tisdag, augusti 22, 2006

Tillbaka och utretad

Ja, jag har varit ett arschle på att uppdatera min blogg. Riktigt dålig.
Jag har varit på semester, okej?
Tjörn. Det är en ö, norr om Göteborg där man klättrar i berg och äter upp sig inför hösten.
Tjörn är också ett ställe där man bara måste retas. Japp. Det är därför man tar med sig sin syster.
Åh! Jag har retats så mycket att jag kan vara snäll, ljuvlig, ödmjuk och alldeles fantastisk i ett helt år nu.
Det är därför jag har åkt till Tjörn en vecka om året i 17 år nu.

Nu är jag uttömd av ret och känner mig befriad från retandets hårda, ilskna och förrädiska klor. Utvilad, uppäten (har jag missat något?), solbränd och vindbiten återvände jag till Stockholm med en fräken på näsan. Japp. Jag äger EN fräken, den sitter mitt på näsan och på somrarna (efter kopiösa mängder solexponering) tar fräken över näsan och gör den till sitt herravälde. Så nu sitter jag och fräken på jobbet. Tillbaka i verkligheten.

Drömmer mig bort när jag fällde min syster till marken på en asfaltsväg på Klädesholmen, när jag försökte göra bort henne inför båtuthyraren genom att säga "golv, höger, vänster", i stället för "durken, styrbord och babord" (hon ville verka världsvan) och låsades att hon inte fanns när hon ville ha uppmärksamhet. Åh, vad fint det var. Allt är som ett skimmer och alla mina minnesbilder är tonade i rosa.

Åh...jag vill retas...... Eeeee... Jag är inte alls befriad från retets klor. Helvete, min Tjörn-kur hjälper inte. Jag njuter fortfarande av att reta. En dålig habit?
Förtrollningen är bruten, Joe Labero har förlorat sin kraft, jorden slutar sväva och det där med att välden är god var alltså ett plumpt skämt.
Arschle också.
Jag är ond. Hjälp mottages snarast tack!
Jävligt snarast...

Fotnot: Jag sysslar inte med systematisk mobbing, utan det handlar om genomtänkt, kärleksfull mobbing av folk i min närhet för att visa min uppskattning ... på ett mycket orginellt sätt. Jag sätter mig bara på de svaga och använder allt de säger och står för emot dem.
Jag går ej att hyra in till mellan-och högstadieskolor som avskräckande exempel.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är rolig. Och elak ibland, men jag tror att jag har vant mig. Kanske. Kärlek/ Åban

krickelin sa...

he he... retas är bra för nerverna! Är du möjligtvis också en lillasyster? Känner liksom igen alla symptom! he he

Anonym sa...

Jag försöker allt som oftast få min syster att bli nummer 2 (number two, hehe) i alla möjliga sammanhang. Hon hatar det! När mamma presenterade henne som sitt "barn nummer två" kunde jag retas hela dagen och en bit in på kvällen också. Moahaha!