hem med suspekta saker, som brickor och solstolar, efter att i alkohol-bakfylle-ångor förvirringsshoppat.
Åhléns, vad gör du med mig?

Release me from your dirty consumption-hands and let me rest in bakfylle-peace.

jag och nej

Ja:
- Dricka gladöl på Carmen för sista, skälvande småpengar.
- Käka middag ute. På Jerusalems kebab ... okej, jag är pank. Värsta lyxen.
- Proppa i sig vaniljbullar till frukost, i brist på vanligt bröd.
- Gå till text och ord-mässan på Street ikväll. Kolla in Bodil Malmsten, dricka öl och dansa till Galago-manuvrerade skivspelare.

Nej:
- Bli obeskrivligt glad över att hitta en utbetalningslapp från Telia på 358 kronor ... som gick ut för tre dagar sedan. Hur kan pengar gå ut? Telia: ge mig mina pengar!
- Köpa 10-kronor-kaffe på Netto. Inte okej.
- Obestigbara tvätthögar och inget att ta på sig. Kan man gå till Street i morgonrock?

Röv-dator

Min bärbara dator - vi kan kalla den Charlie - har gjort en Pete Doherty och åkt in på rehab. Han har varit slö och febrig under en lång tid och vägrat att ställa upp på vissa tjänster.
Vara snabb till exempel.
Så han fick ta sitt pick och pack och följa med min pappa Arne till dataläkaren.

När pappa Arne stod hos läkaren för att lämna in Charlie, frågade de snällt om datorn hade något lösenord och pappa Arne ringde snällt upp Skev-dottern.
- Vad är det för lösenord till datorn?
- Eeeeh. Måste de verkligen ha reda på det.
- Öööö ..ja!?
- Men, come on ... hmmm... Han kanske inte var så seg trots allt ... he he.
- ....
- okej då. Röv.
- Va?
- Ja, lösenordet är "röv".
Jag tror jag hörde pappa Arne skaka på huvudet, men jag är inte säker.

Pappa Arne la på luren och antagligen ströks hans sista bild av "sin ljuva - om något lite skeva - dotter med ett starkt, svart, kritigt streck.
Sista spiken i kistan.
Röv.
Att jag rapar högt och sedan berömmer mig själv, svär svart, har en väl utvecklad prutt- och bajshumor och aldrig har lyckats vara så där ljuv och flickig som alla andra(och njutit av det och gärna spelat på det), det har han förlikat sig med och är nog lite stolt över.

Men nu fick han stå där i sin pondus-jobbkavaj med tillhörande konsult-portfölj, med en datorn med fina lila-rosa-ljuva blommor på, "med mycket viktigt material tillhörnade en journalist" i handen ... och högt berätta för alla i butiken att lösenordet är det ord som hans dotter använder mest i sin vokalbulär - röv.
Tja, vad kan man säga ... jag fortsätter att skev-erövra världen.

God natt och röv.
Skev

Popaganda

Popagandafestivalen är död.
... och jag måste dricka gravöl.

Farväl ...
... dekandeta salongsberusningar på nygräspick-nick, öppna-dörrar-fester i studentkorridoren på Lappis och hårtorksvärme efter en längre tids hällregn.

Take that och Fuglesang

Take that är ett fenomen.
Inte ett pokjbandsfenomen, utan ett alibifenomen.
Så här ligger det till: Det finns en ful, halvmullig snubbe som kan sjunga. Han heter Gary Barlow. Han har en liten pojkkör, bestående av tre fullvuxna män i 35-årsåldern som alla ser bra ut. En har sammetslena ögon, en annan är en cool DJ på Ibiza och den tredje är en vacker skapelse som inte råkar vara mer än tre äpplen hög.
Tillsammans bildar de "pojkbandet" Take that som nu har återförenats.
Inte på grund av att de tycker att det är lattjo att åma sig framför mickar och lägga stämmor på Garys sång ...utan för att Gary inte klarar sig utan sammetsögonen, DJ:n och äpplena.
Sad, but true. Men Take That är bara ett alibi för att stackars gary ska få sjunga och kanske till och med kränga lite plattor.

