Ärade jävlar

Sista varningen nu.
Ni som håller på att buda på min lägenhet. Lägg av med det.
Pronto.
Kan jag inte få köpa min lägenhet i lugn och ro nu, utan våld.

Pallar inte andrahandsmarknaden längre. Varför?
Min andrahandshistoria har gett mig men. Här följer några av mina favoriter:

• Delat en etta på 25 kvadrat med min pappa. Han snarkade.

• Varit inneboende hos en snubbe som inte existerade. Nope, han fanns inte i några register, fick hyran kontant och han hade en pistol på sitt rum. Plus basebollsträ.
  

• I ett söndermöglat skilsmässohus med enormt stora spindlar som jag råkade mörda med hårspray. Men spindelgängen var mycket för hämd, så de blev bara fler. Och större. Han som vi hyrde av hade eventuellt mördat sin fru.
  

• Inneboende hos en alkoholist, som ofta dök upp med en öl i handen och bar en löskuk som näsa. Dessutom: inget varmvatten. Bytte nybakt bröd mot en varm dusch hos givmilda vänner.
  

• Studentrum, 17 kvadrat med ett gäng silverfiskar, och ett stambyte. Spanjorer som friterade sönder köket, tyskar som hade högljutt mastodontsex, japaner som grillade dygnet runt och ännu fler spanjorer som hängde upp korvar i taket. Inte sina egna tyvärr, utan andra(s). Och så hade vi ju fransoser förstås, som rökte och trodde att de var guds gåva till kvinnan. Och sedan var det ju jag.
  

Räcker det som skäl till att få lägenheten?
Svar kommer imorgon.
God natt.