tisdag, februari 14, 2006
fredag, februari 10, 2006
Åtlöje
Ja.
Jag är skev.
Självdistans.
Inga spärrar.
Men DET HÄR!
Trodde att det där lussebaket klockan 02:00, när jag och min syster lekte hiphopkockar, natten före julafton skulle vara ett skevt minne. Och stanna där. I hjärnan.
Men icke.
Plötsligt ramlar det ner ett genomglatt mejl från storasyter Skev som lyder något i stil med:
"Kolla in det här... Kul va?"
Nä faktikst inte. Men som min vän Carro brukar säga: Är man i skiten så kan man ju lika gärna bada i den.
Så gå in och rösta nu när jag är hela Sveriges Hiphop-kock!
Jag är skev.
Självdistans.
Inga spärrar.
Men DET HÄR!
Trodde att det där lussebaket klockan 02:00, när jag och min syster lekte hiphopkockar, natten före julafton skulle vara ett skevt minne. Och stanna där. I hjärnan.
Men icke.
Plötsligt ramlar det ner ett genomglatt mejl från storasyter Skev som lyder något i stil med:
"Kolla in det här... Kul va?"
Nä faktikst inte. Men som min vän Carro brukar säga: Är man i skiten så kan man ju lika gärna bada i den.
Så gå in och rösta nu när jag är hela Sveriges Hiphop-kock!
maskerad-trauma
Jag ska gå på maskerad. Till en början lät det kul, sen fick jag en konstig känsla i magen. Den berodde varken på att jag hade druckit för mycket kaffe, magsjuka eller blindtarmen.
Nä.
Det var en traumatisk upplevelse som tog vägen till hjärnan. Via den akutulla magen. Alltså min.
... Det var någon gång i lågstadiet. Jag var bjuden på maskerad hemma hos Jimmy i min klass.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle klä ut mig till, men mina kreativa gröna-vågen-föräldrar fick något ljust i sin blick.
Prinsessa, sjöjungfru eller kanske en mini-minatyr av Elvis?
Nä. Inte ens Jesus kom i deras tanke.
För kommersiellt? För ovänster?
Ingen aning. Min mamma Märta tog fram hela sitt kit, började skissa och planera.
Jag stod bredvid och tittade förundrat på den kreativa processen.
Fram med stora papprullen och målarfärg.
HÄR SKULLE SKAPAS!
När jag kom hem efter skolan en dag var kreationen klar.
Min mamma hade gjort...
... en toapappersrulle med "edit"-loggan på. Jättefin. Verkligen.
Och i denna runda pappersrulle, gjord av vit papp, var det tänkt att jag skulle gå runt. Hon hade till och med gjort titthål för ögonen!
Om jag ville äta cheesedudels, popcorn, dricka läsk och tugga hubbabubba fick jag helt enkelt försöka trixa in det underifrån.
Fem minuter innan pappa skulle skjutsa mig insåg jag min kommande framtid...
"Toalett-emma"
"Bajs-emma"
"skitpappers-emma"
De framtida smeknamnen snurrade runt i mini-skev-hjärnan.
Jag slängde av mig den gigantiska papprullen, drog på mig en sydväst, min galondress och fattade tag i ett metspö.
Till fest som fiskare.
Vad hade hänt om jag gått som toarulle?
Skulle jag behövt byta namn och lämna landet?
Kanske hade jag blivit världsberömd?
Bajs-emma med hela svenska folket?
Eller hade jag blivit systematiskt mobbad på jobbet, då någon googlat mitt namn och fått upp 2000 träffar på "Edit" toalettpapper?
Hade jag blivit sponsrad av Edit? Ekonmiskt oberoende? Mijonär?
Kanske ska damma av min toarulle till maskeraden trots allt???
Ps. Jag och min mamma är idag mycket goda vänner.
Nä.
Det var en traumatisk upplevelse som tog vägen till hjärnan. Via den akutulla magen. Alltså min.
... Det var någon gång i lågstadiet. Jag var bjuden på maskerad hemma hos Jimmy i min klass.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle klä ut mig till, men mina kreativa gröna-vågen-föräldrar fick något ljust i sin blick.
Prinsessa, sjöjungfru eller kanske en mini-minatyr av Elvis?
Nä. Inte ens Jesus kom i deras tanke.
För kommersiellt? För ovänster?
