verkligheten

Jag är som gjord för att bli grävande journalsit enligt jobbkoll.se
Eventuellt skulle jag även passa för att skriva arga insändare, jobba ideelt, rädda djur eller med "veganer". Vad det innebär att "jobba med veganer" har jag inte en aning om. Skribent för "Djurens rätt", en ny hipp yrkesroll där man uteslutande "jobbar med veganer" eller räcker det med att jobba lite med vad-som-helst så länge det finns någon på jobbet som är vegan?


Och verkligheten då?
Nä, jag är varken arg, skriver insändare, "jobbar med veganer"(jag är visserligen betuttad i en vegetarian...räknas det?) eller grävande journalist...

Inte gör jag något för världen heller... förutom att göra narr av den.
Verkligheten: utbildad journalist (ett rätt, men sen tar det fasen slut): praktikant (ass (jag är en röv med hela svenska folket))+ illustartör på Veckorevyn.

Grävande journalistik?

The power of coffee

Har ägnat de senaste två dagarna åt att fly.
Fly från sjukdomar.
Har testat följande:
1. Fokuserat på sjukdomen, var den är och sedan försökt springa ifrån den = anfådd.
2. Käkat gröt och därmed försökt lura kroppen att jag är alldeles för nyttig och hälsosam för att vara krasslig = illamående.
3. Simulera att jag egentligen är frisk = funkar faktiskt förvånansvärt bra.
4. Dragit katt-åt-skämt i mitt huvud och försökt skrattat mig frisk = konstiga blickar.
5. Försökt att bli sjukare i tron att det går fortare över = trött.
6. Druckit hutlösa mängder snabbkaffe och intalat mig att jag är frisk = FUNKAR!

80 år, beslagtagen käpp och bruten lårbenshals

Har varit på semester. Tog en sista minuten-charter till Linköping och praoade i en students liv. Jag är ju knegare nu, så det kändes skumt och främmande att glutta tillbaka i det liv jag en gång hade.

Onsdag: Mötte upp min stuidegrupp på Linköpings bibliotek. Försökte se smart ut, men lyckades föga med uppdraget. Namedroppade lite filosofer, bläddrade i en bok av Jürgen Habermas (som förövrigt har en mycket sned näsa), läste och antecknade.
Fattade inte ett jävla skit.

Torsdag: Slängde på mig en sån där åverååål med massa märken på, köpte billig öl och kände mig som en stor bebis. Alla såg likadana ut, vilket var mycket förvirrande.

Fredag: Käkade pizza.

Lördag: Gick på maskerad. Utklädd till 80-årig pensionär. Med käpp, knästrumpor och mjöl i håret. Jag var en av fastrarna i filmen "Arsenik och gamla spetsar" och försökte döda folk med arsenik.
Ingen dog.
Fick gå före i toalettkön med orden "hjeelp. Jag har glömt mina Tena inkontinensskydd hemma!", blev hjälpt ner och upp för trappor, försökte köpa öl för halva priset med hjälp av ett hemmagjort pensionärskort (utfärdat av PRO) och fick min käpp beslagtagen av vakter. De ansåg att den gick under katergorin "vapen" och detta var tydligen inte tillåtet på dansgolvet. Kan i och för sig berott på att jag hade en liten fajt med Luke Skywalker och hans lasersvärd. Jag vann.
Försökte hänga mina pumps på mina öron, misslyckades och gick hem.

Söndag: Hör en konverastion:
- Är det någon som ska gå på toa på ett tag?
- Nä, vaddå då?
- Min rumpa måste spy...

...

katt åt helvete, alla glada.

helgens bästa kommentar..

På lappis. Vän med öl i blodet, längtan och agressioner gentemot en gammal, franskättad flirt.
Som försvann.
Snöboll i hand. Ett fönster tillhörande franskflirten.
Vän mejar fönstret med all stockholms snö, medan hon skriker:

-FUCK YOU! FUCK YOU! FUCK YOU! FUCK YOU RUDOLF... fuck me, Rudolf.

weekend at bernie's

Blickar och skratt. Igen.
Jag är target för den här samtidens humor.
Och nej. De skrattar inte MED mig.

