Har efter tio års letande fått tag i min ungdoms drog. LSD, kokain, heroin, rohypnol? Nope, inget för mig. I värmland sysslade man inte med sådant, förutsatt att man inte hoppade av högstadiet och började hänga med den där långhårliga mannen med skinnrock som brukade hänga runt bolaget ...
... Eller de som började se sitt liv i ren och skär "Dom kallar oss mods"-anda och åkte till Stockholm för att köpa knark på plattan och kom hem med tvättmedel i en påse, köpt för ynka 1 000 spänn. Hoppas fan att det var ett jävla bra tvättmedel ...
... Eller de som trodde sig tillhöra krämens kräm av Karlstads så kallade "innegäng" (har faktiskt hört att det finns de som anser sig tillhöra denna suspekta, tveksamma grupp människor av inbördes beundran)som tyckte att det var ballt att handla sina plagg på MQ, kolla över ens huvud medan de talade med en, gick in via VIP-kön på Arena och var väldigt noga med att bara hälsa på "rätt" människor. Kompis med en sämre ansedd pryl? Noway!
Yes, det var långrockens pojkar, "Kenta och Stoffe"-wannebes och krämkrämens patetiska mannar och kvinnskor som ansåg sig tillräckliga för knarket. Eller otillräckliga. Några har skärpt sig, de andra ligger nu och vadar i sitt eget lösa bajs.
Själv kollade jag på "Anne på Grönkulla" som nu finns på DVD. Jag har malt igenom fyra DVD:er och vad jag kan se har jag varken pissat- eller bajsat på mig.
2 kommentarer:
jag knarkade också anne på grönkulla på högstadiet och letade typ i 10 år efter dvdboxen.
serien var alltid ett fantastiskt alternativ till folköl och häng vid pizzerian.
Alltså det är en sån fruktansvärt bra serie. Alla borde se den.
Skicka en kommentar