Vuxenskräck

Solen letar sig in mellan persienner. Ritar ljusränder på vita väggar och i mina ögon. Blicken fast mot ljuset och på taknockarna på huset mitt emot.
Tyst.
Vi sitter nedsjunkna i soffan. Tittar på varandra. Klunkar nybryggt kaffe ur varsin kattmugg.
Sen frågar jag om dina drömmar och du svarar att du drömmer om att alltid vara intresserad av människor och att lära dig saker. Kanske munspel. Drömmer om att bli den du önskar att vara just nu. Inte glömma bort vem du ville bli. Vad du ville med ditt liv. Inte glömma hur man leker dunk-kurragömma och att man faktiskt får äta godis innan maten. Om man vill.
Du säger att du har skrivit ett brev till dej själv som du ska öppna om några år. Så att du inte förlorar den du är nu.
Rädd för att bli vuxen. Betala räkningar, ta ansvar, sluta ha roligt, nöja sig, bli bekväm, käka samma frukost i 10 år och inte kolla på fyra filmer i rad.
Det blir tyst igen. Sen svarar jag att jag inte vill bli en sån som samlar på använt presentpapper.

Har jag fel bild av att bli vuxen?
Men när allt kommer omkring. När såg du senast ett medelålder par kyssas. Eller en ge varandra en kram? Utan sånt där dunk i ryggen. Är det automatiskt så att man inte tycker om att kyssas och kramas efter att man fyllt 40 år? Eller har man inte behov av att visa sin kärlek? Är man rätt och slätt nöjd och tar varandra för givna under parollen ”jag sagt en gång för 20 år sedan att jag älskar dej. Varför upprepa sig? Jag säger till om jag ändrar mig i stället”.
Jag tycker att det är lättare att knyta skorna när jag sitter på golvet. När såg du senast en vuxen människa sitta ner på ett golv överhuvudtaget? Eller ännu värre : Ligga på golvet (utan att vara skadad).
När såg du senast ett medelålders gäng? Slutar man hänga i gäng, umgås och bilda hög när man uppnår en viss ålder? Är det helt enkelt inte kul längre? Eller beror det på skaderisken och på lårbenshalsen att man inte bildar hög?

Därför gör jag nu som min vän och skriver jag ett brev till mig själv. Så jag inte glömmer hur jag idag vill bli som vuxen. Om mina vuxendrömmar.
Jag vill:
- Krama alla jag tycker om i tid och otid.
- Skicka brev till mina vänner under psydonymet Peter Le Marc, statsmissionen och gammelsmurfen.
- Skriva skumma bloggar (eller vad det nu kan tänkas heta om si så där 30 år. ”Föråldrat” kanske
- Härja.
- Leka Johnny Cash med ritad mustasch, en gitarr och mimandes till "one".
- Ta oförskämt lång sovmorgon, äta pizza till frukost och hasa runt i morgonrock hela dagen, trots att man är fullt frisk.
- Baka obsena bakverk.
- Fortsätta komma på mig själv med att spela lufttrummor när ingen ser.

Jag vill inte:
- Börja klä mig praktiskt och bekvämt i basfärger.
- Köpa skor på Ecco.
- Inte bli känslomässigt avtrubbad, utan fortfarande få lite småont i hjärtat då och då (OBS! Bör ej blandas ihop med hjärtsjukdomar)
- Inte samla på använt presentpapper.

Och när jag firar min 45-års-dag så ska jag gladerligen hojta ”bilda hööög”.
Och då räknar jag med att ni är på! Pax för att inte ligga underst!
Stjärnstopp.