Lennart Ekdahl

Igår var jag på TV-4-fest på Cirkus.
Dansade med Lennart Ekdahl.

– Lennart ... vi måste dansa nu.
– Varför då?
– Vi måste värma upp ... I FALL de spelar Jackson Five efteråt.
– Okej.

Dagens råaste skratt

Kille 1: Jag fick mig ett ligg i går och i dag skickade hon mig ett SMS.
Kille 2: Och?!
Kille 1: Hon skrev "du har glömt sex enkronor på nattduksbordet", jag svarade bara "ok"...
Kille 2: Hon vill nog träffa dig igen.
Kille 1: Jag trodde det också för en stund senare så kom det ett sms där det stod "Förresten det var bra sex vi hade". Då svarade jag "det var värt varenda öre". Hon skrev inget mer sen...


Källa tjuvlyssnat

Då och nu

Då. Studerande

Nu. Arbetande.

Kabel-tv

Det finns något som är exotiskt i mitt liv.
Kabel-tv.
Ni kanske trodde att bostadsfrågan var en krisande punkt, men så är inte fallet. Jag har disikerat mitt eget liv och har insett att det här med en trygg, fast bostad inte är det som är det mest paniksamlande i min vardag. Äh! Lite miljöombyte förnöjer. Typ.
Nä, det är något annat som grämer mig ... Kabel-tv:n.
När jag slussas runt från andrahandskontrakt till andrahandskontrakt blir mitt tv-tittande något sporadiskt. Först så övertygar jag mig om att jag inte kan klara mig utan kabel-tv:n... lurar mig att kolla på alla smaskiga, underbara program. Följa dem slaviskt och springa hem för att inte missa en enda minut.
Sen flyttar jag.
Och har helt plötsligt försatts till ett ensidigt tv-tittande av formen SVT-Tv4-tv, med ett hullerombuller av basröster, Ernst Kirschsteiger och han-med-axlarna-Kristoffer på Kobra.
Även om jag gillar både basröster, Ernst och axel-killen, så blir jag ledsen, gråter en skvätt och drömmer mig bort till Desperate housewifes, Simpsons ... ja, jag kan nästan sakna tv 3:s nyheter och kanske Adam Alsing som är kablens egna förpestelse ...
Där simmar jag runt i drömmar dränka av skräpkulturens gyttjebad som jag älskar så mycket.

Mer gyttjebad, och exotisk kabel-tv till alla!

politik.

Undrar om den politiska diskussionen kommer att avta nu? Vi behöver ju ändå bara sättas oss in i politiken en gång vart fjärde år, precis innan vi går och röstar. Eller?

Nä. Skev AB kommer att anordna fler seminarium under ämnet "politik och bak", men senast blev det bara politik, utan bak, när några tappra människor äntrade mitt vardagsrum.
Så. Först blir det bara bak, sen blir det ett angränsande ämne "feminism och broderi" ...
Mer feminism till folket och krossa fördomarna. Och nej ...
– Jag har inte hår under armarna.
– Jag har inte stubb
– Jag är inte aggressiv i mitt sätt att prata.
– Jag har inte hennafärgat hår.
– Jag klär mig inte i Gudrun Sjödén-kläder ...
... Och framför allt. Jag hatar inte män.

... Jag vill bara ha samma chanser i livet som alla andra.
Punkt.

Jag är kär...

... i de här killarna ...

Kan jag inte få dem på posten?
De kan få bo i mitt akvarium, i stället för mina fiskar/katter. Och i stället för vatten och växter ska där finnas världens största sortiment av rullband...

I dag ska jag gör något dumt. Totaly silly... Baaaad idea. Jag har funderat hela helgen. Men det är fan svårt. Jag ska utse...


Världens bästa låt?

Vilken är det? Om man bara får välja en enda, av alla miljoners låtar.
Fuck, jag blir galen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill inte.
Skärpning.
Jag måste.

Bajs .. eeh .. jag menar "Slussen" ...
Svårt.

Okej. Jag gör det vetenskapligt:
Mest spelade låtarna på min iPod:

1. Som en chock för mig, men det var visst "Filmstar"med Suede som gått hetast. Was? Fanns min iPod på 90-talet? Antagligen ...

