konflikt

Jag har kommit på fel fot.
Trampat på en ond tå.
Utnyttjat.
Jag har gjort mig ovän…
...med en bok.

Som så många andra i den här världen tampas jag med livets alla frågor.
Skillnaden mellan dej och mig, min vän, är att jag har alla svaren.
Ett facit. Boken The book of answers står stadigt i min bokhylla.
Innan jag fick boken i min ägo försökte jag och de mina spå i tecken.
Att man t ex skulle få en oförglömlig helg kunde lätt verifieras om man råkade ut för något av följande:
- hamna bredvid en person med slaviskt ursprung i tunnelbanan (klart positivt tecken)
- om man hörde en röst från en vilsen norrlänning (gärna någon som vill åka till T-centrrraaaalen)
- såg sångaren i Melody Club en fredageftermiddag (när man har sett honom traskande med rangliga svartbyxeben över Götgatspuckeln några fredagar i rad och dessa fredagar och tillhörande helger har kommit att bli helt förträffliga kan man inte göra annat än att tro att det är ett tecken.)
Sen kom boken in i mitt liv.
Jag tar fram den emellanåt, smeker dess rygg och viskar en fråga.
Det brukar för det mesta handla om ”kommer jag att få en kul utekväll?” och ”ska jag verkligen gå till Debaser igen (fast det har förlorat sin charm)?”.
Dessa frågor svarar bokjäveln gladeligen på.

I går frågade jag dock något som varken hade med utekväll, roligt, Debaser, Marie Antoalett Laveau eller Mongo att göra.
- Är jag på rätt väg?
Då surnar Han till vettni.
Sluta fråga! svarar Han. Boken.

Han har sagt upp sig. Vägrar ge svar. Är sur.


Och nu sitter jag här. Boken blänger på mig med sitt svarta, arga skal och det kan vara så att jag har förstört vår relation för evigt.

Ses på Götgatspuckeln på fredag.