Jag har farit med osanning.
Debaser ska inte stänga, utan expandera och bli på smällen med medis.
Fick rätsida på detta igår när jag var på Debbans uteservering (trodde att det var det sista skälvande mötet med betongen) och letade efter krishanteringsgruppen och tysta minutrar, men fann inget. Inte ens Svenska kyrkan var där och lät Gud bjuda på kaffe. Nä, ingenting. Allt var bara precis som vanligt. Så jag började ana oråd.
Debaser har alltså fått tillskott i vi-gillar-pixies-familjen: Debaser Medis.
Som jag eventuellt hatar.
Som min vän Projekt sa: Debaser Medis ska i första hand funka som en tråkig scen dit kidsen kan gå
och se Mando Diao utan att få supa sig fulla.
Japp.
Inom kort kommer vi troligen få se följande eventuella skräcksenario:
Debaser Stureplan (en nybörjarrockscen för att slussa in stureplansfolket i den riktigt skitiga rocken. Första bandet som spelar kan vara Good charlotte eller varför inte Maroon 5. Det är här uttrycket champagne-rock myntas och ölplastglastillverkarna går i konkurs.
Debaser Lilla Essingen (familje och pappa-rock av högsta klass. Oljemålningar av Neil Young sitter uppe på samtliga väggar)
Debaser Gamla stan (rokokko-rock på klassiskt Bellman-banér och STÖL byts ut mot mjöd
torsdag, augusti 31, 2006
onsdag, augusti 30, 2006
Good bye Debaser
Jaha, så kommer den där dagen som jag har fruktat för så länge. Debasers död.
Nu sitter ni där ute och säger i halvhög, irriterad ton att "nej, Emma, Debaser dör inte. Det F L Y T T A R bara", men nej. Ni förstår inte. Det här handlar om någonting mer. I allafall vill jag intala mig det.
Allt började en vårdag, kan det ha varit i mars måntro? Jag var förvirrad, pratade värmländska (det gör jag fortfarande), bodde i Tumba (vad ska man säga?), hade converse med röda kommuniststjärnor på och trodde att jag var cool.
Jag och min vän Åberg mötte upp en kille (vi kan kalla honom Palle Kuling), som hade varit MD-brevis med Åberg under en period. För er som inte vet vad MD-brev är, så var det något som var relativt vanligt i början av 2000-talet, innan iPod-åldern och kan beskrivas ungefär såhär: musiknördar som skickar MD-skivor till varandra i brev och ber till gud att deras blandbands-MD:s med tillhörande låtbeskrivning inte ska schabblas bort av allsmäktige Posten.
Nåväl. Palle Kuling kom iklädd poppig silverjacka (hmmm..?) och hade med sig sin vän Lagnetoft. Vi skulle gå på konsert. Jesse Marlin skulle spela och han var ju kompis med Ryan Adams, så det kunde ju bara gå vägen, liksom.
Det var den kvällen allt började.
Sedan dess har Debaser fått mig att:
– Dricka kopiösa mänger öl – varje helg.
– Bli bestört över ombyggnationer. Jag snackar den där vita skiten i hörnet där de serverar kladdkaka. Rock? Nej.
– Stanna tills de har stängt, fastän jag jobbat dagen därpå. Anledningen? Orden från mina vänner "du är inte rock om du drar hem nu" kan ha haft ett och annat att göra med det hela.
– Observera att min vän har en Debaser-strategi. Målet är hångel och vägen dit går ungefär såhär: köa, snacka, hänga av sig ytterkläder, gå till toaletten, ner till lilla baren, köpa öl, se flyktig ut, in på dansgolvet, dansa och slänga lite med håret, till lilla baren – via stora baren – köpa en öl och så hela proceduren om och om .. och om igen....
– ... Och ja, den fungerar. Jag har många gånger stått och nypt min vän i armen med orden "Kan du inte sluta hångla nu... jag vill dansa.."
– Försöka dämpa min väns ledsamhet med whiskey och Redbull nere i lilla baren med resultatet att hon började banka på en viss killes bringa, rycka av honom hans mössa och snyfta till i en kompis killes famn.
– Få med alla utbytesstundenter jag känner dit...
– Vakna mitt i natten av att mina vänner har träffat 10 gotlänningar utanför Debban, som de dragit hem till mig (som låg hemma och sov och skulle upp och jobba dagen därpå) med orden "Här Emma. Vi har hittat tio gotlänningar. Du gillar ju gotländska, så vi tänkte... eee.. ja. Här har du dom i alla fall. Var så god". Svar: "Grrr. Tack."
– Försöka bilda hög på Debasers dansgolv.
– Ramla över ett bord.
– Köa i en timme utanför Debban, i januari, i 20 minusgrader... iklädd tyg-Converse.
– Älska Peggy Lejonhjärtas låt om Karl Johans torg (torget utanför Debaser).
– Att se människor klädda som Gustav Vasa och Ankarström.
– Att panta burkar och tömma sparkonton i jakt efter pengar till inträde.
– Jag har – TILL OCH MED – sagt till en ex-pojkvän: Vad gör du här? Det här är mitt ställe. Du får skaffa ett eget ställe. Stick!
