jag är smart

Har förundrats hela dagen över den tungt hängande sushilukten som trängt sig in i mina näsborrar. Konstigt nog har den bara infunnit sig när jag suttit vid mitt skrivbord. Givetvis har jag misstänkt var och varannan oskyldig lunchlåda och den förbivandrande hygienen. Sen fick det fan i mig vara nog.
- Vem fan är det som har käkat sushi? Det luktar ju fAAn här!
Jag tittade upp och möttes av bildredaktör Kerstins blick som bara lyste smarthet...
Hon pekade på mina blommor som stod på mitt skrivbord och badade i en vas med mans-pinkgult (ja, jag hävdar strängt och bestämt att det finns avskevärda skillander mellan mans- och kvinnokiss. Särskilt när det gäller lukt och färg. Och det var helt klart manspink med lukt av gammal jävla sushi. Fick flashbacks från filmen "Smala Sussie" där en man syr in räkor i sin frus byxa, eftersom han är så grymt svartsjuk. Luktade på brallan. Men ICKE!) vatten och vitt ludd på skälkarna.
- Det kan ju vara den där.. eller?


Jag känner mig smart idag.