Har spungit två vändor genom milslånga korridoren med en död, naken skyltdocka under armen på Bonnier tidskrifter.
En skev kvinnas misslyckade försök att bli tagen på allvar - eller i allafall verka någorlunda professionell i sitt yrke - damp ner i ättestupan för journalister.
Med ett fniss som skulle annonsera "detta är HELT normalt och jag gör det varje dag" tappade skyltdockan sina kroppsdelar. Jag gick förbi de inbitna tidningsmänniskorna på korsordsavdelningen och plockade skamset upp en arm, samtidigt som jag nockade mig själv med en fast puppa i storlek 80 B. Fastnade i en ställning som såg ut som ett juck och släpade sedan ner dockhelvetet två trappor.

Vet inte var jag ska ställa fanskapet, så hon står nu lutad med sin smärta stjärt mot mitt skrivbord.
Hon har mjuka händer och pekar fuck you till hela världen.

Jag.
Är numera känd som upphovskvinnan till remaken av Weekend at Bernie's. Igenkänd genom att jag har en livlös människa under armen. Hånad på Bonnier tidskrifter. Synad av jag-har-skägg-och-kofta-journalister.


...Misshandlad av en död, stel kvinna med lite väl överdrivet fasta bröst.

jag är hemlig

...Är så hemlig att jag får Frimurarna att känna sig som uthängda, skändade och paparazzifotade på en öde strand med en blond brutta (som inte är deras äkta hälft eller extremt närhetssuktande kusin från landet) fastlimmad i läppen.
Så hemlig är jag.

Varför?
jag är med i en hemlig orden.
Orden heter Benedictus-orden och har klart religiös karaktär.
Har varit på ett möte. Det hölls på Carmen på söder över kopiösa mängder öl. My master läste högt ur en bok vid namn "att leva med motsägelser".


Tror att jag blev frälst...

till mitt luftband

Till er som har visat intresse för att vara med i mitt band...

Kolla in det här!
Äntligen finns det folk som fattar vårens trender...

RÖSTA!

Lystring!!!
MItt åtlöje i form av att ge mig ut på internet i form av en hiphopkock ligger för tillfället på 12:e plats. Om jag någonsin ska kunna ta det här med en klackspark och slippa gå under jorden är det av största vikt att jag vinner!

Så gå in och rösta! Och tänk på att du kan rösta en gång i vecckan!
Skev sänder direkt från New York!

ps. kolla även in min hostattack... det är mitt hetaste move...

musikvideo-trauma

Jag hade sett mig själv ha återförening med de andra tjejerna som gått samma väg som jag. Cindy Crawford och jag skulle prata minnen över en kopp te. Anna Kornikova och jag skulle diskutera vilken vinkel vi föredrog att synas i. Liv Tyler skulle klappa mig på axeln, medan Alicia Silverstone gav mig en till snitt med löjrom och dill på.
Vi.
Vi som har varit stjärnor. Stjärnor i musikvideos...

Det var ett tag sedan, men det är först nu som jag kan tala om denna upplevelse öppet och utan skam i kroppen.
Det handlar om popskottet Montt Mardie.
Jag är med i hans video "highschool drama". Ja, det är sant.
Min uppgift var att dansa som en galning, vilket jag även gjorde.
MEN.
Med mina 173 centimeter och de resterande hobbitsarna hamnade jag absolut, helt jävla längst bak. Bakom knattar, fnattar, smurfar och andra som kan mätas i tum eller högst fem äpplen...bakom bandet (som förövrigt var mycket trevliga, och inte alls särskilt korta (vilket jag upptäckte till mitt kärriärssuktande förtret)) Paperfaces... bakom några vilda cheerleaders... stod jag.

Jag syns inte. Ett. Jävla. Dugg.
Om man tittar riktigt, riktigt noga och pausar kan man EVENTUELLT se en hand. Som eventuellt är min.
Så tog den karriären slut och i stället gör jag succé som mytoman med orden:
"ni kanske inte tror mig, MEN jag står faktiskt där bak.. jag vet, jag vet. jag syns inte. Men det är sant!"

alla hjärtans jävla dags tips!

.. till dej som hatar denna dag!

Kom till Stora lappkärrsberget i Stockholm klockan 22:00 i kväll.
Då går "tisdagsskriket" av stapeln. Detta är en tradition som hålls varje vecka, men I DAG... denna för många ångestfyllda dag, alla hjärtans dag, kan nog bidra till en hejdundrandes skrikkör av aldrig tidigare skådad karraktär.
Ångest ska ut! Röster ska tappas! Och ensamhet överröstas!