– Bli hatad av alla jag känner eftersom jag är så trångsynt: "Emma, KAN vi inte gå någon annanstans? Måste vi ALLTID gå till Debaser. Vidga dina vyer för i helvete!"
Debaser har alltid fått mig att återvända. I allafall efter klockan ett (halva priset) eller efter klockan två (gratis) efter att ha testat på alla de där andra uteställena som förövrigt är skit.
... Och Debaser har fått mig att bli likblek av rädsla av följande senario: Slussens betong går sönder=Slussen måste byggas om=Debaser måste flytta.
Och nu, om tre dagar, flyttar Debaser till Medis, i Mondos gamla lokaler.
Bort från de skumma, underbara lokalerna i underjorden och till ex-Mondo.
Mondo som kändes som ett högstadiedisco i så hög grad att man glömde bort att dricka öl och sucktade efter Hubba-bubba-tuggummi och chips i portionspåsar. Jag hatade stället så mycket att jag fimpade i heltäckningsmattan en gång.
Vad ska jag säga?
Jag är skeptisk.
Nu sitter ni där ute och säger i halvhög, irriterad ton att "nej, Emma, Debaser dör inte. Det F L Y T T A R bara", men nej. Ni förstår inte. Det här handlar om någonting mer. I allafall vill jag intala mig det.
Allt började en vårdag, kan det ha varit i mars måntro? Jag var förvirrad, pratade värmländska (det gör jag fortfarande), bodde i Tumba (vad ska man säga?), hade converse med röda kommuniststjärnor på och trodde att jag var cool.
Jag och min vän Åberg mötte upp en kille (vi kan kalla honom Palle Kuling), som hade varit MD-brevis med Åberg under en period. För er som inte vet vad MD-brev är, så var det något som var relativt vanligt i början av 2000-talet, innan iPod-åldern och kan beskrivas ungefär såhär: musiknördar som skickar MD-skivor till varandra i brev och ber till gud att deras blandbands-MD:s med tillhörande låtbeskrivning inte ska schabblas bort av allsmäktige Posten.
Nåväl. Palle Kuling kom iklädd poppig silverjacka (hmmm..?) och hade med sig sin vän Lagnetoft. Vi skulle gå på konsert. Jesse Marlin skulle spela och han var ju kompis med Ryan Adams, så det kunde ju bara gå vägen, liksom.
Det var den kvällen allt började.
Sedan dess har Debaser fått mig att:
– Dricka kopiösa mänger öl – varje helg.
– Bli bestört över ombyggnationer. Jag snackar den där vita skiten i hörnet där de serverar kladdkaka. Rock? Nej.
– Stanna tills de har stängt, fastän jag jobbat dagen därpå. Anledningen? Orden från mina vänner "du är inte rock om du drar hem nu" kan ha haft ett och annat att göra med det hela.
– Observera att min vän har en Debaser-strategi. Målet är hångel och vägen dit går ungefär såhär: köa, snacka, hänga av sig ytterkläder, gå till toaletten, ner till lilla baren, köpa öl, se flyktig ut, in på dansgolvet, dansa och slänga lite med håret, till lilla baren – via stora baren – köpa en öl och så hela proceduren om och om .. och om igen....
– ... Och ja, den fungerar. Jag har många gånger stått och nypt min vän i armen med orden "Kan du inte sluta hångla nu... jag vill dansa.."
– Försöka dämpa min väns ledsamhet med whiskey och Redbull nere i lilla baren med resultatet att hon började banka på en viss killes bringa, rycka av honom hans mössa och snyfta till i en kompis killes famn.
– Få med alla utbytesstundenter jag känner dit...
– Vakna mitt i natten av att mina vänner har träffat 10 gotlänningar utanför Debban, som de dragit hem till mig (som låg hemma och sov och skulle upp och jobba dagen därpå) med orden "Här Emma. Vi har hittat tio gotlänningar. Du gillar ju gotländska, så vi tänkte... eee.. ja. Här har du dom i alla fall. Var så god". Svar: "Grrr. Tack."
– Försöka bilda hög på Debasers dansgolv.
– Ramla över ett bord.
– Köa i en timme utanför Debban, i januari, i 20 minusgrader... iklädd tyg-Converse.
– Älska Peggy Lejonhjärtas låt om Karl Johans torg (torget utanför Debaser).
– Att se människor klädda som Gustav Vasa och Ankarström.
– Att panta burkar och tömma sparkonton i jakt efter pengar till inträde.
– Jag har – TILL OCH MED – sagt till en ex-pojkvän: Vad gör du här? Det här är mitt ställe. Du får skaffa ett eget ställe. Stick!
– Bli hatad av alla jag känner eftersom jag är så trångsynt: "Emma, KAN vi inte gå någon annanstans? Måste vi ALLTID gå till Debaser. Vidga dina vyer för i helvete!"
Debaser har alltid fått mig att återvända. I allafall efter klockan ett (halva priset) eller efter klockan två (gratis) efter att ha testat på alla de där andra uteställena som förövrigt är skit.
