Årskrönika 2006

Låt: Atomic Swings "Venus Addiction" och Jim O'Rourke "Ghost ship in a storm"
Musik: The Raconteurs, Atomic Swing, The Fratellis, Karl Larsson, Nouvelle Vague, Peter Bjorn & John, Regina Spektor, Rufus Wainwright, Wendy McNeil och Yo La Tengo.
Uttryck 1: "Hej då, hej då, hej då".
Uttryck 2: Jämt skägg = Jo, tack bra.
Ord 1: Röv. Min hobby-tourettes ... som tyvärr uppenbarar sig i tid och otid.
Ord 2: Arsle. Ja, vad ska man säga. Det gäller ju att välja sina ord.
Ord 3: "Mongel"= Mongohångel
Ord 4: Steffo = Kopiös dos njutning.
Lycka: Atomic Swing återförenas!
Måste: Myspace-sida ... och nej jag har inte någon. Än.
Brott: Fäktades med min käpp mot Luke Skywalker på en maskerad där jag var utklädd till pensionär. Käppen blev beslagtagen av vakterna.
Klädesplagg: Secondhandklänningar i massor. Knarkar dem.
Bok: Manualen till min hjärna. Min pappa ska hjälpa mig att binda in den (inte hjärnan alltså), och sen ska jag lura någon dum jävel att ge ut den ...
Fest: När jag kompade ett sambatåg genom att hicka på Roskilde.
Skada: Ja, det går uppenbarligen inte ett år utan att jag stukar foten. Detta år knep Ugglan priset för sin ogåbara trappa. 2007 hoppas jag på att knipa foten på ett mer otippat ställe ... varför inte Bangladesh?
Projekt: Sätta skägg på allas byline-bilder på VeckoRevyn.
Otippade 1: Att jag skulle florera på internet i dansandes i koboysar-hatt.
Otippade 2: Bjöd upp Lennart Ekdahl till dans på Tv4-festen.
Otippade 3: Jag har betalt 21 kronor i begravningsskatt. Vad jag vet så är jag inte död. Eller?
Otippade 4: Att denna blogg är censurerad i Vietnam.

Flytt: Från silverfisköveröst studentrum till underbar taknockeutsikt på Kungsholmen och vidare till Kärrtorp.
Skev 1: När jag försökte prata bajs med Deportees.
Skev 2: Gav en stegräknare till Kristoffer i Melody Club ...
Skev 3: När jag missförstod Niclas Frisk i Atomic Swing när han pratade om fartränder... jag trodde han menade lösbajs i kalsongerna, vilket jag snällt sa ... han menade fartränder ... på bilar. Fan.
Dvd: Underbara Susanne Reuter i "Cleo".
Film: "Walk the line".
Pryl: Ett vinställ med inbyggd såpbubblemaskin. Gjort av Johns hjärna. Så jävla oumbärlig.
Jobb: Avslutade studier och sedan rakt in på VR.
Dag: Bakis på segeltur i skärgården med Jonis, Gabbe, Nina och John.
Skilsmässa: Åberg som bytte bort Stockholm mot Andra långgatan, Bengans, regn och Uppåt framåt: Göteborg.
Tackling: Fridas badrum blir översvämmat och vattenskadat, hon inser att hon inte skafå dusch på evigheter, varpå hon säger: Ska vi gå ut och ta en öl.
Hak: Carmen. Fortfarande.
Fascination 1: Natten som försvann. Jag minns inte ett skit och jag vaknade upp och trodde att min kära vän Aila-Lisa hade smält till halv brie. Fad fan hände?
Fascination 2: Skägg!
Efterlängtade: Åberg startade äntligen en blogg. Inte en dag för sent.
Insikt: Säger man "Skev i skägg" fort och sluddrigt blir det Chevy Chase och jag kommer att ha PMS ungefär 480 gånger till i mitt liv. Ett insiktsfullt år med andra ord.
Person: Kerstin på jobbet. Skeptisk och fantastisk, med skev humor.
Upptäckt 1: Knackpoker a la Mick.
Upptäckt 2: Hoppträdet på Långholmen, som fungerar utmärkt som en stelare variant av en prampolin.

