tillfällig social fobi

- Vad har du gjort ikväll då? frågar den överförfriskade, medelålders karln bredvid mig.
Två minuter kvar till tunnelbanan kommer. Ska jag prata med människan i två minuter, näsvist ignorera honom eller ska jag låtsas att jag är döv?
Jag börjar gestikulera fumligt med mina händer i något som i en mycket suddig, oskarp film skulle kunna tolkas som teckenspråk. Eventuellt.
Han tittar storögt på mina händer som far fram och tillbaka.
Fan! Jag måste börja lära mig teckenspråk på riktigt, tänker jag. Detta är ju för jävla uppenbart. För att göra allt lite mer trovärdigt lyckas jag få fram kväsande ljud genom munnen (så där som den där amerikanska, döva skådespelaren gör. Hon som är med i varenda tv-serie och film. "Yoooooooo Beeeeaaatch" i Desperate Housewifes).
Karln blir snurrig av mitt viftande och ger upp, vänder sig mot en annan dam som tittar med ömkande blick mot mitt håll.
Tunnelbanan kommer in på perrongen, mobilen ringer.
Hur ska jag göra nu?
Jag är ju mitt uppe i någon form av preformenceart.
Svarar och mummlar nervöst i luren och känner blickarna från människorna omkring mig.
Hoppar på tunnelbanan.
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Karln står kvar på plattformen, tittar sig förvirrat omkring och på mig.
Skakar på sitt huvud, blinkar och försöker fokusera blicken.

Trovärdighet finns inte i min vokabulär.
Skrämmande nog föredrar jag preformanceart framför att prata med främmande människor.
Jag har drabbats av tillfällig social fobi?