... Och Debaser har fått mig att bli likblek av rädsla av följande senario: Slussens betong går sönder=Slussen måste byggas om=Debaser måste flytta.
Och nu, om tre dagar, flyttar Debaser till Medis, i Mondos gamla lokaler.
Bort från de skumma, underbara lokalerna i underjorden och till ex-Mondo.
Mondo som kändes som ett högstadiedisco i så hög grad att man glömde bort att dricka öl och sucktade efter Hubba-bubba-tuggummi och chips i portionspåsar. Jag hatade stället så mycket att jag fimpade i heltäckningsmattan en gång.
Vad ska jag säga?
Jag är skeptisk.
torsdag, augusti 24, 2006
Skevs kvällskurser
Med anledning av höstterminstart/pluggsaknad/vill-köpa-nytt-kollegie-blocks-längtan/kunskapstörstande drar Skev AB i gång kvällskurser på den vackert belägna kursgården Kärrtorp Starmongo Center, KSC (alltså i mitt kök...)
Alla är välkomna att föreläsa om vad de kan (alla sitter inne på en massa kunskap och jag vill ha den kunskapen..., okej?)
Vi kan redan - stolt - presentera första föreläsningen:
Bak och politik
Vi knådar, samtidigt som vi diskuterar allt från valet, politiker, valfrågor till samhällets rövhål. Med oss har vi professor Knådhand och Professor Bakmani som finns till hand till er som vi utveckla ert bakande. Herr Knådhand är känd genom sina expriment vad gäller bananbröd och kaffebröd (bröd med kaffe i. OBS! Ingen hit). Fröken Bakmani kommer att gästa föreläsningen och bidra med erfarenheter ur sitt liv som manisk bagare (hon har vid flera tillfällen varit ute på krogen, men varit tvyngen att abrupt avsluta sin kväll runt 02:00-tiden med frasen "jag måste dra. Jag har en deg på jäsning").
Inga förkunskaper krävs vad gäller bakning och politik. Och du behöver inte aktivt delta i de politiska diskussionerna om det känns obehagligt.
Medtag valfri mjölsort.
Krav: Rent mjölk i påsen.
Senare i höst kommer vi bland annat bjuda in till kvällskurser i följande ämnen. Det går bra att anmäla sitt intresse redan nu.
Hösten 2006
- "Hur jag delar ord och sätter ihop dem igen" och andra manier, med föreläsare Agnes.
- "Hur man viker ett par pappersbröst av en servett" med föreläsare Emma Sundh.
Välkommen!
Alla är välkomna att föreläsa om vad de kan (alla sitter inne på en massa kunskap och jag vill ha den kunskapen..., okej?)
Vi kan redan - stolt - presentera första föreläsningen:
Bak och politik
Vi knådar, samtidigt som vi diskuterar allt från valet, politiker, valfrågor till samhällets rövhål. Med oss har vi professor Knådhand och Professor Bakmani som finns till hand till er som vi utveckla ert bakande. Herr Knådhand är känd genom sina expriment vad gäller bananbröd och kaffebröd (bröd med kaffe i. OBS! Ingen hit). Fröken Bakmani kommer att gästa föreläsningen och bidra med erfarenheter ur sitt liv som manisk bagare (hon har vid flera tillfällen varit ute på krogen, men varit tvyngen att abrupt avsluta sin kväll runt 02:00-tiden med frasen "jag måste dra. Jag har en deg på jäsning").
Inga förkunskaper krävs vad gäller bakning och politik. Och du behöver inte aktivt delta i de politiska diskussionerna om det känns obehagligt.
Medtag valfri mjölsort.
Krav: Rent mjölk i påsen.
Senare i höst kommer vi bland annat bjuda in till kvällskurser i följande ämnen. Det går bra att anmäla sitt intresse redan nu.
Hösten 2006
- "Hur jag delar ord och sätter ihop dem igen" och andra manier, med föreläsare Agnes.
- "Hur man viker ett par pappersbröst av en servett" med föreläsare Emma Sundh.
Välkommen!
tisdag, augusti 22, 2006
Tillbaka och utretad
Ja, jag har varit ett arschle på att uppdatera min blogg. Riktigt dålig.
Jag har varit på semester, okej?
Tjörn. Det är en ö, norr om Göteborg där man klättrar i berg och äter upp sig inför hösten.
Tjörn är också ett ställe där man bara måste retas. Japp. Det är därför man tar med sig sin syster.
Åh! Jag har retats så mycket att jag kan vara snäll, ljuvlig, ödmjuk och alldeles fantastisk i ett helt år nu.
Det är därför jag har åkt till Tjörn en vecka om året i 17 år nu.
Nu är jag uttömd av ret och känner mig befriad från retandets hårda, ilskna och förrädiska klor. Utvilad, uppäten (har jag missat något?), solbränd och vindbiten återvände jag till Stockholm med en fräken på näsan. Japp. Jag äger EN fräken, den sitter mitt på näsan och på somrarna (efter kopiösa mängder solexponering) tar fräken över näsan och gör den till sitt herravälde. Så nu sitter jag och fräken på jobbet. Tillbaka i verkligheten.