Ingen aning. Min mamma Märta tog fram hela sitt kit, började skissa och planera.
Jag stod bredvid och tittade förundrat på den kreativa processen.
Fram med stora papprullen och målarfärg.
HÄR SKULLE SKAPAS!
När jag kom hem efter skolan en dag var kreationen klar.
Min mamma hade gjort...
... en toapappersrulle med "edit"-loggan på. Jättefin. Verkligen.
Och i denna runda pappersrulle, gjord av vit papp, var det tänkt att jag skulle gå runt. Hon hade till och med gjort titthål för ögonen!
Om jag ville äta cheesedudels, popcorn, dricka läsk och tugga hubbabubba fick jag helt enkelt försöka trixa in det underifrån.
Fem minuter innan pappa skulle skjutsa mig insåg jag min kommande framtid...
"Toalett-emma"
"Bajs-emma"
"skitpappers-emma"
De framtida smeknamnen snurrade runt i mini-skev-hjärnan.
Jag slängde av mig den gigantiska papprullen, drog på mig en sydväst, min galondress och fattade tag i ett metspö.
Till fest som fiskare.
Vad hade hänt om jag gått som toarulle?
Skulle jag behövt byta namn och lämna landet?
Kanske hade jag blivit världsberömd?
Bajs-emma med hela svenska folket?
Eller hade jag blivit systematiskt mobbad på jobbet, då någon googlat mitt namn och fått upp 2000 träffar på "Edit" toalettpapper?
Hade jag blivit sponsrad av Edit? Ekonmiskt oberoende? Mijonär?
Kanske ska damma av min toarulle till maskeraden trots allt???
Ps. Jag och min mamma är idag mycket goda vänner.
torsdag, februari 09, 2006
skadad för livet
När jag var liten läste jag tidningen Okej.
Ett test mitt i tidningen! Åh! Jag älskar test.
MEN. Detta var ett test som skulle komma att förändra mitt liv och synen på mig själv.
Jag tänker fortfarande på det och undrar hur det kunde gå så fel...
"Vem är du i Beverly hills?"
...Jag blev David.
Ett test mitt i tidningen! Åh! Jag älskar test.
MEN. Detta var ett test som skulle komma att förändra mitt liv och synen på mig själv.
Jag tänker fortfarande på det och undrar hur det kunde gå så fel...
"Vem är du i Beverly hills?"
...Jag blev David.
skev presenterar:
Världen har väntat länge nog!
Nu finns den att se. Endast här på min blogg!
Hur har vi klarat oss utan:
FANFAR: vinstället med inbyggd såpbubblemaskin med tillhörande kryddor.
Nu finns den att se. Endast här på min blogg!
Hur har vi klarat oss utan:
FANFAR: vinstället med inbyggd såpbubblemaskin med tillhörande kryddor.
gamla tomglas och brödkanter
Förr fanns det tre vägar till rikedom:
- gifta sig rikt
- sälja knark
- råna en bank
Nu är det 2006 och nya dörrar har öppnats. Nu kan du:
- Starta en religion (hänvisa gärna din religion till en bok som skrevs för några tusen år sedan och är omöjlig att göra en uppföljare på)
- Bli rumän, skriv det värsta du kan komma på och printa ut på färgglada lappar. Dra några vändor i tunnelbanan. Långtråkigt? Byt lappar från dag till dag. T ex kan du vara fattig student ena dagen och andra dagen kan du vara ensamstående, arbetslös storebror (?) med fyra syskon.
- sälja 140 lättsålda salamikorvar. Om de är så lättsålda... varför säljer inte delikatesskungen dom själva då?
- klappa händerna bredvid rebellrobban, lägg fram en hatt och försök övertyga publiken om att du är en jävel på detta nya, revolutionerande instrument.
- Sälj en flöjt (känner en som gjorde det. Hultsfred stod och bankade på hennes dörr, hon var pank och hade orange hår. Hon sålde sin tvärflöjt och drog).
Har du ingen flöjt? Sälj en installation av gamla tomglas och brödkanter. Säg att det är Peter Wahlbeck som har gjort den.
- gifta sig rikt
- sälja knark
- råna en bank
Nu är det 2006 och nya dörrar har öppnats. Nu kan du:
- Starta en religion (hänvisa gärna din religion till en bok som skrevs för några tusen år sedan och är omöjlig att göra en uppföljare på)
- Bli rumän, skriv det värsta du kan komma på och printa ut på färgglada lappar. Dra några vändor i tunnelbanan. Långtråkigt? Byt lappar från dag till dag. T ex kan du vara fattig student ena dagen och andra dagen kan du vara ensamstående, arbetslös storebror (?) med fyra syskon.