Själv ska jag ta med mitt munspel.
För jag ska spela av glädje, inte av ångest.

VÄLKOMMEN!

kärlek

är som kittelpulver i hjärtat.

Åtlöje

Ja.
Jag är skev.
Självdistans.
Inga spärrar.
Men DET HÄR!

Trodde att det där lussebaket klockan 02:00, när jag och min syster lekte hiphopkockar, natten före julafton skulle vara ett skevt minne. Och stanna där. I hjärnan.
Men icke.
Plötsligt ramlar det ner ett genomglatt mejl från storasyter Skev som lyder något i stil med:
"Kolla in det här... Kul va?"

Nä faktikst inte. Men som min vän Carro brukar säga: Är man i skiten så kan man ju lika gärna bada i den.
Så gå in och rösta nu när jag är hela Sveriges Hiphop-kock!

maskerad-trauma

Jag ska gå på maskerad. Till en början lät det kul, sen fick jag en konstig känsla i magen. Den berodde varken på att jag hade druckit för mycket kaffe, magsjuka eller blindtarmen.
Nä.
Det var en traumatisk upplevelse som tog vägen till hjärnan. Via den akutulla magen. Alltså min.

... Det var någon gång i lågstadiet. Jag var bjuden på maskerad hemma hos Jimmy i min klass.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle klä ut mig till, men mina kreativa gröna-vågen-föräldrar fick något ljust i sin blick.
Prinsessa, sjöjungfru eller kanske en mini-minatyr av Elvis?
Nä. Inte ens Jesus kom i deras tanke.
För kommersiellt? För ovänster?
Ingen aning. Min mamma Märta tog fram hela sitt kit, började skissa och planera.
Jag stod bredvid och tittade förundrat på den kreativa processen.
Fram med stora papprullen och målarfärg.

HÄR SKULLE SKAPAS!

När jag kom hem efter skolan en dag var kreationen klar.
Min mamma hade gjort...
... en toapappersrulle med "edit"-loggan på. Jättefin. Verkligen.
Och i denna runda pappersrulle, gjord av vit papp, var det tänkt att jag skulle gå runt. Hon hade till och med gjort titthål för ögonen!
Om jag ville äta cheesedudels, popcorn, dricka läsk och tugga hubbabubba fick jag helt enkelt försöka trixa in det underifrån.

Fem minuter innan pappa skulle skjutsa mig insåg jag min kommande framtid...
"Toalett-emma"
"Bajs-emma"
"skitpappers-emma"

De framtida smeknamnen snurrade runt i mini-skev-hjärnan.
Jag slängde av mig den gigantiska papprullen, drog på mig en sydväst, min galondress och fattade tag i ett metspö.
Till fest som fiskare.

Vad hade hänt om jag gått som toarulle?
Skulle jag behövt byta namn och lämna landet?
Kanske hade jag blivit världsberömd?
Bajs-emma med hela svenska folket?
Eller hade jag blivit systematiskt mobbad på jobbet, då någon googlat mitt namn och fått upp 2000 träffar på "Edit" toalettpapper?
Hade jag blivit sponsrad av Edit? Ekonmiskt oberoende? Mijonär?

Kanske ska damma av min toarulle till maskeraden trots allt???

Ps. Jag och min mamma är idag mycket goda vänner.

skadad för livet

När jag var liten läste jag tidningen Okej.
Ett test mitt i tidningen! Åh! Jag älskar test.
MEN. Detta var ett test som skulle komma att förändra mitt liv och synen på mig själv.
Jag tänker fortfarande på det och undrar hur det kunde gå så fel...

"Vem är du i Beverly hills?"

...Jag blev David.

skev presenterar:

Världen har väntat länge nog!
Nu finns den att se. Endast här på min blogg!

Hur har vi klarat oss utan:

FANFAR: vinstället med inbyggd såpbubblemaskin med tillhörande kryddor.

gamla tomglas och brödkanter

Förr fanns det tre vägar till rikedom:
- gifta sig rikt
- sälja knark
- råna en bank

