borttappad hjärndel

Det är mycket som tappas nu för tiden.
Förr var det bara öl som tappades, men nu är det dagar - och nu senast språk. Det är ju inget nytt att språk inte är min starkaste sida, då jag efter att ha läst tyska i sju år åkte till Tyskland som utbytesstudent i en vecka och lyckades med följande
- få min tyska syster att tro att jag knarkade
- få mina tyska föräldrar att tro att jag var lesbian.
- kalla min tyska mamma för snopp
- kalla bowlingklot för pungkulor.

Ja, ni ser. Det var liksom därför jag la ner skiten och skaffa mig andra hobbies. Baka bröd till exempel. Till min käre fars (som är gammal tysklärare)förtret lyckades jag endast med att lära mig fyra saker på sju år:
- de tyska prepositionerna: an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen.
- "min hatt den har tre kanter" på tyska (med tillhörande rörelser). Mein hut der hat drei ecken...
- hast du raureif im archbart. Inga kommentarer.
- att man kan klara sig lika bra med engelska eller varför inte kroppspråk...!?

Nu är det en annan del av språket som har drabbats. Det akademiska språket.
Japp. Det är borta. Det tog ett halvår. Jag försöker frenetiskt komma tillbaka till incitament, paradigm, ponera, förvaltningsanalys, närbyråkratiskt perspektiv, korporatistisk, normativ, hermeneutik ... men det är borta.

Helt. Jävla. Borta.

Jag ska skriva en praktikrapport från min tid på VeckoRevyn och ska använda mig av det där språket som jag var rätt haj på en gång i tiden, sånna där ord som tog minst fem minuter att säga. Eller varför inte namedroppa en filosof så att doktoranden som föreläste gjorde ner sig i brallan av exaltering. Nu är det mest japp, apbra, pinkdåligt och shit som letar sig ut ur munnen.

Jag är förlorad. Förlorad ur pretto-världen.