- sälja 140 lättsålda salamikorvar. Om de är så lättsålda... varför säljer inte delikatesskungen dom själva då?
- klappa händerna bredvid rebellrobban, lägg fram en hatt och försök övertyga publiken om att du är en jävel på detta nya, revolutionerande instrument.
- Sälj en flöjt (känner en som gjorde det. Hultsfred stod och bankade på hennes dörr, hon var pank och hade orange hår. Hon sålde sin tvärflöjt och drog).
Har du ingen flöjt? Sälj en installation av gamla tomglas och brödkanter. Säg att det är Peter Wahlbeck som har gjort den.
onsdag, februari 08, 2006
bekännelser
Jag är fel.
Jag är jättefel.
Malplasserad.
Passar inte in.
Jag dansar fram i en värld där folk går. Använder bara skor som går att hoppa i, ifall att jag skulle behöva hoppa någonstans. Över en mur, upp på en trottoar eller ner i ett hål.
Jag klär på mig medan jag springer till bussen.
Springer bredbent för att inte snubbla på skosnörena.
Torkar håret med vindens hjälp.
Alla andra står pråpra, klara, redo med sl-kort och tittar åt vänster. Själv får jag pikar av busschauffören.
"vill du ha en ny tidtabell?"
Jag skrattar högt och slår mig på knät, medan andra fnissar graciöst i takt med situationen.
Ibland drar jag skämt för mig själv i mitt huvud och ler fast jag är ensam.
Jag skrattar till och med åt mina egna skämt och det var någon som sa att det är en dödssynd.
Det skiter jag i.
Jag lyssnar på Jackson 5 och dansar framför spegeln när ingen ser och hör. Det är inte ballt att tycka om Jackson 5, eftersom det är disco och Michael tros vara helt wacko. Jag har varken affro, en hipp hudsjukdom eller är läskigt wacko. Jag är bara vardags-skev. Trots detta hoppas jag forfarande på att bli Jackson 5:s sjätte medlem.
Jag är. Skev.
På modevisningar, vernissager och mingel på Hotellet. Trängs bland Chanelväskor, Pomp & pragt-smycken, stilettklackar och Diorklänningar.
Och där står jag.
I en stor mössa, ett linne som jag sytt av ett örngott och en sladdrig tygväska som jag har sytt av en gammal gardin som jag hittat på Myrorna.
Så fel.
Men det skiter jag i.
För jag är ju - trots allt - skev.
Jag är jättefel.
Malplasserad.
Passar inte in.
Jag dansar fram i en värld där folk går. Använder bara skor som går att hoppa i, ifall att jag skulle behöva hoppa någonstans. Över en mur, upp på en trottoar eller ner i ett hål.
Jag klär på mig medan jag springer till bussen.
Springer bredbent för att inte snubbla på skosnörena.
Torkar håret med vindens hjälp.
Alla andra står pråpra, klara, redo med sl-kort och tittar åt vänster. Själv får jag pikar av busschauffören.
"vill du ha en ny tidtabell?"
Jag skrattar högt och slår mig på knät, medan andra fnissar graciöst i takt med situationen.
Ibland drar jag skämt för mig själv i mitt huvud och ler fast jag är ensam.
Jag skrattar till och med åt mina egna skämt och det var någon som sa att det är en dödssynd.
Det skiter jag i.
Jag lyssnar på Jackson 5 och dansar framför spegeln när ingen ser och hör. Det är inte ballt att tycka om Jackson 5, eftersom det är disco och Michael tros vara helt wacko. Jag har varken affro, en hipp hudsjukdom eller är läskigt wacko. Jag är bara vardags-skev. Trots detta hoppas jag forfarande på att bli Jackson 5:s sjätte medlem.
Jag är. Skev.
På modevisningar, vernissager och mingel på Hotellet. Trängs bland Chanelväskor, Pomp & pragt-smycken, stilettklackar och Diorklänningar.
Och där står jag.
I en stor mössa, ett linne som jag sytt av ett örngott och en sladdrig tygväska som jag har sytt av en gammal gardin som jag hittat på Myrorna.
