Jag ska gå på maskerad. Till en början lät det kul, sen fick jag en konstig känsla i magen. Den berodde varken på att jag hade druckit för mycket kaffe, magsjuka eller blindtarmen.
Nä.
Det var en traumatisk upplevelse som tog vägen till hjärnan. Via den akutulla magen. Alltså min.
... Det var någon gång i lågstadiet. Jag var bjuden på maskerad hemma hos Jimmy i min klass.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle klä ut mig till, men mina kreativa gröna-vågen-föräldrar fick något ljust i sin blick.
Prinsessa, sjöjungfru eller kanske en mini-minatyr av Elvis?
Nä. Inte ens Jesus kom i deras tanke.
För kommersiellt? För ovänster?
Ingen aning. Min mamma Märta tog fram hela sitt kit, började skissa och planera.
Jag stod bredvid och tittade förundrat på den kreativa processen.
Fram med stora papprullen och målarfärg.
HÄR SKULLE SKAPAS!
När jag kom hem efter skolan en dag var kreationen klar.
Min mamma hade gjort...
... en toapappersrulle med "edit"-loggan på. Jättefin. Verkligen.
Och i denna runda pappersrulle, gjord av vit papp, var det tänkt att jag skulle gå runt. Hon hade till och med gjort titthål för ögonen!
Om jag ville äta cheesedudels, popcorn, dricka läsk och tugga hubbabubba fick jag helt enkelt försöka trixa in det underifrån.
Fem minuter innan pappa skulle skjutsa mig insåg jag min kommande framtid...
"Toalett-emma"
"Bajs-emma"
"skitpappers-emma"
De framtida smeknamnen snurrade runt i mini-skev-hjärnan.
Jag slängde av mig den gigantiska papprullen, drog på mig en sydväst, min galondress och fattade tag i ett metspö.
Till fest som fiskare.
Vad hade hänt om jag gått som toarulle?
Skulle jag behövt byta namn och lämna landet?
Kanske hade jag blivit världsberömd?
Bajs-emma med hela svenska folket?
Eller hade jag blivit systematiskt mobbad på jobbet, då någon googlat mitt namn och fått upp 2000 träffar på "Edit" toalettpapper?
Hade jag blivit sponsrad av Edit? Ekonmiskt oberoende? Mijonär?
Kanske ska damma av min toarulle till maskeraden trots allt???
Ps. Jag och min mamma är idag mycket goda vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
säger ju att dom inte är särskilt rycktåliga!
Jag vill till stockholm, vill också gå på maskerad partyn, ha vanlig hederlig stockholms ångest om man har rätt stövlar till rätt väska och man ser sådär "ehh jag bryr mig inte rufsig och rosig om kinderna chic"...
Man behöver liksom inte den ångesten i den här stan, har varit utanför dörren idag, på stan. Jävligt deppigt, flytta aldrig tillbaks till din hemstad, människorna på bussen är de samma som åkt på den de senaste femton åren skrämmande...
Är sugen på sprit, hoppdans och starkare knark än morfin, citodon och voltaren som är mina nummera närmaste bundisar!
Ps, tycker du ska gå som Edit, det är dock lite konstigt att din mor valde just det märket eftersom de är kända för sin omiljövänliga klorblekning och oerhört mjuska toapapper...Ds
Skicka en kommentar