Drömmer mig bort när jag fällde min syster till marken på en asfaltsväg på Klädesholmen, när jag försökte göra bort henne inför båtuthyraren genom att säga "golv, höger, vänster", i stället för "durken, styrbord och babord" (hon ville verka världsvan) och låsades att hon inte fanns när hon ville ha uppmärksamhet. Åh, vad fint det var. Allt är som ett skimmer och alla mina minnesbilder är tonade i rosa.
Åh...jag vill retas...... Eeeee... Jag är inte alls befriad från retets klor. Helvete, min Tjörn-kur hjälper inte. Jag njuter fortfarande av att reta. En dålig habit?
Förtrollningen är bruten, Joe Labero har förlorat sin kraft, jorden slutar sväva och det där med att välden är god var alltså ett plumpt skämt.
Arschle också.
Jag är ond. Hjälp mottages snarast tack!
Jävligt snarast...
Fotnot: Jag sysslar inte med systematisk mobbing, utan det handlar om genomtänkt, kärleksfull mobbing av folk i min närhet för att visa min uppskattning ... på ett mycket orginellt sätt. Jag sätter mig bara på de svaga och använder allt de säger och står för emot dem.
Jag går ej att hyra in till mellan-och högstadieskolor som avskräckande exempel.
Jag har varit på semester, okej?
Tjörn. Det är en ö, norr om Göteborg där man klättrar i berg och äter upp sig inför hösten.
Tjörn är också ett ställe där man bara måste retas. Japp. Det är därför man tar med sig sin syster.
Åh! Jag har retats så mycket att jag kan vara snäll, ljuvlig, ödmjuk och alldeles fantastisk i ett helt år nu.
Det är därför jag har åkt till Tjörn en vecka om året i 17 år nu.
Nu är jag uttömd av ret och känner mig befriad från retandets hårda, ilskna och förrädiska klor. Utvilad, uppäten (har jag missat något?), solbränd och vindbiten återvände jag till Stockholm med en fräken på näsan. Japp. Jag äger EN fräken, den sitter mitt på näsan och på somrarna (efter kopiösa mängder solexponering) tar fräken över näsan och gör den till sitt herravälde. Så nu sitter jag och fräken på jobbet. Tillbaka i verkligheten.
Drömmer mig bort när jag fällde min syster till marken på en asfaltsväg på Klädesholmen, när jag försökte göra bort henne inför båtuthyraren genom att säga "golv, höger, vänster", i stället för "durken, styrbord och babord" (hon ville verka världsvan) och låsades att hon inte fanns när hon ville ha uppmärksamhet. Åh, vad fint det var. Allt är som ett skimmer och alla mina minnesbilder är tonade i rosa.
Åh...jag vill retas...... Eeeee... Jag är inte alls befriad från retets klor. Helvete, min Tjörn-kur hjälper inte. Jag njuter fortfarande av att reta. En dålig habit?
Förtrollningen är bruten, Joe Labero har förlorat sin kraft, jorden slutar sväva och det där med att välden är god var alltså ett plumpt skämt.
Arschle också.
Jag är ond. Hjälp mottages snarast tack!
Jävligt snarast...
Fotnot: Jag sysslar inte med systematisk mobbing, utan det handlar om genomtänkt, kärleksfull mobbing av folk i min närhet för att visa min uppskattning ... på ett mycket orginellt sätt. Jag sätter mig bara på de svaga och använder allt de säger och står för emot dem.
Jag går ej att hyra in till mellan-och högstadieskolor som avskräckande exempel.
tisdag, augusti 08, 2006
Äntligen en fullvärdig stockholmare
Jag har äntligen kvalat in. Nu är jag en stockholmare. En äkta.
Inte direkt någon tredje generationens stockholmare, men vem är det egentligen?
Alltid är det något knas i släktleden...
Nä, nu är det nya ideal.
Det där folkparti-tänket där språket identiferar din tillhörighet är så förra året. Vilket är en jävla tur för mig. Jag kommer aldrig lyckas med stockholms-intagningsprovet och slänga mig naturligt med ord som bagare, bulle, tub, najs, garva, keff, chacka, sååå jeeela fett och reeekor. Nä, jag har faceat att värmländska är mitt straff för mitt liv som landsortsglin. Jag menar något är det jag måste sona för, så jag antar att det måste vara min karrär som hyssmakare i unga år (Ja pappa, det var jag som målade tipex på alla dina stämplar...).
Inte heller kunskap om den stockholmianska kulturen eller vägnätet definerar hur pass stockholmsk du är. Jag pluggat in alla Fruängens bussförbindelser, men inte har jag fått något "Grattis, du är nu en stockholmare" i skrovligt, tjockt, förseglat kuvert på posten. Inte heller min kunskap att jag kan peka ut alla monopolgator i Stockholm på mindre än en minut har imponerat särskilt.
Jag har testat allt!
08-telefonnummer, adress som slutar med Stockholm, bott runt i alla vädersträck, pratat bostadsmarknadens stora, svarta rövhål på otaliga fester och sagt saker som "nä, nu för tiden tar det bara en halvtimme att flytta till en ny lya. Du vet, jag har ju sån jävla rutin vid det här laget".