2."I don't know" med Beastie boys. Den mest otippade låten genom tiderna och så bra.

3. "Ghost ship in a storm" med Jim O'Rourke. Börja-varje-morgon-låten. Stor kopp kaffe, DN kultur, leka med katterna (mina fiskar ... jag önskar mig en katt, så i brist på annat låtsas jag att fiskarna är katter. Tror att de börjar lyssna på mitt "kissekisse"nu. Och nej. De klättrar inte i träd och jagar möss. Än).

4. "Dear Prudence" med Beatles. Varför kan inte jag också få ha svart pottfrisyr och heta Paul, George, John eller Ringo? Eller nä, jag vill nog inte heta Ringo after all....

5. "Old man" av Neil Young. Tågresor till Linköping, plinkiplock och vänskap.

6. "Do the Whirlwind" med Arcitecture in Helsinki. Den bästa låten? Jag tror fan det. Mörk Debasernatt. Spelning. Början på något nytt.

Slussen

... är troligen inte den vattenbassäng med variabelt vattenstånd och vägknut av betong som byggdes på 1930-talet som den utgett sig att vara.
Jag tror att Slussen är en enda stor illaluktande bajskorv.
Som luktar skit.

Jag – en följetång

För ungefär ett halvår sedan florerade mina dansanta moves på internet i och med att jag (mycket ofrivilligt) ställde upp i en tävling med min (också mycket) skeva syster, i form av en hiphop-kocks-dans!
Nu gör vi comeback i en helt ny form, men även denna gång på internet. Denna gång är det dock inte våra egna intressen som ligger högst på listan, utan vi har gett efter för samhällets komersiella klor och sålt oss själva.

Håll ögon och öron öppna, snart är jag i var mans dator. Och kanske kommer jag ta över världen .. eller i allafall bli egoistisk, självcenrerad och tro att jag är världens mittpunkt ...
.... Eller skrattad åt av hela svenska folket. Jag föredrar det sista.

Vuxen.

Japp, jag avancerar i vuxenvärlden, även om jag vill betitla mig världens yngsta 23-åring.
Jag har nämligen fått mina första visitkort (om jag räknar bort de där 1000 visitkorten med Kalle och Hobbe som jag fick göra när jag prao:ade på Tryckeri Knappen i Karlstad, blott 14 år gammal).

De är rosa.
Om ni vill ha ett, så får ni det.

Skev testar: Debaser Medis

Som den öppna och accepterande människa jag är, så tog jag det ödesdigra beslutet att gå till Debaser Medis igår. Funderade länge och väl om jag var redo för detta, genom att sänka några öl och droger (jag har lagt min H&M-drog på hyllan och har nu utvecklat ett högt onormalt förhållande till oliver) på Pet Sund bar.
Jag och mina vapendragare Linda och Frida intog fortet Medis med det öppnaste av sinnen. Så öppen man kan vara när man går in i en medborgerlig tegelbyggnad i från 60-talet. Okej, jag ska försöka låta lite posetiv ...vakterna var ju trevliga ...

I allafall ...
Debaser Medis är ...
- Att lounga. Hänga i loungen bland vita stolar och vita dukar...
- Att stuka foten inne i stora salen. Jag har inte gjort det ännu, men jag undviker systematiskt nattklubbar med trappor eller nivåskillnader, eftersom jag har en tendens att utnyttja dessa byggnationer i jakt på en stukning.
- Rosa-vita toaletter med tvålautomater. Yes, det är sant. Det är bara att hålla händerna under tvålautomaterna i två sekunder så får man en lagom portion rengörande vätska. Otrooooligt rock!
- Att hänga bland ett mycket varierat klientel. Cheap Monday-rövar blandas med blonda bruttor i partytoppar och killar med strasskärp.
- Barpersonal som har Cheap Monday-brallor och rutiga skjortor, vilket även Debasers alierade: Personalen från Weekday hade. Det roligaste var nästan att hälften av alla manliga besökare hade just rutiga skjortor.
- ETT klotter på toaletterna. Och nej, det var inte jag som klottrade...
- Pissoarer utan vattenspolning. Nu kanske ni undrar hur jag vet detta, men jag råkar ha säkra, manliga källor från Innerstadspress och Aftonbladet som har skvallrat om detta. De var för övrigt MYCKET skeptiska, eftersom man såg allt det där som den förra besökaren gjort.. alltså pissat. Förhoppningsvis.