Detta stod helt klart för mig när jag hade stått på ett kokhett Café Opera, druckit en drink som smakade Ramlösa/rom och väntat på Take that. Jag väntade jävligt länge och hann smida den ena konspirationsteorin efter den andra. Kände mig som en Fuglesang i väntan på att lämna jorden ... Jag väntade alltså JÄVLIGT länge. Fast utan rymddräkt.

Till slut gjorde de entré, åmade sig kring mickstativen, piruettade sig, do:ade till Gary och passade på att lansera ännu en ny stil (förra stilen var en ett krig av krås och 1700-tals-stil): Britpopstilen.
10 år för sent.
Gary njöt. Så klart.

Körgossarna gör det givetvis bara för pengarna. Och shit vad de måste ha fått bra betalt, för vad är mer förnedrande än att röst-fnaska för Gary Barlow? Tja, att vara Christer Fuglesang kanske.
Men det är inte långt ifrån. Kanke britpop-stilen är lite mer förnedrande.
Att nittiotalet var tillbaka som trend är ju ett faktum, men hold your horses.

Förörvrigt var det sjukt nostalgiskt att se gossarna ...och okej då ... det var kul.

Take that

I kväll ska jag bli en god människa, käka middag med redaktionen och ha pojkbandtema. Jag ska vara den där killen i East 17 som har en keps som svävar 2 centimeter från huvudet.
... sen ska vi köra några Justin Timberlake-moves, axeldansa som Nick i Backstreet boys och gå på reunionparty för Take that och dra i Howards före detta dreads, lära Mark Owen att svära och snyta oss i en krås-skjorta eller två.

Ond emma säger förlåt

Ond Emma.
Det har jag varit i dag. Den värsta sortens journalist-arsel som ringer sjuka, alkoholförgiftade människor på deras kureringsbäddar och TVINGAR dem med min myndigaste röst att göra mig massa tjänster (till exempel fixa fram bilder eller alternativt rita illustrationer), så att JAG kan jobba.
Usch ... vad jag skäms. Führer Skev har tagit öven min annars så späda (typ) och ljuva (typ) kropp.
Så här kommer ett rungande förlåt till Indiekören. Förlåt.
... och lite förlåt till dataavdelningen där jag ständigt är ett plumt skämt, eller kanske rent av ett skällsord, så mycket som jag tjatar på dem när webben inte funkar som den ska.
Skev är nämligen webbredakör. Men mest är hon skev.

Kortfilm

Jag hoppas fasen ni inte missade kortfilmsmaratonet på SVT igår, lördag. Det var riktigt grymt och jag har fått en ny idol: Klara Swantesson.
Hon har gjort en fullträffsfilm: Tillväxtsjukan.
SE!

Lördags-spioneri

I regn, rusk, blåst och andra jävligheter tog jag mig igår till Armémuseet för att bli smart på spioneri. Mötte upp några vapendragare och intog museet. Så jäkla värt det. Nu längtar jag efter att dricka dry martini, vara karismatisk, spela kort, ha en penna med en kamera i och vara svag för kvinnor.
Har ni inte varit på utställningen "Spioner" på Armémusset, så är det helt klart värt ett besök.

Efteråt avnjöt vi "fett på vitt bröd", a.k.a pizza på halvtaskiga haket Gulli's pizzeria på Söder.
Skitrevlig personal och bra för tomma plånkisar.
Jag är luspank och har precis börjat pengaletandet i lägenheten. Ni vet när man börjar gräva i gamla väskor efter enkronor och stoppar ner handen i otrevliga smulspringor i fotöljer och soffor. Lyckades komma över några mynt, så nu har jag köpt 4 kg mjöl ... eeeee... kändes smart på något sätt...
Måste ha bröd ... i går käkade jag nämligen kanelbullar till frukost och gick därför runt med en skvalpande kanelbulls-pizza-deg i magen hela dagen igår.
Har satt ner två enkronor i en kruka med jord nu och hoppas på att min förmögenhet ska växa till oanade höjder. Om tio dagar ska jag skörda.