ALLT.
Men nu! Nu är jag stockholmare.
Jag har nämligen fler än en lägenhet.
Japp. Det är ultimat-stockholmskt.
Alla riktiga stockholmare har typ tre lägenheter. En som de bor i, en som de renorverar och en som de hyr ut i andra-hand till överpris till någon norrlänsk student som pluggar konstvetenskap på Stockholms universitet, utan en endaste ködag i Stockholms bostadsförmedling. De har givetvis lägenheten med motiveringen "i fall att".
Detta betyder att ett par som har varit tillsammans i ett år har i genomsnitt sex lägenheter, i fall att.
Det kan ju ta slut liskom... om 40 år, och då är det bra att falla tillbaka på sisådär en handfull bostadsalternativ.
"I fall att" är ett väl brukat ord nowadays.
Japp. Och här är jag nu.
Typ.
Förutom att jag kommer att vara en simpel värmlänning med endast en lägenhet - i andra hand - igen om en vecka.... Då har jag gått från tre lägenheter till en enda...
Men jag njuter och hoppas på att jag också får tillfälle att säga "I fall att" och bli en fullvärdig stockholmare.
Inte direkt någon tredje generationens stockholmare, men vem är det egentligen?
Alltid är det något knas i släktleden...
Nä, nu är det nya ideal.
Det där folkparti-tänket där språket identiferar din tillhörighet är så förra året. Vilket är en jävla tur för mig. Jag kommer aldrig lyckas med stockholms-intagningsprovet och slänga mig naturligt med ord som bagare, bulle, tub, najs, garva, keff, chacka, sååå jeeela fett och reeekor. Nä, jag har faceat att värmländska är mitt straff för mitt liv som landsortsglin. Jag menar något är det jag måste sona för, så jag antar att det måste vara min karrär som hyssmakare i unga år (Ja pappa, det var jag som målade tipex på alla dina stämplar...).
Inte heller kunskap om den stockholmianska kulturen eller vägnätet definerar hur pass stockholmsk du är. Jag pluggat in alla Fruängens bussförbindelser, men inte har jag fått något "Grattis, du är nu en stockholmare" i skrovligt, tjockt, förseglat kuvert på posten. Inte heller min kunskap att jag kan peka ut alla monopolgator i Stockholm på mindre än en minut har imponerat särskilt.
Jag har testat allt!
08-telefonnummer, adress som slutar med Stockholm, bott runt i alla vädersträck, pratat bostadsmarknadens stora, svarta rövhål på otaliga fester och sagt saker som "nä, nu för tiden tar det bara en halvtimme att flytta till en ny lya. Du vet, jag har ju sån jävla rutin vid det här laget".
ALLT.
Men nu! Nu är jag stockholmare.
Jag har nämligen fler än en lägenhet.
Japp. Det är ultimat-stockholmskt.
Alla riktiga stockholmare har typ tre lägenheter. En som de bor i, en som de renorverar och en som de hyr ut i andra-hand till överpris till någon norrlänsk student som pluggar konstvetenskap på Stockholms universitet, utan en endaste ködag i Stockholms bostadsförmedling. De har givetvis lägenheten med motiveringen "i fall att".
Detta betyder att ett par som har varit tillsammans i ett år har i genomsnitt sex lägenheter, i fall att.
Det kan ju ta slut liskom... om 40 år, och då är det bra att falla tillbaka på sisådär en handfull bostadsalternativ.
"I fall att" är ett väl brukat ord nowadays.
Japp. Och här är jag nu.
Typ.
Förutom att jag kommer att vara en simpel värmlänning med endast en lägenhet - i andra hand - igen om en vecka.... Då har jag gått från tre lägenheter till en enda...
Men jag njuter och hoppas på att jag också får tillfälle att säga "I fall att" och bli en fullvärdig stockholmare.
onsdag, augusti 02, 2006
Jag - en H&M-knarkare
Alla vapen ner.
Jag lägger mig på marken.
Näsan tryckt mot golvet.
Jag erkänner.
Jag är en H&M-knarkare. Den där "lite-granna-shoppa-innan-jag-åker-hem" har bytts ut mot ett skamfullt "ska bara in och kolla". Sedan vandrar jag omkring och tar i alla material, råkar prova och ramlar genom kassan. Kommer hem och har helt oförstående en sån där vit plastkasse i handen.
ÅH! Inte igen!
Klipper av prislappen, rent av gräver ner den i soptunnan och skrynklar ihop kvittot till något obefintligt som skulle kunna tas för ett mycket muskulös dammråtta.
Sätter på mig vad-det-nu-är.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
NJUTER.
När en vecka - eller mer - har gått och jag inte längre har koll på sortimentet kommer abstinensen. Tänk om det hänger en klänning där i någon butik som måste räddas?
Jag får en äcklig lust av att konsumera. Jag som ogillar konsumtion. Alltid, alltid, alltid... förutom mitt H&M.
Älskade H&M.
Hatade H&M som snor mina pengar. Jag som bara förvaltar mina intjänade kronor och så kommer H&M och kriminaliserar mig.
