Hon kom hemkvistande till mig klockan ett idag med fem ica-snabb-pizzor under armen. På hennes kind lyste en röd-blå ring.
Vi var ute igår. Debaser. Vid Slussen, på väg hem, grabbar min vän tag i mig och säger
- ta det här numret!
- varför det? vems är det? frågar jag
- det är hans där borta. Han den långa snubben. Jag följer med honom hem och IFALL han bestämmer sig för att mörda mig under kvällens gång så har du hans nummer och då kan du hjälpa polisen att få fast honom.
Konspiratoriskt så att det gör ont.
Jag tar emot numret som den vän jag är och försöker skriva in honom under namnet "mördare" i telefonboken. Går inte. Sonyericson uppmunrar uppenbarligen inte att man lär känna folk som heter så. Så han får heta "mord" i stället. Det var mer okej. Min vän försvinner i mörkret.
Och dyker upp idag.
Biten.
I kinden.
Ingen går säker längre.
Inte ens kinder.
- Hade du kul då? frågade jag medan jag förfärades över den stora ringen på hennes annars så släta kind.
- Bitvis, svarar min skadade vän och vänder andra kinden till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Trevligt bloggat. Du får mina bravader att verka riktigt komiska.
tack som fan nina för pizzan, och för att du på ett så förtjänstfullt sätt bjöd på din smärta (ja, eller din skam snarare)!
och tack skevemma för login, och för all jeltsin och vad nu whiskyn var av för lyxig sort.
och tack hela korridoren (och främst cathy eller vad hon nu hette) för bakplåten med kärleksmums! lovar att lämna tillbaka plåten odiskad inom kort - funkar det om jag tar med den till debaser nästa gång jag har vägarna förbi?
smisk,
anytime adam, anytime.
fan vad kul att du har hittat hit adam...
Skicka en kommentar