Vem är jag?

Den skeva identitetens totala rubbning kikade in på en kaffe förra veckan.
Helt plötsligt ville alla bekänna släktskap med mig. Kerstin på jobbet ville helt plötsligt vara min mormor (tror att hon börjar bli lite.. hmm.. virrig), min chef Caisa sa sig helt plötsligt vara min mormors (alltså Kerstins) systers dotter, min vän Anna bekände sig samtidigt vara min mamma, och – helt oberoende av de andra så kallade "släktingarna" – passade musiksnubben Charlie på EMI Music på att köra en klassiker: I'm your father.


Jag vet inte var denna plötsliga popularitet kom i från. Inte heller det faktum att det verkar vara åtråvärt att vara släkt med mig ...
Kanske är det mitt släktträd med "Agda i porten" i täten som lockar. Hon som hade lite rajtantajtan med Erik XIV, och fick en oäkta dotter vid namn Virginia ... som jag är släkt med i rakt nedstigande led. Typ. Är det denna oäkthet som lockar?
Eller är det släktskapet med rackare Harald blåtand?
Vad är det ni vill ha?
Mina pengar? Harald? Min defekta hjärna?

Nu med mitt förflutnas facit blottat, så vädjar jag: Om det är någon mer som vill bekänna sig till mig och den Emma Sundh:ianska släkten: Gör det nu, eller var för alltid tyst.
Jag börjar bli lite identitets-förvirrad här nämligen.