Nä. Debaser Medis är not my bag in box.
Jag får helt enkelt fortsätta vara en icke-banbrytande människa som hänger på Carmen, går på Debaser och käkar Kapprischåååsa dagen efter.

kommunikationsproblem?

Sitter och msn:ar med min sambo...
han sitter en meter ifrån mig...

En anledning att flytta till Paris

Debaser Stureplan?

Jag har farit med osanning.
Debaser ska inte stänga, utan expandera och bli på smällen med medis.
Fick rätsida på detta igår när jag var på Debbans uteservering (trodde att det var det sista skälvande mötet med betongen) och letade efter krishanteringsgruppen och tysta minutrar, men fann inget. Inte ens Svenska kyrkan var där och lät Gud bjuda på kaffe. Nä, ingenting. Allt var bara precis som vanligt. Så jag började ana oråd.

Debaser har alltså fått tillskott i vi-gillar-pixies-familjen: Debaser Medis.
Som jag eventuellt hatar.

Som min vän Projekt sa: Debaser Medis ska i första hand funka som en tråkig scen dit kidsen kan gå
och se Mando Diao utan att få supa sig fulla.

Japp.
Inom kort kommer vi troligen få se följande eventuella skräcksenario:
Debaser Stureplan (en nybörjarrockscen för att slussa in stureplansfolket i den riktigt skitiga rocken. Första bandet som spelar kan vara Good charlotte eller varför inte Maroon 5. Det är här uttrycket champagne-rock myntas och ölplastglastillverkarna går i konkurs.
Debaser Lilla Essingen (familje och pappa-rock av högsta klass. Oljemålningar av Neil Young sitter uppe på samtliga väggar)
Debaser Gamla stan (rokokko-rock på klassiskt Bellman-banér och STÖL byts ut mot mjöd

Good bye Debaser

Jaha, så kommer den där dagen som jag har fruktat för så länge. Debasers död.
Nu sitter ni där ute och säger i halvhög, irriterad ton att "nej, Emma, Debaser dör inte. Det F L Y T T A R bara", men nej. Ni förstår inte. Det här handlar om någonting mer. I allafall vill jag intala mig det.

Allt började en vårdag, kan det ha varit i mars måntro? Jag var förvirrad, pratade värmländska (det gör jag fortfarande), bodde i Tumba (vad ska man säga?), hade converse med röda kommuniststjärnor på och trodde att jag var cool.
Jag och min vän Åberg mötte upp en kille (vi kan kalla honom Palle Kuling), som hade varit MD-brevis med Åberg under en period. För er som inte vet vad MD-brev är, så var det något som var relativt vanligt i början av 2000-talet, innan iPod-åldern och kan beskrivas ungefär såhär: musiknördar som skickar MD-skivor till varandra i brev och ber till gud att deras blandbands-MD:s med tillhörande låtbeskrivning inte ska schabblas bort av allsmäktige Posten.
Nåväl. Palle Kuling kom iklädd poppig silverjacka (hmmm..?) och hade med sig sin vän Lagnetoft. Vi skulle gå på konsert. Jesse Marlin skulle spela och han var ju kompis med Ryan Adams, så det kunde ju bara gå vägen, liksom.

