min vän isak

Nu är jag gammal. Jag är lika gammal som min vän Isak var en gång.
Är det inte konstigt hur vissa människor står för en viss ålder, hur dom alltid kommer att vara så gamla som de var första gången man träffade dem och blev vän med dom.

Isak var 23 när jag lärde känna honom. Det var en valborgsmässoafton och jag var på korridorsfest i Uppsala. Jag sprutade ner honom med en brandsläkare och sedan blev han min vän.
Och nu är det jag som är 23. Isak. Ja, han är försvunnen och äldre.

Själv kommer jag alltid känna mig som tölv. Jag förstår inte varför ingen har kommit på att jag bara är ett barn. Jag sitter på en redaktion, med eget skrivbord och en massa ansvar. Och alla tror att jag är 23.
Hur länge kan jag undanhålla sanningen?