Nu är det 2006 och nya dörrar har öppnats. Nu kan du:
- Starta en religion (hänvisa gärna din religion till en bok som skrevs för några tusen år sedan och är omöjlig att göra en uppföljare på)
- Bli rumän, skriv det värsta du kan komma på och printa ut på färgglada lappar. Dra några vändor i tunnelbanan. Långtråkigt? Byt lappar från dag till dag. T ex kan du vara fattig student ena dagen och andra dagen kan du vara ensamstående, arbetslös storebror (?) med fyra syskon.
- sälja 140 lättsålda salamikorvar. Om de är så lättsålda... varför säljer inte delikatesskungen dom själva då?
- klappa händerna bredvid rebellrobban, lägg fram en hatt och försök övertyga publiken om att du är en jävel på detta nya, revolutionerande instrument.
- Sälj en flöjt (känner en som gjorde det. Hultsfred stod och bankade på hennes dörr, hon var pank och hade orange hår. Hon sålde sin tvärflöjt och drog).
Har du ingen flöjt? Sälj en installation av gamla tomglas och brödkanter. Säg att det är Peter Wahlbeck som har gjort den.

bekännelser

Jag är fel.
Jag är jättefel.
Malplasserad.
Passar inte in.
Jag dansar fram i en värld där folk går. Använder bara skor som går att hoppa i, ifall att jag skulle behöva hoppa någonstans. Över en mur, upp på en trottoar eller ner i ett hål.
Jag klär på mig medan jag springer till bussen.
Springer bredbent för att inte snubbla på skosnörena.
Torkar håret med vindens hjälp.
Alla andra står pråpra, klara, redo med sl-kort och tittar åt vänster. Själv får jag pikar av busschauffören.
"vill du ha en ny tidtabell?"

Jag skrattar högt och slår mig på knät, medan andra fnissar graciöst i takt med situationen.
Ibland drar jag skämt för mig själv i mitt huvud och ler fast jag är ensam.
Jag skrattar till och med åt mina egna skämt och det var någon som sa att det är en dödssynd.
Det skiter jag i.

Jag lyssnar på Jackson 5 och dansar framför spegeln när ingen ser och hör. Det är inte ballt att tycka om Jackson 5, eftersom det är disco och Michael tros vara helt wacko. Jag har varken affro, en hipp hudsjukdom eller är läskigt wacko. Jag är bara vardags-skev. Trots detta hoppas jag forfarande på att bli Jackson 5:s sjätte medlem.


Jag är. Skev.
På modevisningar, vernissager och mingel på Hotellet. Trängs bland Chanelväskor, Pomp & pragt-smycken, stilettklackar och Diorklänningar.
Och där står jag.
I en stor mössa, ett linne som jag sytt av ett örngott och en sladdrig tygväska som jag har sytt av en gammal gardin som jag hittat på Myrorna.
Så fel.
Men det skiter jag i.
För jag är ju - trots allt - skev.

att fylla äldre...

motverkar man genom sätta Projekt liv som alkoholansvarig, leker fiskdamm och lottar ut tre metallspermier.

min vän isak

Nu är jag gammal. Jag är lika gammal som min vän Isak var en gång.
Är det inte konstigt hur vissa människor står för en viss ålder, hur dom alltid kommer att vara så gamla som de var första gången man träffade dem och blev vän med dom.

Isak var 23 när jag lärde känna honom. Det var en valborgsmässoafton och jag var på korridorsfest i Uppsala. Jag sprutade ner honom med en brandsläkare och sedan blev han min vän.
Och nu är det jag som är 23. Isak. Ja, han är försvunnen och äldre.

Själv kommer jag alltid känna mig som tölv. Jag förstår inte varför ingen har kommit på att jag bara är ett barn. Jag sitter på en redaktion, med eget skrivbord och en massa ansvar. Och alla tror att jag är 23.
Hur länge kan jag undanhålla sanningen?

present

Jag har fått ett vinställ med inbyggd såpbubbelmaskin.
Med följde färska kryddor i kruka.
Hur har jag klarat mig utan denna förträffliga manick förut?

gammal och vis

Med anledning av inlägget "ramla över sig själv"...

Liksom det finns tid för eftertanke, finns det även tid för bitterhet.
Tiden för bitterhet var i och för sig mycket kort, men den fanns där. En gång bitter, aldrig bitter...igen, som jag brukar säga.

Idag är tiden inne för visdom.
Om två långa, mödosamma och längtansfulla dagar blir jag ett år äldre. Skumt hur man kan bli ett helt år äldre över bara en natt...?
Med anldening av denna radikala förändring tänker jag visa prov på att jag blivit äldre... och visare.

Därför tänker jag dela med mig av ett visdomsord:

"Man förstår inte att man är ensam förrän det blåser i arslet eftersom ingen står bakom en"