Det var den kvällen allt började.
Sedan dess har Debaser fått mig att:
– Dricka kopiösa mänger öl – varje helg.
– Bli bestört över ombyggnationer. Jag snackar den där vita skiten i hörnet där de serverar kladdkaka. Rock? Nej.
– Stanna tills de har stängt, fastän jag jobbat dagen därpå. Anledningen? Orden från mina vänner "du är inte rock om du drar hem nu" kan ha haft ett och annat att göra med det hela.
– Observera att min vän har en Debaser-strategi. Målet är hångel och vägen dit går ungefär såhär: köa, snacka, hänga av sig ytterkläder, gå till toaletten, ner till lilla baren, köpa öl, se flyktig ut, in på dansgolvet, dansa och slänga lite med håret, till lilla baren – via stora baren – köpa en öl och så hela proceduren om och om .. och om igen....
– ... Och ja, den fungerar. Jag har många gånger stått och nypt min vän i armen med orden "Kan du inte sluta hångla nu... jag vill dansa.."
– Försöka dämpa min väns ledsamhet med whiskey och Redbull nere i lilla baren med resultatet att hon började banka på en viss killes bringa, rycka av honom hans mössa och snyfta till i en kompis killes famn.
– Få med alla utbytesstundenter jag känner dit...
– Vakna mitt i natten av att mina vänner har träffat 10 gotlänningar utanför Debban, som de dragit hem till mig (som låg hemma och sov och skulle upp och jobba dagen därpå) med orden "Här Emma. Vi har hittat tio gotlänningar. Du gillar ju gotländska, så vi tänkte... eee.. ja. Här har du dom i alla fall. Var så god". Svar: "Grrr. Tack."
– Försöka bilda hög på Debasers dansgolv.
– Ramla över ett bord.
– Köa i en timme utanför Debban, i januari, i 20 minusgrader... iklädd tyg-Converse.
– Älska Peggy Lejonhjärtas låt om Karl Johans torg (torget utanför Debaser).
– Att se människor klädda som Gustav Vasa och Ankarström.
– Att panta burkar och tömma sparkonton i jakt efter pengar till inträde.
– Jag har – TILL OCH MED – sagt till en ex-pojkvän: Vad gör du här? Det här är mitt ställe. Du får skaffa ett eget ställe. Stick!
– Bli hatad av alla jag känner eftersom jag är så trångsynt: "Emma, KAN vi inte gå någon annanstans? Måste vi ALLTID gå till Debaser. Vidga dina vyer för i helvete!"

Debaser har alltid fått mig att återvända. I allafall efter klockan ett (halva priset) eller efter klockan två (gratis) efter att ha testat på alla de där andra uteställena som förövrigt är skit.

... Och Debaser har fått mig att bli likblek av rädsla av följande senario: Slussens betong går sönder=Slussen måste byggas om=Debaser måste flytta.

Och nu, om tre dagar, flyttar Debaser till Medis, i Mondos gamla lokaler.
Bort från de skumma, underbara lokalerna i underjorden och till ex-Mondo.
Mondo som kändes som ett högstadiedisco i så hög grad att man glömde bort att dricka öl och sucktade efter Hubba-bubba-tuggummi och chips i portionspåsar. Jag hatade stället så mycket att jag fimpade i heltäckningsmattan en gång.
Vad ska jag säga?
Jag är skeptisk.

Skevs kvällskurser

Med anledning av höstterminstart/pluggsaknad/vill-köpa-nytt-kollegie-blocks-längtan/kunskapstörstande drar Skev AB i gång kvällskurser på den vackert belägna kursgården Kärrtorp Starmongo Center, KSC (alltså i mitt kök...)

Alla är välkomna att föreläsa om vad de kan (alla sitter inne på en massa kunskap och jag vill ha den kunskapen..., okej?)

Vi kan redan - stolt - presentera första föreläsningen:

Bak och politik
Vi knådar, samtidigt som vi diskuterar allt från valet, politiker, valfrågor till samhällets rövhål. Med oss har vi professor Knådhand och Professor Bakmani som finns till hand till er som vi utveckla ert bakande. Herr Knådhand är känd genom sina expriment vad gäller bananbröd och kaffebröd (bröd med kaffe i. OBS! Ingen hit). Fröken Bakmani kommer att gästa föreläsningen och bidra med erfarenheter ur sitt liv som manisk bagare (hon har vid flera tillfällen varit ute på krogen, men varit tvyngen att abrupt avsluta sin kväll runt 02:00-tiden med frasen "jag måste dra. Jag har en deg på jäsning").

