Mrs Müller och det glamourlösa livet.

Sitter i ett müller av flyttkartonger, soppåsar, gamla halvanvända skönhetskrämer från Clarins och något konstigt märke med svampar i. Nä, inga hallucirnerande mirakel magic-svampar som hallucinerar skönhet, orynkor och fuktighet. Tyvärr. Den bittra verkligheten är väl torrfnasig hy som inte sett vatten sedan jesus gick på det. Biverkningar efter det glamourlösa livet på VeckoRevyn där det fanns nya krämer att leka med varje vecka.
Nu är jag inne på sista reserverna och det är väl inte direkt Dior, YSL, Dermalogica, nä, inte ens ACO. Har grävt längst ner i den glansiga VR-påsen bland glittande, lila ögonskuggor med anor från sent 90-tal, ett brunt nagellack och några brun-utan-sol-krämer ... för män.

Men jag är ganska munter ändå.
Lyssnar på Edith Piaf, funderar på om vi ska ha konsollhyllor på hela eller halva väggen och om trådbackar is the shit.
Ett mycket enkelt sätt att leva. Hjärnan tar E18 direkt till något meningslöstställe utanför Motala, jag går direkt till Norrmalmstorg utan att passera gå och min hjärna kopplar slött den enklaste tankebanan.
Kongokrisen är långt från mitt sinne, likaså det eko-tomma bankkontot och det faktum att mina fötter luktar anus.
Tror att min gamle psykologilärare Roland skulle kalla det bortträngning. Jag kallar det förgånget, förlust, fotsvett och ny lägenhet.
Jag kallar det enkelspråig, helt igenom lyckligt, tänkande.

Hornstull mina vänner. Hornstull.
Det är namnet på 2007 års version av lyckopillret.
Yeah.

Skev 3.0

Kom på att jag faktiskt redan är inne på Skev 2.0 och detta hade inget med nytt jobb och nya bostäder att göra, utan mer att dricka öl och käka oliver. Och träna. Just det där med träningen tror jag får vänta några år till. Man vill ju ha ett redigt projekt när man blir pensionär ju. Så jag sparar hullet och dallret tills dess.

Så nu börjar Skev 3.0, alltså. Inget annat.

Peppepeppepep. Pepp. Igen.

Skev 2.0

Så har man försummat bloggen i åratal till förmån för sådana trivaliteter som Paris, Värmland och även hunnit med att ändra betydelsen av nationalencyklopedins "bakfull".

Paris var grymt. Träffade en äldre, mer sönderrökt version av Håkan Hellström som bodde i Montmartre. Han var beskymrad över att hans plejs var sönderhajpat.

Håkan den äldre: Förr bodde det bara konstnärer här ... nu bor det bara en massa media-folk här som ÖNSKAR att de var konstnärer. Jag blir så jävla förbannad.
Skev: Ja, usch. Preeeeciiiis så är det med Söder i Stockholm. Usch.
Håkan den äldre: Vad sysslar du med då?
Skev: Journalist.
Håkan den äldre: Och var bor du?
Skev: ... Söder!?

Fan. Man är ju en parodi av dig själv utan att man vet om det. Och det värsta är att jag VET om det. Fan igen.

Värmland var ... Värmland.
Upptäckte det makabra redskapet "getingracket". Inte okej.
Mord mina vänner. Mord.

Och imorgon börjar mitt nya liv. Skev 2.0.
Nytt jobb, ny lägenhet, ny roll, ny skevhet, ny chef ... alltså ett nytt liv där jag sannolikt kommer att göra bort mig, säga fel, gråta en skvätt inombords, skratta, känna mig dum, kanske lite smart och sedan kommer jag att stå någonstans mellan Norrmalmstorgs gator, på jakt efter var-det-nu-var-jag-jobbade/bodde.

Lost.
Men det kommer att bli bra.
Skev 2.0. Det hörs ju.
Pepppepppeppepepepepepp. Pepp.