Så fel.
Men det skiter jag i.
För jag är ju - trots allt - skev.
måndag, februari 06, 2006
att fylla äldre...
motverkar man genom sätta Projekt liv som alkoholansvarig, leker fiskdamm och lottar ut tre metallspermier.
min vän isak
Nu är jag gammal. Jag är lika gammal som min vän Isak var en gång.
Är det inte konstigt hur vissa människor står för en viss ålder, hur dom alltid kommer att vara så gamla som de var första gången man träffade dem och blev vän med dom.
Isak var 23 när jag lärde känna honom. Det var en valborgsmässoafton och jag var på korridorsfest i Uppsala. Jag sprutade ner honom med en brandsläkare och sedan blev han min vän.
Och nu är det jag som är 23. Isak. Ja, han är försvunnen och äldre.
Själv kommer jag alltid känna mig som tölv. Jag förstår inte varför ingen har kommit på att jag bara är ett barn. Jag sitter på en redaktion, med eget skrivbord och en massa ansvar. Och alla tror att jag är 23.
Hur länge kan jag undanhålla sanningen?
Är det inte konstigt hur vissa människor står för en viss ålder, hur dom alltid kommer att vara så gamla som de var första gången man träffade dem och blev vän med dom.
Isak var 23 när jag lärde känna honom. Det var en valborgsmässoafton och jag var på korridorsfest i Uppsala. Jag sprutade ner honom med en brandsläkare och sedan blev han min vän.
Och nu är det jag som är 23. Isak. Ja, han är försvunnen och äldre.
Själv kommer jag alltid känna mig som tölv. Jag förstår inte varför ingen har kommit på att jag bara är ett barn. Jag sitter på en redaktion, med eget skrivbord och en massa ansvar. Och alla tror att jag är 23.
Hur länge kan jag undanhålla sanningen?
present
Jag har fått ett vinställ med inbyggd såpbubbelmaskin.
Med följde färska kryddor i kruka.
Hur har jag klarat mig utan denna förträffliga manick förut?
Med följde färska kryddor i kruka.
Hur har jag klarat mig utan denna förträffliga manick förut?
torsdag, februari 02, 2006
gammal och vis
Med anledning av inlägget "ramla över sig själv"...
Liksom det finns tid för eftertanke, finns det även tid för bitterhet.
Tiden för bitterhet var i och för sig mycket kort, men den fanns där. En gång bitter, aldrig bitter...igen, som jag brukar säga.
Idag är tiden inne för visdom.
Om två långa, mödosamma och längtansfulla dagar blir jag ett år äldre. Skumt hur man kan bli ett helt år äldre över bara en natt...?
Med anldening av denna radikala förändring tänker jag visa prov på att jag blivit äldre... och visare.
Därför tänker jag dela med mig av ett visdomsord:
"Man förstår inte att man är ensam förrän det blåser i arslet eftersom ingen står bakom en"
Liksom det finns tid för eftertanke, finns det även tid för bitterhet.
Tiden för bitterhet var i och för sig mycket kort, men den fanns där. En gång bitter, aldrig bitter...igen, som jag brukar säga.
Idag är tiden inne för visdom.
Om två långa, mödosamma och längtansfulla dagar blir jag ett år äldre. Skumt hur man kan bli ett helt år äldre över bara en natt...?
Med anldening av denna radikala förändring tänker jag visa prov på att jag blivit äldre... och visare.
Därför tänker jag dela med mig av ett visdomsord:
"Man förstår inte att man är ensam förrän det blåser i arslet eftersom ingen står bakom en"
tisdag, januari 31, 2006
ramla över sig själv
Ramlade över ett brev från en Britt-Marie Augustusson, Svenska kyrkans PR-avdelning. Såg skumt ut.
Mycket skumt ut.
Insåg efter ett tag att det var jag som hade skrivit det. Under psydonym. Igen. Jag blev rädd. Vem är jag egentligen?
Brevet är troligen skrivet under en mycket skeptisk period av mitt liv.
Det är adresserat till min vän Nina. Jag tror det är meningen som ett pep-brev... eller kanske inte?
Lyder så här:
"Svar till "jag-vill-ha-villa-ammorteringar" på frågor angående äktenskapsstress och bitter mansilska.
Med anledning av din fråga om detta outgrundliga släkte (män)som förpestar, förpinar och förälskar våra sinnen och kroppar...