Absinensen ökar och drogen är konstant och snart kommer jag spola ner skira H&M-plagg i toan, brutalfasa för nya höstkollektionen och hamna på H&M-rehab.
Hjälp.
Jag lägger mig på marken.
Näsan tryckt mot golvet.
Jag erkänner.
Jag är en H&M-knarkare. Den där "lite-granna-shoppa-innan-jag-åker-hem" har bytts ut mot ett skamfullt "ska bara in och kolla". Sedan vandrar jag omkring och tar i alla material, råkar prova och ramlar genom kassan. Kommer hem och har helt oförstående en sån där vit plastkasse i handen.
ÅH! Inte igen!
Klipper av prislappen, rent av gräver ner den i soptunnan och skrynklar ihop kvittot till något obefintligt som skulle kunna tas för ett mycket muskulös dammråtta.
Sätter på mig vad-det-nu-är.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
Skäms.
Njuter.
NJUTER.
När en vecka - eller mer - har gått och jag inte längre har koll på sortimentet kommer abstinensen. Tänk om det hänger en klänning där i någon butik som måste räddas?
Jag får en äcklig lust av att konsumera. Jag som ogillar konsumtion. Alltid, alltid, alltid... förutom mitt H&M.
Älskade H&M.
Hatade H&M som snor mina pengar. Jag som bara förvaltar mina intjänade kronor och så kommer H&M och kriminaliserar mig.
Absinensen ökar och drogen är konstant och snart kommer jag spola ner skira H&M-plagg i toan, brutalfasa för nya höstkollektionen och hamna på H&M-rehab.
Hjälp.
Angående Linda Rosing:
aila-lisa said...
Idag var hon hos mig, på kvarnen, på Söder med Fadde...
Hon kallar honom "men lägg av då älskling". Fadde verkar som en rolig typ, eller vad sägs om det här:
Jag: Vad vill du ha för rött vin, husets?
Fadde: Nä, grannens (stora skratt).
Jag: Vill ni ha vatten till?
Fadde: Nä, Absolut vodka.
När notan kommer in, tittar Fadde oförstående på mig.
Fadde: Känner du igen henne, vet du vem hon är? frågar han.
Jag: Ehh, ja fast det spelar ju ingen roll, hon är som vilken gäst som helst.
Fadde: Jo, för hon brukar inte behöva betala när vi är ute.
Jag: Jaha, jajaj men jag tar alla mina dricks och står för erat vinkalas då?
Linda: Ohhh, men fadde ... hihihi GUUUUUUD så pinsam du är, hihihiihi.
Japp så är det att jobba på söder när stureplan är på besök. Skulle bett om leg och sagt att det tyvär är fullt här ikväll...
fredag, juli 28, 2006
Linda Rosing
Okej. Jag lägger mig.
Jag skiter i om Andreas Johnson har haft blött hår i 7 år, jag struntar i att Torsten Flinck snor babyolja av folk, jag avsäger min plats i Stockholms bostadskö. Jag skulle till och med kunna tänka mig att sätta mina skitiga, jävla converse på Stureplan. Sluta dricka kaffe.
Vad. Som. Helst.
Jag skiter i allt ... bara jag slipper höra det där namnet en gång till.
Nu ska Linda Rosing bli partiledare. Eventuellt. Hon har blivit tillfrågad, men innan något är bestämt är det något litet pekfinger, lillfinger eller vad-vet-jag-vad-det-är-för-jävla-finger som trycker på det enda inprogramerade telefonnummer på telefonen: pressen.
Känns som kalla kriget. Bara att Linda Rosing trycker på den där knappen (som man verkligen inte ska trycka på för då händer något riktigtriktigt hemskt) jämt, jämt, jämt, jämt, jämt, jämt.
Hejd. Vad är det?
Nej, i stället trycker Linda på telefonen och säger något i stil med..
- Alltså. Jag vill ju inte säga för mycket, men jag är utnyttjad-av-media-och-nu-kanske-kanske-jag-ska-bli-partiledare-och-just-det-jag-är-olycklig-ooppps-nu-har-jag-en-ny-kille-Takort-på
oss?-javisst-och-nu-är-jag-visst-utnyttjad-av-media-igen-förresten-jag-har-en-ny-kille-och-nu-ska-jag-vara-med-i-tv-och-och-nu-är-jag-och-fadde-ihop-igen....
Jag flyr, jag håller för öronen, jag blundar, men hon är Ö V E R A L L T.
WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH
Jag skiter i om Andreas Johnson har haft blött hår i 7 år, jag struntar i att Torsten Flinck snor babyolja av folk, jag avsäger min plats i Stockholms bostadskö. Jag skulle till och med kunna tänka mig att sätta mina skitiga, jävla converse på Stureplan. Sluta dricka kaffe.
Vad. Som. Helst.
Jag skiter i allt ... bara jag slipper höra det där namnet en gång till.
Nu ska Linda Rosing bli partiledare. Eventuellt. Hon har blivit tillfrågad, men innan något är bestämt är det något litet pekfinger, lillfinger eller vad-vet-jag-vad-det-är-för-jävla-finger som trycker på det enda inprogramerade telefonnummer på telefonen: pressen.
