Han sneglar under lugg. Dricker en öl. Ruffsar till frillen. Tänder en cigg som han sedan placerar längst upp på gitarrhalsen för att dra av ett riff. Snackar lite shity som några mysterium som jag själv aldrigt riktigt fattar, men tycker är vackra. Ändå.
Det är Ryan.
Men det var fan inte Ryan som stod på Berns scen i fredags. Det var fan inte han. Okej att det är rökförbud, men en konsert med ETT mellansnack, med en deprimerad weirdosnacks-himself? Nä, det är fan inte okej.
- Summer of 69, var det någon jävel som skrek. Som vanligt.
Och det var då det enda mellansnacket kom. En utskällning. Sen blev Ryan sur och drog av scen.
Folk buade, för att sedan inse att att deras 300 kronor som de lagt på konserten hade bränts efter hutlöst få låtar.
Publiken jublar.
Ryan kommer tillbaka, men är uppenbart skitsur.
Han skitsurar sig igenom hela konserten och det känns lite som att han spelar sönder sina gamla låtar, riffar igenom ett annas så underbart parti - bara för att jävlas.
Och det älskar jag honom för.
2 kommentarer:
Åh, jag hade ju velat vara där egentligen. Tvååringsfasoner är ju alltid underhållande, i alla fall när de kommer från en 32-åring som gillar att skämta om Judas Priest och har kompisar som säger "Maaaay-be"...
Hej jag är lite på väg att bli förkyld, och då tillät jag mig ändå att sova ganska länge. Har drömmt att jag hade näsblod och var en dansk opiga som sålde skalade morötter för 5 kr. Ibland blir jag lite fundersam vart jag får allt ifrån. Men iaf jag ringer senare angående träningen. Just nu är min hals en spikmatta.
Skicka en kommentar