fastfrusen

Stockholmarna borrar sig längre och längre ner i sina stora, ylliga halsdukar.
Ögon söker nästa varma anhalt.
Minns det kroppsuppvärmda duntäcket där hemma. Hur jävlig promenaden mellan säng och dusch tedde sig för bara några timmar sedan.
Bara, smärta fötter på ensamt plastgolv.
Här på trottoaren känns tanken på de snabbt trippande fötterna vacker.
Inte kall.
Man ids inte jämföra kylan från imorse, inte heller från igår, än mindre från förra vintern. Man lyckas förtränga att Sverige är kallt land, då man förblindas av sommarkvällar och nattbad.
Nu sticker kyla i kinderna, ögonen tåras av vinden och man tillåts inte byta ansiktsuttryck. Vågar inte lyfta ögonbrynet ifall att det har frusit fast.
Värmerök letar sig ut genom bittra, spruckna läppar. Röken dansar mot skyn och blandas med annan vilsen varmluft från människorna omkring mig.
Tillintetsägande medmänniskor.
Vikande blickar och trottoarfokucering.

Stockholm har blivit kallt.
Tack Orup.