Känns som kalla kriget. Bara att Linda Rosing trycker på den där knappen (som man verkligen inte ska trycka på för då händer något riktigtriktigt hemskt) jämt, jämt, jämt, jämt, jämt, jämt.
Hejd. Vad är det?
Nej, i stället trycker Linda på telefonen och säger något i stil med..
- Alltså. Jag vill ju inte säga för mycket, men jag är utnyttjad-av-media-och-nu-kanske-kanske-jag-ska-bli-partiledare-och-just-det-jag-är-olycklig-ooppps-nu-har-jag-en-ny-kille-Takort-på
oss?-javisst-och-nu-är-jag-visst-utnyttjad-av-media-igen-förresten-jag-har-en-ny-kille-och-nu-ska-jag-vara-med-i-tv-och-och-nu-är-jag-och-fadde-ihop-igen....
Jag flyr, jag håller för öronen, jag blundar, men hon är Ö V E R A L L T.
WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH
Jävla konstigt asså
Malli och boky said...
Idag, kan vara den mest oseriösa dagen någonsin. Såg en kille sova i en hamburgare för några timmar sedan...
onsdag, juli 26, 2006
Österrikes flagga visit Visby
Visby är ... varmt.
He he he.
Visby har även en mycket stark sol och jag har nu märken av en bikini över kroppen. Alltså vi snackar inte vanliga jävla bikinimärken. Vi snackar Österrikes flagga, vi snackar Japan, vi snackar vilken jävla falagga du vill. Jag är RÖD och vit.
Och nu till SKEV:s soltips:
1. Använd sollotion...
2. SITT inte (särskilt inte om du inte har värsta sexpacket på magen), det ger nämligen vita veck på magen.
3. Sola inte med solglasögon ... du ser ur som .. ja, just det .. det är nu Österrikes flagga kommer in i bilden igen..
Nå väl. Sånt shity shity får man väl leva med, för Gotland är livet. Skum dialekt, en förkärlek till saffran (why oh why), en massa glassare, raukar och (konstpaus) solen. Vårat egna Ibitza.
Imorgon blir det Tofta.
He he he.
Visby har även en mycket stark sol och jag har nu märken av en bikini över kroppen. Alltså vi snackar inte vanliga jävla bikinimärken. Vi snackar Österrikes flagga, vi snackar Japan, vi snackar vilken jävla falagga du vill. Jag är RÖD och vit.
Och nu till SKEV:s soltips:
1. Använd sollotion...
2. SITT inte (särskilt inte om du inte har värsta sexpacket på magen), det ger nämligen vita veck på magen.
3. Sola inte med solglasögon ... du ser ur som .. ja, just det .. det är nu Österrikes flagga kommer in i bilden igen..
Nå väl. Sånt shity shity får man väl leva med, för Gotland är livet. Skum dialekt, en förkärlek till saffran (why oh why), en massa glassare, raukar och (konstpaus) solen. Vårat egna Ibitza.
Imorgon blir det Tofta.
tisdag, juli 25, 2006
Angående street art
Någon i min närhet:
- Jag vill också vara illegal, finns inget sexigare än att gå omkring med sprayburk i handväskan.
Det verkar vara en jetsjakt på just denna typen av hjältar, så man kanske kan maskera burken så den ser ut som pepparsprayburk?
Tänkte att jag skulle ta med en schablon till asia om några veckor, men där kan man snacka polis-nojja, i ett land där knark straffas med döden och oralsex är förbjudet. Om jag inte lyckas återvända i en bit får ni lova att helgonförklara mig.
Minst.
- Jag vill också vara illegal, finns inget sexigare än att gå omkring med sprayburk i handväskan.
Det verkar vara en jetsjakt på just denna typen av hjältar, så man kanske kan maskera burken så den ser ut som pepparsprayburk?
Tänkte att jag skulle ta med en schablon till asia om några veckor, men där kan man snacka polis-nojja, i ett land där knark straffas med döden och oralsex är förbjudet. Om jag inte lyckas återvända i en bit får ni lova att helgonförklara mig.
Minst.
Silverfisken
Jaha... så har Silverfisken slutat blogga.
Kanske.
Var är världen på väg?
Är detta som skotten (nej inte Mel Gibson i Braveheart) i Sarajevo som fick första världskriget att starta. Är detta som när Hitler kom på att han kanske inte var så jäkla bra på att måla och började hata i stället?
Är detta början på bloggdöden?
Kanske.
Var är världen på väg?
Är detta som skotten (nej inte Mel Gibson i Braveheart) i Sarajevo som fick första världskriget att starta. Är detta som när Hitler kom på att han kanske inte var så jäkla bra på att måla och började hata i stället?
Är detta början på bloggdöden?
Politik
När jag tänker på politik får jag en kittlande känsla i hela kroppen. Den vill liksom göra en massa, veta, kunna, diskutera och sträva. Trots det har jag aldrig röstat. Det är en skam, jag vet.
