tisdag, augusti 08, 2006

Äntligen en fullvärdig stockholmare

Jag har äntligen kvalat in. Nu är jag en stockholmare. En äkta.
Inte direkt någon tredje generationens stockholmare, men vem är det egentligen?
Alltid är det något knas i släktleden...
Nä, nu är det nya ideal.
Det där folkparti-tänket där språket identiferar din tillhörighet är så förra året. Vilket är en jävla tur för mig. Jag kommer aldrig lyckas med stockholms-intagningsprovet och slänga mig naturligt med ord som bagare, bulle, tub, najs, garva, keff, chacka, sååå jeeela fett och reeekor. Nä, jag har faceat att värmländska är mitt straff för mitt liv som landsortsglin. Jag menar något är det jag måste sona för, så jag antar att det måste vara min karrär som hyssmakare i unga år (Ja pappa, det var jag som målade tipex på alla dina stämplar...).
Inte heller kunskap om den stockholmianska kulturen eller vägnätet definerar hur pass stockholmsk du är. Jag pluggat in alla Fruängens bussförbindelser, men inte har jag fått något "Grattis, du är nu en stockholmare" i skrovligt, tjockt, förseglat kuvert på posten. Inte heller min kunskap att jag kan peka ut alla monopolgator i Stockholm på mindre än en minut har imponerat särskilt.
Jag har testat allt!
08-telefonnummer, adress som slutar med Stockholm, bott runt i alla vädersträck, pratat bostadsmarknadens stora, svarta rövhål på otaliga fester och sagt saker som "nä, nu för tiden tar det bara en halvtimme att flytta till en ny lya. Du vet, jag har ju sån jävla rutin vid det här laget".
ALLT.
Men nu! Nu är jag stockholmare.
Jag har nämligen fler än en lägenhet.
Japp. Det är ultimat-stockholmskt.
Alla riktiga stockholmare har typ tre lägenheter. En som de bor i, en som de renorverar och en som de hyr ut i andra-hand till överpris till någon norrlänsk student som pluggar konstvetenskap på Stockholms universitet, utan en endaste ködag i Stockholms bostadsförmedling. De har givetvis lägenheten med motiveringen "i fall att".
Detta betyder att ett par som har varit tillsammans i ett år har i genomsnitt sex lägenheter, i fall att.
Det kan ju ta slut liskom... om 40 år, och då är det bra att falla tillbaka på sisådär en handfull bostadsalternativ.
"I fall att" är ett väl brukat ord nowadays.

Japp. Och här är jag nu.
Typ.
Förutom att jag kommer att vara en simpel värmlänning med endast en lägenhet - i andra hand - igen om en vecka.... Då har jag gått från tre lägenheter till en enda...
Men jag njuter och hoppas på att jag också får tillfälle att säga "I fall att" och bli en fullvärdig stockholmare.

2 kommentarer:

carro sa...

Det ar alltsa sa man blir en stockholmare! Jag trodde att det rackte med att lara sig sta pa ratt sida i rulltrappan, passera sparren gaende (inte krypande, hoppandes pa ett ben eller alande) i tunnelbanan och att kalla allt som ligger utanfor stockholms innerstad for landet. Men vad fel man kan ha. Ska man saga grattis? Eller betyder det har att du inte ar varmlaning langre? I sa fall vill jag hellre saga, jag beklagar. Men du kanske kan vara en sadandar som har tva pass! eller? (en som gick i min brosas klass pa lagstadiet hade det, norsk och amerikanskt)

Fatima sa...

Grattis...eller jag beklagar? Jag ar iallafall langt ifran en spanjor, men jag jobbar pa det. ¡Hasta Luego!