ramla över sig själv

Ramlade över ett brev från en Britt-Marie Augustusson, Svenska kyrkans PR-avdelning. Såg skumt ut.
Mycket skumt ut.
Insåg efter ett tag att det var jag som hade skrivit det. Under psydonym. Igen. Jag blev rädd. Vem är jag egentligen?

Brevet är troligen skrivet under en mycket skeptisk period av mitt liv.
Det är adresserat till min vän Nina. Jag tror det är meningen som ett pep-brev... eller kanske inte?
Lyder så här:

"Svar till "jag-vill-ha-villa-ammorteringar" på frågor angående äktenskapsstress och bitter mansilska.
Med anledning av din fråga om detta outgrundliga släkte (män)som förpestar, förpinar och förälskar våra sinnen och kroppar...

I många århundraden har detta pågått. Denna förening mellan man och kvinna. Förlegat beteende kan man tänka.
Någonstans, bakom en buske eller en högtalare, påstås det att HAN finns. Det är tydligen meningen att man ska möta denna HAN och sedan leva resten av sitt liv med denna någon (HAN). För så har man alltid gjort. I alla tider. Gäller detta även dig och mig, min kära Brutus?
Jag må vara en enkel människa (med några smått obehagliga sidor). Ingen filosof. Ingen tänkare. Ingen direkt Sokrates med andra ord. Bara anställd under Gud (nä inte på samma sätt som Jungfru Maria). Men nog kan jag ge råd om sådant som jag själv inte förstår.
Män alltså.

Vi lever på 2000-talet. Och vad har hänt?
Från att ha tänkt "man, barn, död" har vi kommit till en tid då saker och ting blivit allt mer komplicerat. Man kan ju tänka sig att man borde ha kommit en aning längre i sin tankeverksamhet, men i stället sitter tusentals kvinnor och tänker samma sak: "män, män, män, män, inte män, inte män, män, inte män", eller en annan klassiker: "När ringer han? Är telefonen på? Måste provringa! Undrar om han ringde nu när jag testade om telefonen ringde. Oj nu ringer det! Undrar om det är han? Måste vänta minst 8 signaler så han inte förstår att jag sitter och väntar. Jag är såååå hard to get!!! hihihi.... FUCK! Det har slutat ringa...!?".
Hur har vi lyckats med det? Är det inte meningen att framtiden ska utvisa. Inte försvåra?

Mitt råd: Bli lesbisk, sluta tänka eller håll dej undan från att bli kär. Framför allt sluta analysera.


Nu till äktenskapsfrågan...
Är det så Nina att det kanske finns ett skäl till varför släktet människan endast lever ett visst antal år? Är det för att människan inte ska lära sig FÖR mycket? Det kanske finns en mening med att medelåldern för att dö trots allt är någonstans kring 75. Det kanske är just så lång tid det tar att komma på att allt i denna värld är humbugg.

"Kärlek och äktenskap var bara ett påhitt. Fan också. Och här sitter jag skrynklig och jävlig. Jag har blivit lurad!"

Om man visste att man skulle bli 340 år, skulle man troligtvis ta det lugnt på äktenskapsfronten. För ingen är väl så dum att de gifter sig för livet vid 25 års ålder och sedan väntas leva med HAN i närmare 315 år (Viktigt att poängtera är att vi inom svenska kyrkan är mot otrohet i äktenskapet). Lite väl overkill skulle jag vilja säga.
Nä, alltså har Gud (min chef) bestämt att människan ska bli ca 75 år och inte en dag äldre. Anledningen är alltså att människor inte ska bli för smarta, komma på att kärlek är humbug och hinna säga detta till alla som är yngre. Därför har Gud infört en automatisk ättestupa. Troligen styrt av ett datachip som är inställt på automatisk död vid "över-smarthet", dvs 75 års ålder. Du vet: gammal är vis. Man kan märka när över-smartheten börjar ta vid. Det börjar med en charmig vishet för att sedan gå över till att skrynkliga människor slutar dejta, hångla och göra saker för de som de "älskar" (tecken på att de är nära att förstå att det bara skit). Givetvis är pensionärerna själva inte medvetna om det hela, utan känner bara en omåttlig olust till det andra könet. Gud har satt in lite drastiska åtgärder så som demens och andra hippa sjukdomar att ta till om någon helt enkelt är FÖR smart.
Så alltså.
Att tro att man ska dö vid 75 innebär en lite lagom stress (bara nyttigt för kroppen) och att människorsläktet lever vidare. Dessutom utan en massa pensionsnissar som går runt och förtäljer att allt det där kärlek och sexeriet är ett lurendrejeri.

Men VI då?
Ja, med tanke på att vi lever på 2000-talet och att vi antagligen kommer att dö chip-döden vid 75 års ålder... ja då är det bara att ställa upp för Gud.

Mitt tips till dej är: Låtsas inte om att du fått detta brev. Låtsas heller inte om att du vet att kälek är humbug för då blir du senil. Och bli för gud skull inte bitter för då dör du.

Ställ upp för Gud för guds skull. In med dej i dimman av mansparfymer och fartränder i kalsongerna. Och gift dej. Innan det är för sent...

Väl mött

Britt-Marie
Svenska kyrkans PR-avdelning