När jag läste statsvetenskap visste jag att det var det här som verkligen betydde något, men jag var en hybrid av fel och rätt. Jag hade taggvassa åsikter, diskuterade alltjämt, fick rysningar av nyinköpta böcker om ideologi ... MEN ... jag skämdes. För jag hade som sagt aldrig röstat.
Snart är det dags för min valdebut... Äntligen är jag skriven där jag bor och kan bli på riktigt, ingen hybrid.
För att säkerställa allt jag inte vet och kanske vet så var jag tvungen att göra ett test. Vilket parti jag sympade med...
Spännande... men jag måste erkänna att mitt hjärta kommer att rösta något annat.
onsdag, juli 19, 2006
Norrland
Idag ska jag åka till Norrland.
Jag har aldrig varit där, så av säkerhetsskäl har jag skickat dit en testpilot för att kolla in läget. Hon heter Åberg. Hon har varit där i typ en vecka .. och jag börjar bli orolig för henne och nervös inför min egen framtid.
Fick nämligen ett sms av min vän Åberg där hon sa att hon hade skjutit lerduvor, kört packmoped och varit i en smedja.
Åberg är författare. Hon dricker kaffe, har bott på söder, har obestämd dialekt och gillar bibliotek. Hon är ingen norrlänning.
Något känns läskigt .. och snart är det min tur ...
Om 40 minuter ska jag åka till det där outfoskade landet norr om Gävle. Det där - vad det nu är för något - som är stort och grönt utan röda stadspluppar på kartan, där personer tycker att 12 mil är "jättenära", där det finns "bara skog" och där stora städer som Skellefteå inte har en egen tågstation.
- Nä .. ni få åka till Burträsk!
Eeee ..was?
Dit ska jag.
Jag är rädd.
Jag har aldrig varit där, så av säkerhetsskäl har jag skickat dit en testpilot för att kolla in läget. Hon heter Åberg. Hon har varit där i typ en vecka .. och jag börjar bli orolig för henne och nervös inför min egen framtid.
Fick nämligen ett sms av min vän Åberg där hon sa att hon hade skjutit lerduvor, kört packmoped och varit i en smedja.
Åberg är författare. Hon dricker kaffe, har bott på söder, har obestämd dialekt och gillar bibliotek. Hon är ingen norrlänning.
Något känns läskigt .. och snart är det min tur ...
Om 40 minuter ska jag åka till det där outfoskade landet norr om Gävle. Det där - vad det nu är för något - som är stort och grönt utan röda stadspluppar på kartan, där personer tycker att 12 mil är "jättenära", där det finns "bara skog" och där stora städer som Skellefteå inte har en egen tågstation.
- Nä .. ni få åka till Burträsk!
Eeee ..was?
Dit ska jag.
Jag är rädd.
Tid
I en perfekt värld skulle det gå att vinna tid på triss.
1000 timmar eller 15000 timmar i 25 år. Tänk vad mycket jag skulle kunna göra ...
1000 timmar eller 15000 timmar i 25 år. Tänk vad mycket jag skulle kunna göra ...
fredag, juli 14, 2006
onsdag, juli 12, 2006
Examen
Fick en förfrågan av studenttidningen SODA på Södertörns högskola (min gamla, kära skola) om de fick göra ett porträtt av mig under vinjetter "efter examen".
Men vad fasen... Går det inte bra med "typ efter examen" eller "efter examen minus en oklar C-uppsats".
Jaja. Jag SKA skriva klart. Men vet man att det blir mer att skriva, ju längre man väntar så är det liksom inte lika kul att ta tag i.
Smart drag att få för sig att ta en fil kand i samtidshistoria. Uppsaterna kan ju ALDRIG bli klara ... De är ju inaktuella så fort jag sätter fingrarna på tangentbordet.
OKEJ. Jag ska!
Väntar på svar från SODA ... kan de inte ändra vinjetten då? Åhhhh!
Men vad fasen... Går det inte bra med "typ efter examen" eller "efter examen minus en oklar C-uppsats".
Jaja. Jag SKA skriva klart. Men vet man att det blir mer att skriva, ju längre man väntar så är det liksom inte lika kul att ta tag i.
Smart drag att få för sig att ta en fil kand i samtidshistoria. Uppsaterna kan ju ALDRIG bli klara ... De är ju inaktuella så fort jag sätter fingrarna på tangentbordet.
OKEJ. Jag ska!
Väntar på svar från SODA ... kan de inte ändra vinjetten då? Åhhhh!
tisdag, juli 11, 2006
Förväntningar ...
Efter förra sommarens tandolycka (jag råkade slå ut min vän Lisas tand ... med en järndildo), är förväntningarna skyhöga ...
Åberg said...
Snopp och hej!
Snart är det trästock. Det är ju egentligen en omskrivning för snopp. Kanske är det nu Lisa ska få en ny sommartand utslagen.. med ett aningens trubbigare, träigare material?!
Åberg said...
Snopp och hej!
Snart är det trästock. Det är ju egentligen en omskrivning för snopp. Kanske är det nu Lisa ska få en ny sommartand utslagen.. med ett aningens trubbigare, träigare material?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)