Det är nästan så att man vill börja på gymnasiet, tjuvröka på "hemliga stället" och drömma om att flytta till Stockholm. Dra. Skrika "fuck you" åt världen, gråta sig till sömns och fortsätta vara odödlig ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi är fortfarande odödliga.
JAG ÄLSKAR HONOM.
Jag skulle hellre ta livet av mig än att genomlida tonåren igen. ;) Jag tror det är som med lumpen, alla hatar det när de är uppe i det men hyllar tiden när den är slut? Jag tror jag är allergisk mot nostalgi. Hjälp!
Skicka en kommentar