I många århundraden har detta pågått. Denna förening mellan man och kvinna. Förlegat beteende kan man tänka.
Någonstans, bakom en buske eller en högtalare, påstås det att HAN finns. Det är tydligen meningen att man ska möta denna HAN och sedan leva resten av sitt liv med denna någon (HAN). För så har man alltid gjort. I alla tider. Gäller detta även dig och mig, min kära Brutus?
Jag må vara en enkel människa (med några smått obehagliga sidor). Ingen filosof. Ingen tänkare. Ingen direkt Sokrates med andra ord. Bara anställd under Gud (nä inte på samma sätt som Jungfru Maria). Men nog kan jag ge råd om sådant som jag själv inte förstår.
Män alltså.
Vi lever på 2000-talet. Och vad har hänt?
Från att ha tänkt "man, barn, död" har vi kommit till en tid då saker och ting blivit allt mer komplicerat. Man kan ju tänka sig att man borde ha kommit en aning längre i sin tankeverksamhet, men i stället sitter tusentals kvinnor och tänker samma sak: "män, män, män, män, inte män, inte män, män, inte män", eller en annan klassiker: "När ringer han? Är telefonen på? Måste provringa! Undrar om han ringde nu när jag testade om telefonen ringde. Oj nu ringer det! Undrar om det är han? Måste vänta minst 8 signaler så han inte förstår att jag sitter och väntar. Jag är såååå hard to get!!! hihihi.... FUCK! Det har slutat ringa...!?".
Hur har vi lyckats med det? Är det inte meningen att framtiden ska utvisa. Inte försvåra?
Mitt råd: Bli lesbisk, sluta tänka eller håll dej undan från att bli kär. Framför allt sluta analysera.
Nu till äktenskapsfrågan...
Är det så Nina att det kanske finns ett skäl till varför släktet människan endast lever ett visst antal år? Är det för att människan inte ska lära sig FÖR mycket? Det kanske finns en mening med att medelåldern för att dö trots allt är någonstans kring 75. Det kanske är just så lång tid det tar att komma på att allt i denna värld är humbugg.
"Kärlek och äktenskap var bara ett påhitt. Fan också. Och här sitter jag skrynklig och jävlig. Jag har blivit lurad!"
Om man visste att man skulle bli 340 år, skulle man troligtvis ta det lugnt på äktenskapsfronten. För ingen är väl så dum att de gifter sig för livet vid 25 års ålder och sedan väntas leva med HAN i närmare 315 år (Viktigt att poängtera är att vi inom svenska kyrkan är mot otrohet i äktenskapet). Lite väl overkill skulle jag vilja säga.
Nä, alltså har Gud (min chef) bestämt att människan ska bli ca 75 år och inte en dag äldre. Anledningen är alltså att människor inte ska bli för smarta, komma på att kärlek är humbug och hinna säga detta till alla som är yngre. Därför har Gud infört en automatisk ättestupa. Troligen styrt av ett datachip som är inställt på automatisk död vid "över-smarthet", dvs 75 års ålder. Du vet: gammal är vis. Man kan märka när över-smartheten börjar ta vid. Det börjar med en charmig vishet för att sedan gå över till att skrynkliga människor slutar dejta, hångla och göra saker för de som de "älskar" (tecken på att de är nära att förstå att det bara skit). Givetvis är pensionärerna själva inte medvetna om det hela, utan känner bara en omåttlig olust till det andra könet. Gud har satt in lite drastiska åtgärder så som demens och andra hippa sjukdomar att ta till om någon helt enkelt är FÖR smart.
Så alltså.
Att tro att man ska dö vid 75 innebär en lite lagom stress (bara nyttigt för kroppen) och att människorsläktet lever vidare. Dessutom utan en massa pensionsnissar som går runt och förtäljer att allt det där kärlek och sexeriet är ett lurendrejeri.
Men VI då?
Ja, med tanke på att vi lever på 2000-talet och att vi antagligen kommer att dö chip-döden vid 75 års ålder... ja då är det bara att ställa upp för Gud.
Mitt tips till dej är: Låtsas inte om att du fått detta brev. Låtsas heller inte om att du vet att kälek är humbug för då blir du senil. Och bli för gud skull inte bitter för då dör du.
Ställ upp för Gud för guds skull. In med dej i dimman av mansparfymer och fartränder i kalsongerna. Och gift dej. Innan det är för sent...
