Mosebacke torg, Lördag, 03:30

Var: Mosebacke torg.
Varför: För att vi hittade ett band på väg ut från Kägelbanan och min syster Ellen råkade ha två dragspel i sin väska.
Publik: En övrförfriskad man, Timbuktu, en kille med videokamera, en borttappad plånbok och Gustav Skarsgård.

Tackblogg

Simon: Emma. Varför vann du inte budgivningen?
Skev-emma: Det var någon jävel som budade över.
Simon: Vill du ha ett tips?
Skev-emma: MER än gärna. Detta är en smutsig bransch, och jag behöver alla råd jag kan få.
Simon: Jag har bara ett tips, och det är att buda ÖVER. Alltså om någon budar, så budar du över.

Simon.
Tack.
Utan din coaching och visdom hade jag aldrig rott hem lägenheten.

Slentrian-konsumtion

Erika: Jag har köpt en brownie.
Skev: Jag har köpt en lägenhet.

Make a scene

Budade på en lägenhet i dag.
En etta med scen.

Skevt. Ja, ni hör ju, jag var ju tvungen att buda på skiten.

Mäklaren försökte in i det sista hävda att det var en utdragbar säng, men jag såg ju vad jag såg.
1:a på 40 kvadrat, med scen.

Budade och budade. Priset gick upp.
Förlitade mig ett tag på mina lyckobringade guldshorts (hur kan ett par guldshorts INTE ge tur??), men det gick föga bra.
Jag gjorde en kalkyl på hur mycket jag skulle kunna betala tillbaka på lånet med hjälp av vissa svartklubbs-arragemang, men bankerna har visst ingen sådan kalkyl.
Märkligt.
I stället vill de vet hur mycket jag käkar lunch för, hur mycket jag shoppar och hur mycket pengar jag lägger på hygien. Varför vill de veta om jag är renlig?
Skit i det!
Det kanske är det nya. Lånelöfte efter hygien och BMI? "Specialerbjudande: Om du går ner ett kilo inom en vecka får du hundra tusen extra i lån". Kanske vore ett sätt att få ner fettman i det här landet. Eller för att få bort trångboddheten i storstäderna? "Bo 10, betala för tre".

Där snackar vi korruption. Banken och folkhälsoinstitutet i ett djupt, sammansnärjt trassel av ondo.

Dessutom är dessa i samröre med min tandläkare på Karlaplan.
Där var det också tusen frågor.
- Använder du tandtråd? Borstar du tänderna? Småäter du?
Har samhället gått i maskopi mot min tvivelaktiga hygien?
Eller är det tandblekning och innehav av Brauns eltandborste som är krav för ett lån på 1, 5 miljoner?

Uppenbarligen. För en etta med scen har jag uppenbarligen inte råd/hygien med.
Inte ens guldshortsen hjälpte mig.
Fast de var rena.

Norsk

Har en ny redigerare på jobbet.
Hon har pratat norska med mig hela dagen.
Tills jag frågade varför.
- Är inte du norsk?
Har jag missat något? Varför har ingen sagt något?
Om jag är norsk, så hade det ju varit bra om någon hade sagt det liiite tidigare. Denna röst från det okända sätter hela min identitet på sin spets.
Här jag gått runt och trott att jag är svensk i hela mitt liv.
Men så visar det sig att jag är mer exotisk än så.
Jag är utlänning.
Ballt.

Förlorade

Förlorade lägenheten till Ylva, eller vad nu köparen kan tänkas heta. Och samma dag annonserar de ut en exakt likadan lägenhet, i samma hus, för samma pris.
Men jag bävar för det värsta. Jag kan inte köpa den, jag kan inte vara granne med Ylva, jag anar hämd i min kropp.

Bostadsmarknaden har gjort mig ond.

Ärade jävlar

Sista varningen nu.
Ni som håller på att buda på min lägenhet. Lägg av med det.
Pronto.
Kan jag inte få köpa min lägenhet i lugn och ro nu, utan våld.

Pallar inte andrahandsmarknaden längre. Varför?
Min andrahandshistoria har gett mig men. Här följer några av mina favoriter:

• Delat en etta på 25 kvadrat med min pappa. Han snarkade.

• Varit inneboende hos en snubbe som inte existerade. Nope, han fanns inte i några register, fick hyran kontant och han hade en pistol på sitt rum. Plus basebollsträ.
  

• I ett söndermöglat skilsmässohus med enormt stora spindlar som jag råkade mörda med hårspray. Men spindelgängen var mycket för hämd, så de blev bara fler. Och större. Han som vi hyrde av hade eventuellt mördat sin fru.
  

• Inneboende hos en alkoholist, som ofta dök upp med en öl i handen och bar en löskuk som näsa. Dessutom: inget varmvatten. Bytte nybakt bröd mot en varm dusch hos givmilda vänner.
  

• Studentrum, 17 kvadrat med ett gäng silverfiskar, och ett stambyte. Spanjorer som friterade sönder köket, tyskar som hade högljutt mastodontsex, japaner som grillade dygnet runt och ännu fler spanjorer som hängde upp korvar i taket. Inte sina egna tyvärr, utan andra(s). Och så hade vi ju fransoser förstås, som rökte och trodde att de var guds gåva till kvinnan. Och sedan var det ju jag.
  

Räcker det som skäl till att få lägenheten?
Svar kommer imorgon.
God natt.

LÄGG AV!

Kan alla människor med begynnelsebokstaven "Y" lägga av att buda på min lägenhet. Jag försöker faktiskt köpa en lägenhet här.

Var god stör ej.

Wokad anus

Käkade lunch med en – vad jag trodde – hyffsat normal människa. Ja, jag har väl haft mina tvivel, jag menar, ingen går väl direkt säker i tider av motståndsrörelser mot normalitetens vassa, ytliga och extremt läskiga klor. Men normal? Nä, långt i från.

Satt och åt i Bonniers fina lokaler, där det ibland spelas klassisk musik i matrummet. Mycket sofistikerat. Där trängs chefredaktörer, stylister och webbhajar med stora namn som Ola Lindblom, Ebba von Sydow och Pontus Schultz. Kalkon inlindad i bacon. Sallad med balsamvinigrett. Ja, som sagt, sofistikerat.
Där sitter jag, som visserligen sysslar med webb, men jag kanske snarare är en webbmakrill, än en webbhaj. Hajar är onda, makrillar är goda. Enkel matematik, mina damer och herrar.

I alla fall. Denna människa, som jobbar för en välkänd resetidning, har varit i Vietnam och käkat orm och ödla. Det är inte okej.
Ormar är onda, lamm är goda.
Samma, jävla matematik.
Människan, vi kan kalla henne för Birgitta för enkelhetens skull (eftersom det är hennes namn), är uppenbarligen inte klok. Dessutom hade hon sippat på Vietnams hetaste drink.
Sex on the beach? Nej. Orgasm? Nej? Pina Colada? Nej. Men en jävligt enkel, traditionell gin och tonic då? Nej.
Sprit blandad med ormblod.
Det är inte okej.
– Ja, det smakade lite järn, sa Birgitta snällt.
Snacka om att ta sig ett järn. Men det är inte okej.

Men det som skrämmer mig – och även facinerar mitt undangömda rövintresse – är inte ormarna. Nä, det är att man på samma ohyggliga ormresturang kan beställa anus.
Hur har världen kunnat fortgå?
Anus.
Vems anus?

Jag måste åka till Vietnam.
Och käka wokad anus.
Lär ju vara skitgott!

Knark för ögonen

Kolla in världens bästa blogg, efter den här då, men den uppdateras ju mer sällan än Jesus visar sig.