Samtal 1:
Skev: Hur var stureplan?
Nina: Det är som att käka avokado. Inget man gör allt för ofta och det är inte speciellt gott...
Syn: John gjorde hjärt- och lungräddning på en cykel.
Upptäckt 1: Min vän Gabbe kan spela munspel med näsan.
Upptäckt 2: Att jag inte hatar oliver, snarare knarkar dem.
Chock: Jag gillar Justin Timberlake och Darin.
Måste inför 2007: Fortfarande sy en bubbelplastdräkt till Nina och göra en seriebok ...

God jul!

Den stora frossardagen är till ända och det enda som finns kvar är en halväten Alladin, lite skinkslamsor och en ofrestande Jansson .
Jag antog den årliga utmaningen och frossade så fort jag hade en liten lucka i magsäcken. Och i dag känner jag mig bakfull ... och det är inte snapsen. I promise. Försökte vara så där vuxen och tjofaderittan skål, men efter två Skånes akvavit gav jag upp ... Det är fan inte gott. Så är det bara. Fattar inte varför man ska tvinga i sig skiten bara för att det är jul. Okej att alla blir lite sliriga och blir lite extra glada för den där Kosta boda-ljuslyktan som ser ut som kondylom som man fått från någon avlägsen släkting, men det känns som det är lite väl mycket pina, för lite slirighet.
Nåväl. Jag vann julrimstävlingen som vanligt och tillhandahöll en skara mycket skeva julklappar. En stämpel (jag är besatt av kontorsmaterial), en stämpelhållare, en röd stämpeldyna (allt inhandlat i en stämpelbutik i östra Berlin), ett inramat foto på mig och min syster med lösmustascher, en plastburk med torkad svamp (!?) och en bok om andra världskriget ...
- Åh! Tack mormor ... Jag älskar krig!

... Inget som stod på min önskelista. Fattar inte hur svårt det kan vara att pricka in en så väl formulerad önskelista.
1. En lägenhet på söder eller på Kungsholmen. OBS! Insats eller första handskontrakt. Ej andra- eller tredje hand.
2. Ett inkomstbringade café på söder som jag kan driva lite på sidan av ...
3. Anne på Grönkulla-dvd (Så. Jävla. Bra.)
4. Hasse och Tage på dvd (mina idoler!)

Var faktiskt ganska nöjd. Har uppgraderat dem till materiella ting, från att ha önskat mig "man och barn" för ett par fyra år sedan. Fick ingetdera. Året därpå var jag inne i ett ljuvt jag-vill-vara-själv-låt-mig-vara-singelliv och önskade mig "oman" och "obarn" i stället. Vilket jag fick.
Så nu. Äntligen. Har jag verkligen funderat vad jag vill ha. Som en lägenhet till exempel.
Men icke.
Men min familj verkar känna mig bättre än vad jag själv gör, för jag blev hejdundrandes glad över saker som jag inte trodde att jag behöver ...
Som en stämpel med texten "orginal" på som jag kan stämpla på alla skeva jävlar som jag gillar. som inte har infogats i någon så-här-ska-man-vara-värld.
Grymt.
Okej .. jag svamlar blogginlägg utan innehåll och måste sluta innan jag ger denna blogg dåligt rykte.
Ikväll ska jag ut på den årliga Vad-gör-du-nu-för-tiden-juldagen! Hej då.
Övertrött, stämplad skev-emma

Lika som bär ...

Consequences

Har ni inte kolla in Consequences än, så borde ni göra det.


"Jag visste inte att ljuva, gamla The Cure hade ett par okända kusiner från Stockholm. Men det har de troligen och särskilt okända lär de inte vara länge till. Med en blandning av ett energirikt Cure-sound, Doves-skrän från tidigt 2000-tal och Mad Seasons-tyngd kan detta band få vem som helst att vilja vara del av ett stort myller av indieluggar belägna i en dunkel, immig lokal lyssnandes till mina nya favoriter - Consequences."
Emma Sundh, Veckorevyn (5/5)

snö.

