Sommar ...

Ge mig det.

Vacker värld

Om det var en vacker värld vi levde i så skulle jag ha bloggat för 100:ade gången den här veckan.
Om världen var vacker skulle det inte falla en massa skitjobbiga grejer på marken just nu. Skulle inte ens vara vinter. Skulle heller inte mobba Kerstin på jobbet för att hon knarkar, kalla min systers kille för Peter, fast han heter Chister bara för att djävlas. Skulle inte vara bakfull just i detta nu. Skulle definitivt inte ha dragit i mig en Jack daniels igår, fast jag inte gillar skiten. Skulle heller inte grimaschera åt morgonfolk som luktar människa och tuggad ostmacka i tunnelbanan.
I en vacker värld skulle jag inte blogga på arbetstid.
I en ännu vackrare värld skulle jag inte avslöja att jag gör det.

PS. Lkheter mellan fiktiva personer och verkliga personer i bilden är en ren slump och Kerstin på bilden har inget med knark att göra ...

Redan som barn ...

... Gillade jag kontorsmaterial och tog varje tillfälle i akt att stämpla någon, eller något. Här jobbar jag svart för min pappa. Redan då en bedragare och skattefifflare av värsta sort. Detta var alltså innan jag och Sergel inkasso lärde känna varandra.
Och nej, jag har inte gjort könsbyte. Shemale på bilden är jag, med fräck, ball 80-tals-stubb, med en stark touch av pojke i.

Jävla Sats

Här ligger man. Förkyld, febrig, ynklig och liten som en köttbulle. I sinnet alltså.
Jag är sjuk, snorig och sängliggande.
Åmar mig i mina egna krämpor och viskar tyst för mig själv att det är jävla synd om mig.
Sover en skvätt och vaknar upp i ett feberrus med ett förmodat liggsår. Men trivs på något sätt, av att bara sova och lata mig, plus att det är befogat.
Skönt som fasen.
Mobilen ringer.
- Hej, jag ringer från Sats Odenplan och jag ser här att du inte varit här och tränat på länge.

Jaha. Men ring. Ja, gör det när jag ligger här och väntar på min dödsbädd ... typ.
Skicka hit Blossom Tainton när du ändå är i gång.
Förstör magin, med din hurtiga röst som berättar att du bär glansiga träningsbrallor på sjukligt slimmade ben, och precis har klarat av ett pass på steppmaskinen. Ja, det fjärde för i dag. Eller var det femte?
Själv har jag legat horisontellt hela dagen. Drack oboy och käkade sockerkaka till frukost. Känns hur bra som helst. Ja, innan Sats ringde och spräckte hål på min Sats-bortträngningsbubbla.

Jag är arg. Kanske bitter.

Sen när började Sats med telefonstress?
Låt mig vara med min härligt dallrande mage, min oboy, min sockerkaka och "feberfrossa".
Jag är sjuk.

På ölhaket:

Nina: Jag tar första ronden. Vad vill du ha?
Skev: En öl, nötter, ipren, treo, resorb och en stödkrage, tack!
Nina: ... En "veckans" alltså?
Skev: Ja, precis.

Vem är jag?

Den skeva identitetens totala rubbning kikade in på en kaffe förra veckan.
Helt plötsligt ville alla bekänna släktskap med mig. Kerstin på jobbet ville helt plötsligt vara min mormor (tror att hon börjar bli lite.. hmm.. virrig), min chef Caisa sa sig helt plötsligt vara min mormors (alltså Kerstins) systers dotter, min vän Anna bekände sig samtidigt vara min mamma, och – helt oberoende av de andra så kallade "släktingarna" – passade musiksnubben Charlie på EMI Music på att köra en klassiker: I'm your father.


Jag vet inte var denna plötsliga popularitet kom i från. Inte heller det faktum att det verkar vara åtråvärt att vara släkt med mig ...
Kanske är det mitt släktträd med "Agda i porten" i täten som lockar. Hon som hade lite rajtantajtan med Erik XIV, och fick en oäkta dotter vid namn Virginia ... som jag är släkt med i rakt nedstigande led. Typ. Är det denna oäkthet som lockar?
Eller är det släktskapet med rackare Harald blåtand?
Vad är det ni vill ha?
Mina pengar? Harald? Min defekta hjärna?

Nu med mitt förflutnas facit blottat, så vädjar jag: Om det är någon mer som vill bekänna sig till mig och den Emma Sundh:ianska släkten: Gör det nu, eller var för alltid tyst.
Jag börjar bli lite identitets-förvirrad här nämligen.

Kerstin och knark

Kerstin på jobbet tycker att jag bloggar för lite.
Det har hon väl rätt i.
Men eftersom hon är genomgående skeptisk är hon svår att ta på allvar.
Jag har försökt att förklara att jobbet framför datorn inte uppmanar till skeva blogginlägg, det krävs skev tid med mycket koffein, vänner och en oförstörd hjärna som inte tänker på hur den uppfattas.
men Kerstin verkar inte förstå detta. Vet inte om hon är trögtänk eller allmänt efter... eller om hon helt enkelt bara är skeptisk.
Hon är ju som sagt lite underlig, den där Kerstin.
Att hon dessutom ber mig att köpa knark och sprit varje gång jag ska handla lunch på konsum gör henne i inte mer trovärdig.
Eller är det jag som har missat något?
Änglamarks kravmärkta kokain för 39:90 kr/hg, ja om du drar ditt klubbkort alltså.
Köp två och betala för en – och för guds skull kvinna: använd rabattkupong.

Pensionär

På söndag blir jag pensionär. Yeah!

Hunden, katten, göken och ponnyn

Skev har fått en skräddarsydd klubb!

Alltså av alla jävla skeva klubbar, så är Hunden, katten och göken den bästa. Nu har de fått sällskap av en ponny också.
Ikväll är det tvårskalas och temat är "så du tror att du kan baka?"
Jag tror att de tänkte på skev när de brainstormade om den klubben.
Så. Jävla. Bra.