På något skevt sätt gillar jag i och för sig pankkänslan ... att vända på varenda krona, äta ris och soya, gå på gratismuseer, skänka pengar till uteliggare (känner sig extra snäll då, värsta egoprylen) och fika hemma - med hembakade bullar - i stället för på stan. Okej, det är bara kul en liten, liten stund, för få saker går ju upp mot att vid löning känna sig nyrik, käka ute, bjuda på öl på Carmen, unna sig de finaste oliverna och - sist men inte minst - brutalt och hänsynslöst inta H&M och Topshop och länsa ställena. Endast för att man är så-jävla-värd-det.

För er som vill skänka en slant till en skev fan, till förmån för lite kaffe, Carmen-häng, Debaser-besök och nya serieteckningspennor kan höra av sig.
Tack på förhand.

Dagen då svenskarna fick IG i matte

Igår drabbades jag av akut surhet. Och var tvungen att peka finger till alla city-jeepar.
Skulle i godan ro ta tunnelbanan in till stan när Metro kastade bajs i mitt ansikte.
Eller var det regeringen som gjorde det? Eller var det alla bilister som gjorde det?
Jag snackar tränselskatten. Skitbra att den ska införas ... men idotiskt att pengarna ska gå till vägar! Trodde att mänskligheten hade kommit längre i sitt miljötänk än så, särskilt med tanke på att vi bomarderas av rapporter om att det är fasen kört. Totalt. Jävla. Kört.
Vem gör något?
Kändisar går ut med att säga att de är såååå miljövänliga eftersom de har slutat använda hårspray och pantar burkar.
Come on!

Igår var dagen då svenska folket fick 1+1 att bli NOLL.

Trängselskatt införs för att din och min miljö ska bli bättre och att färre barn som föds ska få ADHD och andra sjuksomar, på grund av avgasförgiftning.
Men vad händer? Jo, pengarna som kommer från trängselskatten, ska inte gå till att fler ska åka kollektivt a.k.a bli MER miljövänligare. Nä, istället ska pengarna gå till ... vägar.
Men medan den bekväma överklassen skrockar att "Åh! Vad skönt med trängselskatt: bättre, nya vägar och färre bilar, vilket gör att jag och min mastodont-miljöförströrande city-jeep kan åka fritt på vägarna. Halleluleja!", gråter de som tagit sitt miljöansvar och tar braiga - men skitiga - tunnelbanan.

Vad fan har hänt?
Medan jag åker tunnelbana och oroar mig för att marken jag står på ska ge vika av sjukdom, att mina eventuella barn ska födas med ADHD-chock och att tunnelbanan ska bli sämre och dyrare på grund av pengabrist, ja, då åks bil och taxi fram och tillbaka med en hejdundrandes fart – för det är ju så bekvämt.

Jag pekar finger åt alla som tar cityjeepen ner till 7 eleven på hörnet för att köpa en liter mjölk.
Nä, förresten ... jag pekar finger åt alla dem som överhuvudtaget tar bil och taxi av bekvämliga skäl, när det finns ett miljövänligare sätt att färdas på. Jag pekar finger till de som av bekvämliga skäl inte källsorterar.
Och det finns ett ord för dessa människor.
Egoister.

Främst pekar jag finger till de som slutat läsa denna text efter andra meningen för att de uppfattar mig som präktig, rabiat och som en hippie, eller som lämnar rummet när jag börjar prata om miljö och hellre håller för öronen med ett la-la-la-bingo!

I dag är jag skevsur. Jag är rabiat, jag är hippie om ni så vill ... men jag kastar i alla fall inte skit på era framtida ADHD-barn och jag kväver er inte med min cityjeep.

Tack för mig.
//sur skev

Discobowling Trollhättan

Jag har en kollega.
Hon ska åka till Trollhättan i helgen ... för att spela discobowling!?
Jag fattar inte riktigt hypen med just Trollhättans discobowling, men av min kollegas upphetsning att döma så är Trollhättans discobowlingklubb värd dagens tribute ...
Grattis ... !?