Okej, det snöar arslet ute.
Kul. Skitkul. Verkligen.

Varje år får jag ett nickname.
Vurpan.

Hej då rakrygg.
Hej brutna lårbenshalsen.

Skev imbecill på servicehemmet VR!

Hur har jag klarat mig?
Jag älskade jazz, hade seglarskor, hemsydda kläder i någon form av jeansimitation, var extremt lång och stundvis tjock som en välgödd, pluffsig köttbulle.
Dessutom var min familj sist i Sverige med att få tv4 och det här med Arkiv X? Vad fasen var det?
TV-spel? Melrose place? Mjukmedel?
Inte en aning.

När klasskompisarna åkte på charter till Mallorca, kom hem bruna som bajskorvar och med
souvenirer upp till öronen ... Vad gjorde jag då?
Kom hem, myggbiten efter att ha campat i tält runt Vättern eller spenderat semestern på Ölandsbron efter att pappas älskade, roströda Toyota Camry slutade låta.
Mitt på bron.
– Såja, såja ... Kom igen, fiiina, gamla Camryn. Inte lägga av nu ... Inte lägga av ... INTE. LÄGGA . AV ... AAAAAAAH!
Pappa smekande av instrumentbrädan övergick snart i hårda slag mot den trötta Camryns inredning.
Sen spenderade vi resten av semestern på en verkstad på Öland. Sen åkte vi hem.

Pappa köpte så småning om en ny bil. En röd Rem-Johan.
Den var skitful.
Så ful att jag och min syster vägrade att bli sedda i den.
Pappa fick släppa av oss bakom konteinrarna vid ICA varje morgon. Sen gick jag och min syster den sista biten till skolan.
Som kryddan på moset som fick bägaren att rinna över så var jag närsynt.
Fast det visste ingen. Inte ens jag.
Jag var ett geni (typ) när jag satt längst fram i klassen och såg tavlan. När det var dags att flytta om och placeras bredvid en ny bänkkamrat längre bak i klassrummet, förvandlades jag helt sonika till en imbecill.
Jag såg inte tavlan.
Alla vuxna trodde att jag var efter, inklusive jag själv, så jag fick gå i extrasvenska ... Extra engelska ... Extramatte ... Extra allt.

Vi satt i ett litet, litet, pedagogiskt rum i den mest avlägsna korridoren i skolan. Bredvid kopieringsrummet. Där satt vi: Håkan som alltid var arg och Alexander som var lillgammal, alltid klädde sig i brun plysch och harklade sig två gånger per minut. Och så jag.
Med mina seglarskor.
Jag var till och med sist att lära mig simma ... Jag har verkligen försökt att skylla detta på min dåliga syn, men jag har fan inte lyckats.

Mitt i detta allt fanns jag. I ett 90-talsmyller av Mega Dance. Mitt där stod jag och nynnade på "The girl from Ipanema" med Astrud Gilbero.
Så jäkla fel.
Skev.
Jag förstår inte varför jag inte blev mobbad? Inte ens LITE utstött? Jag menar ... ni hör ju. Jag hade ju förstaklassbiljetten till Mobbing Express.
Och seglarskor.

Eller jag kanske faktiskt ÄR efterbliven? Jag har bara inte fattat det.
Mitt så kallade "jobb" är en service-plats på VeckoRevyn, får skriva lite texter, knappa på det roliga tangentbordet och rita lite för att underhålla och infoga min högst extrema person i samhället?
Ebba von Sydow är min vårdare och välgörare. Min pojkvän är anställd av någon form av hemtjänst och den här bloggen är en illusion.
En jäkligt skev illusion.
Ja, så måste det vara ... Precis så.

