New York vs Paris

Försökte köra den där amerikanska vuxengrejen i morse.
Tog bil till jobbet, satt i rusningstrafik och trummade lite lätt på ratten. Gick och köpte en stor kaffe på 7eleven. Drack den medan jag raskade i takt till min iPod. Drog passerkortet och kände mig väldans ball och vuxen. Lite romantiserad filmscen på nått jävla konstigt sätt. New York och jag.

Sprick!

Tillbaka i verkligheten. Tittar ner och ser att jag har gått Sveavägen fram med kaffesörj på halsduk, kappa och lite i ansiktet (i fall att jag skulle bli törstig?). Har säkert sett så där självstädigt cool ut och trott att jag var häftigaste i världen. Ska ALDRIG göra om det!
New York-bilden var inte riktigt min coap of tea (kaffe) skulle man kunna säga.

Ska vara mitt vanliga söliga jag i morgon. Dessutom tänker jag åka tunnelbana, lyssna på Amelie-musik, tänka bort snön och låtas att alla pratar baguette och att jag är i Paris. Om man kisar lite och har fransk musik i öronen så är det nästan verkligt. Drömmer mig bort till nästa kvarter där jag tror mig se Rue Oberkamp eller någon gatan på väg mot Latin Quarter.
Så gör jag varje morgon.
Drömmer.



Drar hem till Värmland i helgen och leker en annan drömlek...