Bye, bye Emma

Tillbaka i verkligheten, mil från den modemuppkoppling på 40Kbits/sek som mina föräldrar har i Värmland.
Hur klarade man sig egentligen innan snabbinternet? Man kan ju fasen bygga en stad, baka sju sorters kakor och bilda familj innan google-start-sidan har laddat klart.
Nä, skönt att vara tillbaka i Sthlm, snabbhetens och effektivitetens huvudstad. Amen.

Gjorde en rejäl karriär i min gamla hemstad Karlstad på juldagen. Först var jag hemma hos sweet Fatima på årlig förfest, för att sedan dra ut på Nöjesfabriken och trängas bland dialekter, skjortor, tubtoppar och högstadiekamrater.
Det är något mystiskt med det där stället – förutom att Morrissey har valt att spela där (why oh why?). Mina ben förvaldras till lösa bananer, mitt kontokort töms och jag gör konstiga saker.
Jag lyckades göra en djupgående undersökning av golvet hela fem gånger, varav två var i rullstolsrampen!?
Vet att det är lögn, men det går rykten om att jag intog den stora scenen och sågs dansa runt en julgran med några andra besökare. Att jag sedan sågs stå och imponerat smeka en okänd herres skägg och fråga denna något i stil med "hur har du ansat ditt vackra skägg?" är naturligtvis också en lögn.

Vaknade upp i en blå sovsäck från 70-talet av märket "Eagle" under en julgran på annandan ... Resten av veckan fram till nyår höll jag mig gömd.
Det finns ett skäl till att jag bara besöker Karlstad någon gång ibland. Mitt självdistans klarar inte av mer.
Men jag har lovat min vän Fatima att bli en flitigare besökare, så hell med distansprylen.
Hej Karlstad, hejdå Emma.