onsdag

Jag har fått en onsdag på posten.
Japp. Igår damp den ner.
Tillsammans med onsdagen fanns följande text:

Bästa medborgare Emma...

Det har kommit till vår kännedom att du har avhållit dig från användingen av onsdagen den 22 mars 2006. Eftersom vi värnar om att alla svenska medborgare ska ha full tillgång till alla dagar av året vill vi informera om att vi har sparat onsdagen i fråga för din framtida användning. Som de flesta vet är det ju regeringens goda vilja som gör dagarna tillgängliga medborgarna och vill vill självklart (framför allt av skattemässiga skäl) att alla ska utnyttja sina tilldelade dagar fullt ut.
Din onsdag medföljer som bilaga till detta brev och har en giltighetstid på ett kalenderår från och med mottagandet. Onsdagen kan användas i anslutning till valfri veckodag, dock ej för att utesluta nationella helgdagar eller vår statsministers födelsedag. Vid använding utanför EU bör du kontakta utrikesdepartementet för internationell uppdatering. Observera att onsdagen kan innehålla spår av tisdag och/eller torsdag

Med vänliga hälsningar
Regeringskansliet

död

Jag fick min deklaration igår.
Förutom att jag är skyldig staten 35 kronor... så har jag betalat 21 kronor i begravningsskatt!
Har jag missat något.
Så vitt jag vet är jag inte död.

Ni kunde väl ha sagt något åtminstone...

felsägning

Alltså detta håller på att bli ohållbart...

- Vad gör du?
- Jag käkar tofflor.

Nä. Jag satt inte och gnagde på ett par ingådda Birkenstock med nött hälkant från tidigt 80-tal. Jag naggade på lördagens måltid och hade våffelkalas... inget annat.

silverfiskar till salu

Har precis blivit varse om att det är förbjudet att sälja flodhästar på ebay.com

För de djur som jag faktiskt FÅR sälja står det så här:

säljaren garanterar i annonsen att djuren kommer att förpackas på ett säkert sätt och levereras dagen efter.

Hur mycket gladpack behövs för att förpacka en golden retriver?

Kanske ska passa på att sälja min farm av silverfiskar?
Innan jag sätter ebays kommersiella klor i mina fiskar, så lägger jag ut en exklusiv annons här på bloggen. Var så goda!

Silverfiskfarm säljes till högstbjudande! Dock minst 5 sek.
Fraktas FÖRPACKAD i URSKÖLJD BIGPACK-LÅDA. Levereras direkt!

kontakta mig!

Väl mött
skev

Jesus

Idag har jag fått en Jesusfigur i plast.
"with poseble arms & gliding action!"

Inte visste jag att Jesus var en actionfigur!?
Det fiffiga i kråksången är att på baksidan av paketet står lite fakta om Jesus, vad han är känd för och lite bakgrundsfakta.

"He has been the topic of many heated theological debates. Although he is
understood in many diffrent ways...".

??????

Där finns också lite citat ur bibeln som jag kan slänga mig med när jag leker med min Jesusfigur.
Vad sägs om den här:

Ask, and it will be given to you (känns som jag har hört det förut. Nu minns
jag! Hjärnkontoret!); search and you will find (pappa måste vara kristen. Han
säger det så fort jag har tappat något! Fast på dalmål); knock, and the door
will be opend (förutsatt att någon är hemma, annars kallas det inbrott).

Min kära handledare Sanna fick Casanova. Jag tror att hon är lite avis på mig.

New York vs Paris

Försökte köra den där amerikanska vuxengrejen i morse.
Tog bil till jobbet, satt i rusningstrafik och trummade lite lätt på ratten. Gick och köpte en stor kaffe på 7eleven. Drack den medan jag raskade i takt till min iPod. Drog passerkortet och kände mig väldans ball och vuxen. Lite romantiserad filmscen på nått jävla konstigt sätt. New York och jag.

Sprick!

Tillbaka i verkligheten. Tittar ner och ser att jag har gått Sveavägen fram med kaffesörj på halsduk, kappa och lite i ansiktet (i fall att jag skulle bli törstig?). Har säkert sett så där självstädigt cool ut och trott att jag var häftigaste i världen. Ska ALDRIG göra om det!
New York-bilden var inte riktigt min coap of tea (kaffe) skulle man kunna säga.

Ska vara mitt vanliga söliga jag i morgon. Dessutom tänker jag åka tunnelbana, lyssna på Amelie-musik, tänka bort snön och låtas att alla pratar baguette och att jag är i Paris. Om man kisar lite och har fransk musik i öronen så är det nästan verkligt. Drömmer mig bort till nästa kvarter där jag tror mig se Rue Oberkamp eller någon gatan på väg mot Latin Quarter.
Så gör jag varje morgon.
Drömmer.