Jul.

Glöm Carola och Peter Jöback.
Bara för i år. Okej.
Se det som en samhällstjänst. Bojkotta, i alla fall för min skull.
Pleace. Jag klarar inte mer "Carola i Betlehem-whale-Jesus bor i min sångröst.
Inget ont om Jesus. Han är ju skitsschyst. Räddar människor och går på vatten och sådär. Asgrymt.
Men tänk när världen var vacker. Förr. Carola var fortfarande en främling och Peter kunde dansa, och de där rådjursögonen och präktigheter fortfarande var något mystiskt och charmig.
Vad hände?
Carolas Runar började skjuta rådjur från fönstret och guldet blev till sand.
Nä, skit i det där...

Kolla in det här i stället:

Skev demokrati

Alltså jag har hört en så jäkla sjuk grej ...
Om ett land ganska långt bort ...
De ska ha val snart och det råder kaos:

• Mörkhyade människor tror att de blir lurade i valet och de får olika besked om vilket datum valet är så att de kanske missar det ... Lite väl taskigt, eller hur.
  

• Eftersom man inte behöver id-kort när man röstar, utan endast behöver vara registerad, finns det inte särskilt stor koll VEM som röstar ... det finns till och med döda personer som är registerade ....
• ... Vilket ledde till att det i förra valet var ett flertal av dessa döda människor som röstade ... Creapy ... eller hur!
  

• De två olika partienrna förföljer varandra med videokamera för att kunna sätta dit varandra om någon råkar göra lite fel ... Och jag som trodde att Big Brother-grejen var ute ...
  

• De använder sig av olika röstmaskiner i varje val, så ingen fattar hur de fungerar, än mindre hur man lyckas rösta på det partiet man stödjer ...

• De kallas sig världens bästa demokrati, men ett mer komplicerat sätt att rösta på och mer indirekt sätt att föra demokrati får man leta efter.

Jag tycker att vi borde göra som det där superdemokratiska jag -är-bäst-landet gjorde gjorde i Irak och Afaganistan. Upprätta en riktig demokrati

Och jag som tyckte att JAG var skev.
No more, det är något som har tagit min plats.

Dagens mustasch:er

.... hittade jag på två okända män i kön i till Debaser i fredags.

Dagens citat:

"Nu har kakorna kommit! Det är fest i min mun"

Mtv-galan

Okej då. efter många påtryckningar per kommentarer, telefonsamtal och sms så måste jag väl outa lite vad som hände där i Danskland i torsdags.
Jag kom dit, ropade efter Anna Pihl. Hon svarade inte.
Vad fan, tänkte jag, eftersom jag endast tittar på serien för att det är så kul att säga namnet på den. Och så är man sitt i smeten (gröten) och så hittar jag inte fanskapet. Hon var säkert i full gång att hångla upp sin kollega i brygga ... danskar ....
I alla fall.
Jag var där med min eminenta kontorskompis Caisa. Jag fick backstagepass och vårt jobb var att bevaka, kolla in och skvallra. Vår nya reporter Erika försökte även få mig att bevaka Justins mun genom att attackhångla med honom, men eftersom jag kilar stadigt, så tackade jag snällt, artigt och taktfullt nej. Tyvärr inte till Justin, utan till Erikas uppdrag.
Jag och Caisa checkade in på världens mysigaste hotell, Opera, och sen ville vi testa på lite action så vi gick till en dansk-kinesisk restaruang och fattade ingenting. Vet inte riktigt vad det var i maten, men sen fick Caisa för sig att hon ville klippa sig danskt, så vi gick till en frisör.
Det där med rödlätta och sån skit, det var sooo last year ... Caisa kom ut och såg ut som Beyonce.
Off till stället, Bella Center. Käkade kopiösa mängder snittar, drack drinkar och försökte se något, men misslyckades ... jag hade en extremt krävande indielugg och såg därför bara med mitt vänstra öga, som jag dessutom har sämst syn med.
Det hade han tänkt ut, Gudsgubben, när han skapade indieluggen ... för det var väl han som gjorde det. Det måste det vara. Är det någon som är indie, så är det gud ... hmmm det där måste jag någ skriva mer om någon dag.
Nå väl. back to the story.
Eftersom jag var så indipendent så kom jag inte in någonstans i arenan med mitt orange backsatgepass.
jag vet inte vad jag hade gjort för ont, men de släppte in röda, gröna, lila, violetta, snorgröna, bajsbruna, dassgrå, lite-halv-grå, svart-som-blivit-solblekt. ALLT! Utom just orange. Med ett öga, värmländsk engelska med en touch av öl så lyckade jag i alla fall övertyga en vakt om min viktighet och kom in backstage ... om nu backstage är en mörk plats, med lite strappor och utan folk.
Drog ut och sökte upp Beyonce-Caisa i VIPen i stället där vi avnjöt Justin-kvällen. ja, ni kanske trodde att det var Mtv, men det är det inte längre. Det är rätt och slätt Justin ... och lite Puff daddy, lite Cassie och grejer.
Men mest Justin.
Sen gick vi på efterfest och jag tog av mig till raggsocker och dansade. Det är ett tecken på att det är riktigt bra. När jag dansade med Lennart Ekdal på tv4-festen tog jag till exempel av mig pumpsen och hängde dem på öronen. Ja, ni ser ju ... det var kul.