Inga förkunskaper krävs vad gäller bakning och politik. Och du behöver inte aktivt delta i de politiska diskussionerna om det känns obehagligt.
Medtag valfri mjölsort.
Krav: Rent mjölk i påsen.

Senare i höst kommer vi bland annat bjuda in till kvällskurser i följande ämnen. Det går bra att anmäla sitt intresse redan nu.

Hösten 2006
- "Hur jag delar ord och sätter ihop dem igen" och andra manier, med föreläsare Agnes.
- "Hur man viker ett par pappersbröst av en servett" med föreläsare Emma Sundh.

Välkommen!

Tillbaka och utretad

Ja, jag har varit ett arschle på att uppdatera min blogg. Riktigt dålig.
Jag har varit på semester, okej?
Tjörn. Det är en ö, norr om Göteborg där man klättrar i berg och äter upp sig inför hösten.
Tjörn är också ett ställe där man bara måste retas. Japp. Det är därför man tar med sig sin syster.
Åh! Jag har retats så mycket att jag kan vara snäll, ljuvlig, ödmjuk och alldeles fantastisk i ett helt år nu.
Det är därför jag har åkt till Tjörn en vecka om året i 17 år nu.

Nu är jag uttömd av ret och känner mig befriad från retandets hårda, ilskna och förrädiska klor. Utvilad, uppäten (har jag missat något?), solbränd och vindbiten återvände jag till Stockholm med en fräken på näsan. Japp. Jag äger EN fräken, den sitter mitt på näsan och på somrarna (efter kopiösa mängder solexponering) tar fräken över näsan och gör den till sitt herravälde. Så nu sitter jag och fräken på jobbet. Tillbaka i verkligheten.

Drömmer mig bort när jag fällde min syster till marken på en asfaltsväg på Klädesholmen, när jag försökte göra bort henne inför båtuthyraren genom att säga "golv, höger, vänster", i stället för "durken, styrbord och babord" (hon ville verka världsvan) och låsades att hon inte fanns när hon ville ha uppmärksamhet. Åh, vad fint det var. Allt är som ett skimmer och alla mina minnesbilder är tonade i rosa.

Åh...jag vill retas...... Eeeee... Jag är inte alls befriad från retets klor. Helvete, min Tjörn-kur hjälper inte. Jag njuter fortfarande av att reta. En dålig habit?
Förtrollningen är bruten, Joe Labero har förlorat sin kraft, jorden slutar sväva och det där med att välden är god var alltså ett plumpt skämt.
Arschle också.
Jag är ond. Hjälp mottages snarast tack!
Jävligt snarast...

Fotnot: Jag sysslar inte med systematisk mobbing, utan det handlar om genomtänkt, kärleksfull mobbing av folk i min närhet för att visa min uppskattning ... på ett mycket orginellt sätt. Jag sätter mig bara på de svaga och använder allt de säger och står för emot dem.
Jag går ej att hyra in till mellan-och högstadieskolor som avskräckande exempel.