Väl mött
Britt-Marie
Svenska kyrkans PR-avdelning
Mycket skumt ut.
Insåg efter ett tag att det var jag som hade skrivit det. Under psydonym. Igen. Jag blev rädd. Vem är jag egentligen?
Brevet är troligen skrivet under en mycket skeptisk period av mitt liv.
Det är adresserat till min vän Nina. Jag tror det är meningen som ett pep-brev... eller kanske inte?
Lyder så här:
"Svar till "jag-vill-ha-villa-ammorteringar" på frågor angående äktenskapsstress och bitter mansilska.
Med anledning av din fråga om detta outgrundliga släkte (män)som förpestar, förpinar och förälskar våra sinnen och kroppar...
I många århundraden har detta pågått. Denna förening mellan man och kvinna. Förlegat beteende kan man tänka.
Någonstans, bakom en buske eller en högtalare, påstås det att HAN finns. Det är tydligen meningen att man ska möta denna HAN och sedan leva resten av sitt liv med denna någon (HAN). För så har man alltid gjort. I alla tider. Gäller detta även dig och mig, min kära Brutus?
Jag må vara en enkel människa (med några smått obehagliga sidor). Ingen filosof. Ingen tänkare. Ingen direkt Sokrates med andra ord. Bara anställd under Gud (nä inte på samma sätt som Jungfru Maria). Men nog kan jag ge råd om sådant som jag själv inte förstår.
Män alltså.
Vi lever på 2000-talet. Och vad har hänt?
Från att ha tänkt "man, barn, död" har vi kommit till en tid då saker och ting blivit allt mer komplicerat. Man kan ju tänka sig att man borde ha kommit en aning längre i sin tankeverksamhet, men i stället sitter tusentals kvinnor och tänker samma sak: "män, män, män, män, inte män, inte män, män, inte män", eller en annan klassiker: "När ringer han? Är telefonen på? Måste provringa! Undrar om han ringde nu när jag testade om telefonen ringde. Oj nu ringer det! Undrar om det är han? Måste vänta minst 8 signaler så han inte förstår att jag sitter och väntar. Jag är såååå hard to get!!! hihihi.... FUCK! Det har slutat ringa...!?".
Hur har vi lyckats med det? Är det inte meningen att framtiden ska utvisa. Inte försvåra?
Mitt råd: Bli lesbisk, sluta tänka eller håll dej undan från att bli kär. Framför allt sluta analysera.
Nu till äktenskapsfrågan...
Är det så Nina att det kanske finns ett skäl till varför släktet människan endast lever ett visst antal år? Är det för att människan inte ska lära sig FÖR mycket? Det kanske finns en mening med att medelåldern för att dö trots allt är någonstans kring 75. Det kanske är just så lång tid det tar att komma på att allt i denna värld är humbugg.
"Kärlek och äktenskap var bara ett påhitt. Fan också. Och här sitter jag skrynklig och jävlig. Jag har blivit lurad!"
Om man visste att man skulle bli 340 år, skulle man troligtvis ta det lugnt på äktenskapsfronten. För ingen är väl så dum att de gifter sig för livet vid 25 års ålder och sedan väntas leva med HAN i närmare 315 år (Viktigt att poängtera är att vi inom svenska kyrkan är mot otrohet i äktenskapet). Lite väl overkill skulle jag vilja säga.
Nä, alltså har Gud (min chef) bestämt att människan ska bli ca 75 år och inte en dag äldre. Anledningen är alltså att människor inte ska bli för smarta, komma på att kärlek är humbug och hinna säga detta till alla som är yngre. Därför har Gud infört en automatisk ättestupa. Troligen styrt av ett datachip som är inställt på automatisk död vid "över-smarthet", dvs 75 års ålder. Du vet: gammal är vis. Man kan märka när över-smartheten börjar ta vid. Det börjar med en charmig vishet för att sedan gå över till att skrynkliga människor slutar dejta, hångla och göra saker för de som de "älskar" (tecken på att de är nära att förstå att det bara skit). Givetvis är pensionärerna själva inte medvetna om det hela, utan känner bara en omåttlig olust till det andra könet. Gud har satt in lite drastiska åtgärder så som demens och andra hippa sjukdomar att ta till om någon helt enkelt är FÖR smart.
Så alltså.
