Skev-kramp

Normal-vaknade i morse. Det är sjunde dagen i rad.

Pratade inte med mig själv, sjöng-halkade inte i duschen, tog inte på mig min färggladaste klänning, inte mina självlysande strumpor, sprang inte handlöst till tunnelbanan, med halsduken i munnen och ipoden tappad ungefär till knät, käkade inte knäckebrödmackor omgärdad av gloende, arga morgon-tystnads-människor på tunnelbanan, drog inte skämt i mitt eget huvud som jag fnittrade lite halv-psykotisk åt, log inte ens lite pillemariskt till seven-eleven-killen. Småpratade inte ens med honom.

Har drabbats av Skev-kramp.

Tänk om detta är domen.
Vuxen.
Planerad.
Normal.
Sansad.
Förstådd humor.
Infogad i min vardag.
Eller-andra-skrämmade-ord.


Tiden är kommen. Jag måste göra revolution mot mig själv!
Fanan högt och skevheten fram.
Och jag ska börja med att mejla Anders och Måns och fråga vad "normal" är?
Sen ska jag göra allting annorlunda.