Peter le Marc

Vaknade mellan brunblommig lakan. Tittade mig yrvaket omkring i det brutalt stökiga studentrummet som jag för tillfället delar med min syster. 17 kvadratmeter syskonkärlek. Kan det bli bättre?
- ja.
Bredvid min säng fann jag kvarlevor av ett kafferus och nån gammal baksmälla som aldrig tycktes lämna min kropp. Blandat med en nyvaken värmländsk fysionomi betyder det kaos. Eller kanske möjligtvis skevhet.
På mitt nattduksbord låg ett brev som jag någon gång under natten hade skrivit, stoppat ner i kuvert och försett med frimärke.
Efter ett hastigt uppsprättande läste jag brevet. Ett beundrarbrev som skrivits under psydonymet "Peter le Marc". Brevet var adresserat till en av mina närmaste vänner, Åberg. Brevet hade jag fyllt av vackra ord och facination inför hennes begynnande författarkarriär.

"Väl mött, Peter.
Ps. Är det okej om jag kallar dej 'Tess'?"

Förseglade brevet på nytt. Dansade ner mot postlådan vid ICA och tog ett hastigt farväl av mitt brev, nu någon annans.
Kvar finns nu rester av eldorados snabbkaffe i en alldeles för stor mugg och ett skrivbord fullt av papper. Utkast av brev från Peter, Mauro, Gessle och de andra rövarna.
Kaffet från eldorado är skevhetens drog och förvandlar blonda studentskor till brutala, gravt störda mademoiseller med hjärnor som skrumpna katrinplommon. För några timmar. Kvar finns skitig disk och en Åberg som skräckfullt läser Peterbrev.

Och nu har jag då alltså gått i spår av politiker, silverfiskar och en och annan moderat... Jag har skaffat mig en blogg.

//emma