Att tro att man ska dö vid 75 innebär en lite lagom stress (bara nyttigt för kroppen) och att människorsläktet lever vidare. Dessutom utan en massa pensionsnissar som går runt och förtäljer att allt det där kärlek och sexeriet är ett lurendrejeri.
Men VI då?
Ja, med tanke på att vi lever på 2000-talet och att vi antagligen kommer att dö chip-döden vid 75 års ålder... ja då är det bara att ställa upp för Gud.
Mitt tips till dej är: Låtsas inte om att du fått detta brev. Låtsas heller inte om att du vet att kälek är humbug för då blir du senil. Och bli för gud skull inte bitter för då dör du.
Ställ upp för Gud för guds skull. In med dej i dimman av mansparfymer och fartränder i kalsongerna. Och gift dej. Innan det är för sent...
Väl mött
Britt-Marie
Svenska kyrkans PR-avdelning
praktstånd i cheap monday?
Jaha. Då har jag fått in lite svar om hur saker och ting funkar.
Givetvis är jag mycket tacksam om alla kan hjälpa till i min jakt på livets stora frågor.
Idag löser vi frågan: Kan en kille ha praktstånd i ett cheap mondayjeans? Syns det? Eller är gummibrallan så tajt att den förstör hela uppenbarelsen.
En kille som brukar härja Debasergolv fram iklädd en Britney Spears-tröja med motiveringen "Hon behöver allt stöd hon kan få" har skickat in sitt svar på dagens fråga.
"Jag kan berätta om en kompis till en kompis som hade stånd (kanske inte riktigt praktstånd, men ändå) i ett par cheap monday så sent som i eftermiddags (måndags (skevs anmärkning)) på kontoret.
Pjäsen ifråga fick, då jeanstyget inte ville stretcha tillräckligt i framåt-/uppåtriktning, liksom lov att ställa sig åt ena eller andra hållet.
I det här fallet snett upp åt vänster, eftersom det är det håll den föredrar att peka åt när den får välja mellan höger och vänster (om det har nåt med den politiska höger-vänster-skalan förtäljer inte historien).
Personen ifråga funderade över huruvida kollegorna skulle märka nåt om skrivbordets skylda vrå lämnades och konstaterade - av respekt för framför allt kvinnliga kollegor - att risken var något för stor för att tas."
Tack så mycket Adam för att du delar med dej.
Jag kan allstå konstatera att praktstånd i ett cheap mondayjeans funkar och syns. Även om ståndet inte gör sig mödan att göra sig känd inom själva paket-regionen, så borde man ju kunna avslöja ägaren genom en synnerligen skum och märklig hållning. Hur detta såg ut har jag ingen aning om (kan inte ens tänka mig) och jag måste väl avslöja att mitt intresse i frågan är högst teoretiskt. Jag har alltså inget intresse av att göra vidare efterforskningar kring ämnet eller jag-sänder-direkt-från-en-cheap-monday-bralla-reportage. Men jag vill ta tillfället i akt att uppmuntra den som vill att sända in sina svar eller evenuella illustrationer/serieteckningar till mig. Endast seriösa (påklädda) svar mottas.
Givetvis är jag mycket tacksam om alla kan hjälpa till i min jakt på livets stora frågor.
Idag löser vi frågan: Kan en kille ha praktstånd i ett cheap mondayjeans? Syns det? Eller är gummibrallan så tajt att den förstör hela uppenbarelsen.
En kille som brukar härja Debasergolv fram iklädd en Britney Spears-tröja med motiveringen "Hon behöver allt stöd hon kan få" har skickat in sitt svar på dagens fråga.
"Jag kan berätta om en kompis till en kompis som hade stånd (kanske inte riktigt praktstånd, men ändå) i ett par cheap monday så sent som i eftermiddags (måndags (skevs anmärkning)) på kontoret.
Pjäsen ifråga fick, då jeanstyget inte ville stretcha tillräckligt i framåt-/uppåtriktning, liksom lov att ställa sig åt ena eller andra hållet.
I det här fallet snett upp åt vänster, eftersom det är det håll den föredrar att peka åt när den får välja mellan höger och vänster (om det har nåt med den politiska höger-vänster-skalan förtäljer inte historien).
Personen ifråga funderade över huruvida kollegorna skulle märka nåt om skrivbordets skylda vrå lämnades och konstaterade - av respekt för framför allt kvinnliga kollegor - att risken var något för stor för att tas."