Såg Juliette Lewis and the licks, drack mer gratisdrinkar och snackade skevskit med Snook, en massa amerikaner, fransyskor, engelsmän och försökte lära oss danska.
Gick ganska bra. Vi fattade inte ett skit av vad vi sa.

Syjunta

I går var jag på världens trevligaste syjunta.
Vi åt en kanellängd, drack kaffe på fat och småpratade om världen, miljön, femisnismen och avslutade med lite slentrianbajsdiskussion runt kvällskvisten.
Jag lärde mig virka.
Eller jag trodde det i alla fall ...
När jag sedan kolla upp från mina tankar och allt prat och såg vad jag hade virkat så var det inte alls den där fantastiska grytlappen jag sett framför mig...
Nä, i min hand, mellan virknålen och verkligheten låg den.
En värmade hållare till Enrique Iglesias forna (?) mousche.
Nu ska jag inte komma här som en vetallt och undervärdera min fina mouschhållare. Vad fan. Mouschar har väl också känslor och kanske var det sin kära mousche som Enrique sjöng om i låten "Hero". Vem vet vad mouschen hade räddat honom i från.
Modellkarriär? Att drunkna (den kanske innehåller frigolit och jobbar extra som boj)? Eller varför inte hon Kornikova, koskenkorva ... ja, hon tennistjejen... Det kanske var mouschen som rent av raggade upp henne.

Nåväl ... om det är någon som har en mousche som fryser nu när det börjar bli kallt, så har jag en som du kan få.
Den är mintgrön och ser ganska taskig ut. Men den är varm. Först till kvarn är det som gäller. Enrique skulle ha fått den, men jag har inte hans nummer.

Danska

- Jag var i Danmark i tordags ... fattade inte ett skit av vad de sa ... särskilt inte när jag besökte den där kinesrestaruangen.
- Vaddå då?
- Alltså Dansk-kinesiska är inte direkt min favoritdialekt.
- Testa att dricka dig full.
- ?
- Jag kan inte ett ord danska, men när jag blir full kan jag prata det flytande.
- Smart.

Danskarna har förstått

Danskar må vara främlingsfientliga, rödlätta, hjulbenta och prata helt och hållet obegripligt, men en sak hade fanimej förstått.
Mustacher.

Var på MTV-galan i Köpenhamn och hela barpersonlen hade smyckats ut med en varsin lösmustach av varianten svart, pryldlig Clark Gable-musche.
Försökte ta kort, men det var visst förbjudet och jag hade liksom inte lust att spendera ett dygn i ett Danskt häkte på grund av ofredande av mustachbärare ...
Jag skäms. Det hade ju helt klart varit värt det, eller hur?

Höst i Sthlm