Kulturgärning

Jag råkade sno enjazz-platta av min far för sisådär ett år sedan. Eller två. Först nu har han upptäckt det hänsynslösa, kalla brottet, vilket han snällt meddelade genom sms (rättgång är oldstyle. Så jäkla 1900-tal). Ett dåligt samvete dök ner i poolen av hjärnceller, aortor och gud-vet-vad-schabrask.
En vit lögn kanske var på sin plats?
Funderade på om det var idé att dra till med att jag hörde röster i huvudet: "sno skivan, sno skivan" eller om det känns lite väl 2003 och oldfashion psykvård.
Eller om jag skulle köra på en gammal klassiker som så jag inovativt kom på när jag var fem äpplen hög och hade lekt loss på pappas kontormaterial och bara råkat slinta lite och målat tipex på pappas alla förtagsstämplar:

Far(på dalmål): Är det du som har målat tipex på alla mina stämplar?
Skev: Nä.
Far (i faggorna för att bli irriterad): Men vem är det då som har gjort det?
Skev (lätt pressad): Jag vet inte ...
Far: (lite irriterad): Men någon måste det ju vara. Var det mamma?
Skev: Haha .. nej. Inte mamma. Varför skulle HON göra det?
Far(inte direkt överlycklig): Men var det katten då?
Skev: Mä! Nä, det är klart att det inte var ... he .. he .. eh?
Far(IRRITERAD): Men vem är det då?

En timme senare ...
Skev(tittupp under obefintlig lugg): Pappa. Jag minns inte så väl ... Men det KAN ha varit jag ...

Efter ett inre resonerande skickar jag ett confession-sms: Guilty.
Väntade med spänning på ett tillrättavisnings-sms med lite kristlig/vuxen touch. Eller varför inte en sån där bister, besviken min som man fick när man var 16 år och hade rökt en cigarett eller smuttat Pops-alkoläsk. En sån där min som man dog av inombords ...
Nope. Inte ens ett: Ge tillbaka den, tack.

"Att sno den är en kulturgärning"

Någon sorts 60-års kris från hans sida?
Eller är det helt plötsligt okej att sno?
Har jag missat något?

Avgaser – nya Depak Chopra

Kom på det.
Hade knappt tryckt på "publish" på förra inlägget, innan jag svängde på mig kappan, sprang ner på sveavägen och fann mig inhalerade av bilavgaser.
Då kom jag på det ... eller om det var avgaserna i samverkan av Konsums gröna uppsyn, medlemspriser, färdiggjorda sallander och 50-plussare i röda skjortor, och gröna – horribelt fula – skarfer.

Avgaser måste vara den nya Depak Chopra.
För någonstans där kom jag på det. I ett myller av ingenting.

Det är ju inte revolution jag ska göra – det är så gjort. Ryssland har gjort det, Franrike ... ja, känns så gjort.
Revolt därimot.
Revolt mot mig själv.
Inte sån där revolut jag gjorde när jag var 16 år, flyttade hemifrån och började missbruka Softlan BARA för att min föräldrar tyckte att det var slöseri med miljön. Nä, inte en sån revolt.
Revolt på riktigt.
Jag ska göra tvärtemot allt jag säger. Om jag så ska bli psykiskt sjuk på kuppen.
Kan kanske vara värt det.
Lite slentrian-schizo, bara för kreativitetens skull.
Och allt jag gör ska jag göra i protest till Vuxna Emma, som just nu sitter framför datorn och käkar någon sorts sallad och tror att hon är så jäkla viktig.

Skevhet i fara.
Upp till Revolt!

Skev-kramp

Normal-vaknade i morse. Det är sjunde dagen i rad.

Pratade inte med mig själv, sjöng-halkade inte i duschen, tog inte på mig min färggladaste klänning, inte mina självlysande strumpor, sprang inte handlöst till tunnelbanan, med halsduken i munnen och ipoden tappad ungefär till knät, käkade inte knäckebrödmackor omgärdad av gloende, arga morgon-tystnads-människor på tunnelbanan, drog inte skämt i mitt eget huvud som jag fnittrade lite halv-psykotisk åt, log inte ens lite pillemariskt till seven-eleven-killen. Småpratade inte ens med honom.