Tack så mycket Adam för att du delar med dej.
Jag kan allstå konstatera att praktstånd i ett cheap mondayjeans funkar och syns. Även om ståndet inte gör sig mödan att göra sig känd inom själva paket-regionen, så borde man ju kunna avslöja ägaren genom en synnerligen skum och märklig hållning. Hur detta såg ut har jag ingen aning om (kan inte ens tänka mig) och jag måste väl avslöja att mitt intresse i frågan är högst teoretiskt. Jag har alltså inget intresse av att göra vidare efterforskningar kring ämnet eller jag-sänder-direkt-från-en-cheap-monday-bralla-reportage. Men jag vill ta tillfället i akt att uppmuntra den som vill att sända in sina svar eller evenuella illustrationer/serieteckningar till mig. Endast seriösa (påklädda) svar mottas.
måndag, januari 30, 2006
snopp - fortsättningen
Efter att en vän råkat kuckilurat med en prakt-fransos*.
- Hur var det då?
- Vaddå?
- Jamen. Var det bra?
- Jo. ja. Han visste vad han gjorde...
- jaha... dej lär man ju inte kunna pressa på någon information. Vad fan. Hade han stor då**?
- Tja... Normalfransk***. Eller jag kan ju inte tala för hela den manliga, franska befolkningens medelstorlek, men tjaaa...
*En sådan som charmar flickor på löpande band, röker överallt och överdriver sin franska accent...
** Nej gott folk... storleken har ingen betydelse, men i någon jävla ände måste man ju börja om kuckilur-vännen ser så jävla finurlig ut.
*** pain riche? Baguette? Eller en liten le crossaint? Vad är Normalfransk? Le petit?
Jag förstår ingeting. Det här med snopperier är så förvirrande.
Viva la France!
- Hur var det då?
- Vaddå?
- Jamen. Var det bra?
- Jo. ja. Han visste vad han gjorde...
- jaha... dej lär man ju inte kunna pressa på någon information. Vad fan. Hade han stor då**?
- Tja... Normalfransk***. Eller jag kan ju inte tala för hela den manliga, franska befolkningens medelstorlek, men tjaaa...
*En sådan som charmar flickor på löpande band, röker överallt och överdriver sin franska accent...
** Nej gott folk... storleken har ingen betydelse, men i någon jävla ände måste man ju börja om kuckilur-vännen ser så jävla finurlig ut.
*** pain riche? Baguette? Eller en liten le crossaint? Vad är Normalfransk? Le petit?
Jag förstår ingeting. Det här med snopperier är så förvirrande.
Viva la France!
snopp
Helgen gick i snoppens tecken under temat: Var tar den vägen?
Var tar den vägen när killar cyklar?
Var tar den vägen i tajta brallor?
Var tar den vägen i sladdriga kalsonger?
Och den största frågan... Hur ser det ut när en indiepopare har praktstånd i ett par cheap monday-jeans? Syns det över huvudtaget? Eller ligger snoppen så väl fastlimmad på grund av gummi-brallans fantastiskt, snortajta spänst att det den liksom inte ens har en chans att röra sig en centimeter?
Var tar den vägen när killar cyklar?
Var tar den vägen i tajta brallor?
Var tar den vägen i sladdriga kalsonger?
Och den största frågan... Hur ser det ut när en indiepopare har praktstånd i ett par cheap monday-jeans? Syns det över huvudtaget? Eller ligger snoppen så väl fastlimmad på grund av gummi-brallans fantastiskt, snortajta spänst att det den liksom inte ens har en chans att röra sig en centimeter?
fredag, januari 27, 2006
sökes:
Jag har startat ett luftband och söker nu medlemmar. Jag har en luftgitarrist, en kille som spelar luftmunspel och själv spelar jag luftgurka. Jag är nu på jakt efter en luftsångare/mimare, en luftbasist och en lufttrummis.
Det är stora grejer på gång för det nystartade bandet som kommer att ta rollen som det svenska "Air". Vi snackar spelningar, inspelningar och pr-tours.
Är du intresserad?
Hör av dej!
Det är stora grejer på gång för det nystartade bandet som kommer att ta rollen som det svenska "Air". Vi snackar spelningar, inspelningar och pr-tours.
Är du intresserad?
Hör av dej!
onsdag, januari 25, 2006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)