Äntligen en fullvärdig stockholmare

Jag har äntligen kvalat in. Nu är jag en stockholmare. En äkta.
Inte direkt någon tredje generationens stockholmare, men vem är det egentligen?
Alltid är det något knas i släktleden...
Nä, nu är det nya ideal.
Det där folkparti-tänket där språket identiferar din tillhörighet är så förra året. Vilket är en jävla tur för mig. Jag kommer aldrig lyckas med stockholms-intagningsprovet och slänga mig naturligt med ord som bagare, bulle, tub, najs, garva, keff, chacka, sååå jeeela fett och reeekor. Nä, jag har faceat att värmländska är mitt straff för mitt liv som landsortsglin. Jag menar något är det jag måste sona för, så jag antar att det måste vara min karrär som hyssmakare i unga år (Ja pappa, det var jag som målade tipex på alla dina stämplar...).
Inte heller kunskap om den stockholmianska kulturen eller vägnätet definerar hur pass stockholmsk du är. Jag pluggat in alla Fruängens bussförbindelser, men inte har jag fått något "Grattis, du är nu en stockholmare" i skrovligt, tjockt, förseglat kuvert på posten. Inte heller min kunskap att jag kan peka ut alla monopolgator i Stockholm på mindre än en minut har imponerat särskilt.
Jag har testat allt!
08-telefonnummer, adress som slutar med Stockholm, bott runt i alla vädersträck, pratat bostadsmarknadens stora, svarta rövhål på otaliga fester och sagt saker som "nä, nu för tiden tar det bara en halvtimme att flytta till en ny lya. Du vet, jag har ju sån jävla rutin vid det här laget".
ALLT.
Men nu! Nu är jag stockholmare.
Jag har nämligen fler än en lägenhet.
Japp. Det är ultimat-stockholmskt.
Alla riktiga stockholmare har typ tre lägenheter. En som de bor i, en som de renorverar och en som de hyr ut i andra-hand till överpris till någon norrlänsk student som pluggar konstvetenskap på Stockholms universitet, utan en endaste ködag i Stockholms bostadsförmedling. De har givetvis lägenheten med motiveringen "i fall att".
Detta betyder att ett par som har varit tillsammans i ett år har i genomsnitt sex lägenheter, i fall att.
Det kan ju ta slut liskom... om 40 år, och då är det bra att falla tillbaka på sisådär en handfull bostadsalternativ.
"I fall att" är ett väl brukat ord nowadays.

Japp. Och här är jag nu.
Typ.
Förutom att jag kommer att vara en simpel värmlänning med endast en lägenhet - i andra hand - igen om en vecka.... Då har jag gått från tre lägenheter till en enda...
Men jag njuter och hoppas på att jag också får tillfälle att säga "I fall att" och bli en fullvärdig stockholmare.

Jag - en H&M-knarkare

Alla vapen ner.
Jag lägger mig på marken.
Näsan tryckt mot golvet.
Jag erkänner.
Jag är en H&M-knarkare. Den där "lite-granna-shoppa-innan-jag-åker-hem" har bytts ut mot ett skamfullt "ska bara in och kolla". Sedan vandrar jag omkring och tar i alla material, råkar prova och ramlar genom kassan. Kommer hem och har helt oförstående en sån där vit plastkasse i handen.
ÅH! Inte igen!
Klipper av prislappen, rent av gräver ner den i soptunnan och skrynklar ihop kvittot till något obefintligt som skulle kunna tas för ett mycket muskulös dammråtta.
Sätter på mig vad-det-nu-är.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
NJUTER.

När en vecka - eller mer - har gått och jag inte längre har koll på sortimentet kommer abstinensen. Tänk om det hänger en klänning där i någon butik som måste räddas?
Jag får en äcklig lust av att konsumera. Jag som ogillar konsumtion. Alltid, alltid, alltid... förutom mitt H&M.
Älskade H&M.
Hatade H&M som snor mina pengar. Jag som bara förvaltar mina intjänade kronor och så kommer H&M och kriminaliserar mig.

Absinensen ökar och drogen är konstant och snart kommer jag spola ner skira H&M-plagg i toan, brutalfasa för nya höstkollektionen och hamna på H&M-rehab.

Hjälp.

Angående Linda Rosing:

aila-lisa said...

Idag var hon hos mig, på kvarnen, på Söder med Fadde...
Hon kallar honom "men lägg av då älskling". Fadde verkar som en rolig typ, eller vad sägs om det här:

Jag: Vad vill du ha för rött vin, husets?
Fadde: Nä, grannens (stora skratt).
Jag: Vill ni ha vatten till?
Fadde: Nä, Absolut vodka.
När notan kommer in, tittar Fadde oförstående på mig.
Fadde: Känner du igen henne, vet du vem hon är? frågar han.
Jag: Ehh, ja fast det spelar ju ingen roll, hon är som vilken gäst som helst.
Fadde: Jo, för hon brukar inte behöva betala när vi är ute.
Jag: Jaha, jajaj men jag tar alla mina dricks och står för erat vinkalas då?
Linda: Ohhh, men fadde ... hihihi GUUUUUUD så pinsam du är, hihihiihi.
Japp så är det att jobba på söder när stureplan är på besök. Skulle bett om leg och sagt att det tyvär är fullt här ikväll...