Har drabbats av Skev-kramp.

Tänk om detta är domen.
Vuxen.
Planerad.
Normal.
Sansad.
Förstådd humor.
Infogad i min vardag.
Eller-andra-skrämmade-ord.


Tiden är kommen. Jag måste göra revolution mot mig själv!
Fanan högt och skevheten fram.
Och jag ska börja med att mejla Anders och Måns och fråga vad "normal" är?
Sen ska jag göra allting annorlunda.

Misslyckad

Försöker ju vara Karrischååsa-konservativ, men det går åt helvete.

Helt plötsligt gillar jag Darin, har importerat en page till min skalle, börjat gilla oliver och tampas helt plötsligt med någon sorts snöbefriad vinter.

Okej, att jag har förändras, men det är det få som har.
Medan en annan drar fram flipflopsen och börjar inse att vintern är inställd i år, kvistar andra runt som någon sorts polarexpedition i 10 graders majvärme.
December betyder kyla, och det spelar ingen roll om ekvatorn har tagit semester, dragit till Medelpad och hettat upp stället... polarexpedition är polarexpedition:
Jag har under den senaste (jävligt varma) veckan blivit knockad av en pälsbeklädd tant och kvävd efter att ha stått mellan två storvuxna människor i fluffiga, blå Helly hansen-dunjackor i rusningstrafikens tunnelbanor.

Jag är förvirrad, varm, knockad och rädd ...
Och gillar Darin.
Fan.

”kaprischååsa-konservativ”

Jag är så kaprischååsa-konservativ att det gör ont.

Dricker öl på Carmen.
Alltid.
Veckans öl, som har varit den där ölen med svart etikett och börjar på bokstaven "B".
De har haft samma veckans öl sedan jag började hänga där för en massa år sedan.
Det är därför jag hänger där. Jag och Carmen är precis lika kapprischååsa båda två.

Stannar till vid grillen i Björns trädgård på vägen dit. Käkar middag. Tar en korv me bröd, senap och ketchup och-lite-rostad-lök-om-ni-har. Det har de alltid.
14 spänn. De har höjt priset nu. Från 13 kronor.
Det var bättre förr.

Går ut på Debaser, fast stohetstiden är förbrukad för länge sedan. Varför? Jag känner till det där svarta hålet och det gör mig trygg. Eller så är jag bara nostalisk över när jag jag stod och drog Projekt i rockärmen för att hon skulle sluta hångla, eller när jag tvingade i henne Redbull och Whiskey "för att hon skulle bli lite glad ... och pigg) och såg henne dra till en kille på käften ... Eller de otaliga efterfesterna som vi hade i vår villa i Enskede under Kollektivet-Y-front-tiden.

Jag köper alltid korv med mos, ketchup och senap och en liten cola på Sibylla på vägen hem.
Vaknar upp och rapar korv. Skitäckligt.

Drar till pizzerian, tittar fram under skamlugg och köper en "kapprischåååsa, tack".

Ostland

I fredags tog jag adjö av mina 17-åriga kattkompisar, Bellman och Basse, som ska dra med Ostindiefararen till katternas Nangiala: Ostland.
I Ostland finns extrema mängder ost, och allt smakar extra gott där. Man kan bada i ostbågar, all ost kan man få med extra ost och man behöver inte leka någon jäkla cirkusartist och stå på två ben bara för att få en skiva Cheddar.
Så jäkla förnedrande.
Man blir dessutom kelad med och man behöver aldrig sluta äta bara för att ens människokompis har betämt att man ska gå på någon jävla diet av torrfoder och annan skit ...

Hej då!

Darin

Vad har hänt?
10 plusgrader i december och jag gillade Darins låt i idol-finalen?


Jag är rädd.

Extreme makeover?

Skev har precis klonat om sig till en modeblogg.
Dagens outfit presenteras av ...

interflora.se