Drar hem till Värmland i helgen och leker en annan drömlek...

Jag ska skaffa SNOPP!

I vår startar en ny tv-serie på Kanal 5.
Supernördarna.

Så här beskriver Kanal 5 programmet:

Tio pojkar får chansen att bli riktiga män. För att lyckas krävs uthållighet, mod och samarbetsvilja. Allt enligt devisen En för alla, alla för en.

Ett gäng svenska supernördar kommer under en månads tid att ställas inför hårda fysiska och psykiska prövningar för att väcka mannen inom sig till liv. Dessa sköna karaktärer ska inte ändras – i stället ska de lära sig att utveckla de manliga egenskaper de saknar.
Våra tio huvudpersoner är en blandning av nördar, fegisar och tafatta individer. De har säregna intressen, är ovana att agera i grupp och är allt annat än världsvana mot det motsatta könet. Helt underbara med andra ord.

I trailern får killarna träna på att göra typiskt "manliga" saker. Hugga ved och andra grejer man måste kunna för att vara en riktig man.
Om en kille kan hugga ved är han alltså en man. Inte annars.
Och att ställas inför "fysiska och psykiska prövningar för att väcka mannen inom sig till liv"..... Betyder det att tjejer är fysiskt och psykiskt lama?

Betyder detta att majoriteten av riksdagen, Sverige och världen faktiskt är kvinnor?
Detta eftersom världens snoppbärare kan INTE kan hugga ved, byta däck på bilen, lägga tak, laga en telefon eller något annat som kategoriseras som "manligt".
För uppenbarligen är man ju inte "man" om man inte kan hugga ved, så då måste ju alla icke-vedhuggare vara kvinnor?

Eller hur var det nu?
Detta är så förvirrande. Vad händer om en kvinna hugger ved? Blir hon manlig då? För hon gör ju ändå manliga saker...

Och varför just killar?
Skulle det vara accepterat att samla lite halvnördiga tjejer med fett hår som inte vågar möta någons blick och lära dem knyppla, virka, laga mat och andra förbannade klyschor?
Skulle det verkligen vara okej att driva med kvinnan på det sättet?
Och skulle det vara kul? KAN det vara kul att driva med kvinnor? Eller handlar det om att det är lite synd om de stackars nördiga killarna som inte räknas till normen "killar".
För vi tycker ju synd om dem... pappan i teliareklamen som inte riktigt hänger med, Roland i "torsk på tallin" och han i kanoten som alltid skadar sig i "Sällskapsresan".

Bullshit att det är samhället är jämställt.
Män måste vara manliga och kvinnor går inte att driva med.
Vad hände med alla roliga kvinnor?
Varför är det aldrig någon som proppsar på humor. Oavsett om det räknas till kategori "man", "kvinna" eller någon annan jävla omnödig indelning.
Det hade troligen inte varit lika kul om det var mamman i teliareklamen som fick äta ensam på en kinesresturang, om Roland varit en värmländsk kvinna och varför skulle en kvinna komma på att paddla kanot själv på Göta kanal. Inte särskilt "kvinnligt".

Varför ska kvinnor sitta på pedistaler, se söta ut, vara ljuva och skita små, små rosa pärlor med rosetter på?

Varför kan inte alla vara människor - rätt och slätt?

För när allt kommer omkring... Hur mycket är det som skiljer kvinnor från män?
Killar har snopp, basröst och mer hårväxt lite varstans.
Tjejer har större bröst (fettklumpar som killar råkar vara mycket facinerad av. SKUMT om något), lite oberäknerliga hormoner som fuckar upp vissa av dem och ljusare röst.

Var det något mer?
Ja, just det. Tjejer tenderar att vara lite kortare och har mindre fötter.

Sen då?
Nä.
Ligger det i mina gener att jag ska gillar rosa, raka benen och intressera mig för känslor? Måste jag tycka att barn är söta och dricka cola light? Måste jag strunta i att vilja lära mig meka med en bil eller paddla kanot i göta älv?

Och var det rent av så att jag blev en man förra sommaren när jag gick loss med röjsågen över hela trädgården och grävde (byggde) en damm?
Och hur många gånger har jag då gått över på man-sidan?
Om jag - enligt kanal 5:s recept - forcerar ihop "uthållighet, mod och samarbetsvilja" under en månad så borde jag bli en man!
Då kommer jag få högre lön, få tillgång till politikens starka falanger (försvar och finans, i stället för barn, omsorg och kultur) och jag kommer att få gå på herrtoan som aldrig har lång kö...
Det borde ju bli så eftersom jag har ganska många manliga egenskaper och det är så man blir en riktig man (enligt - det tveksamt tillförlitliga - kanal 5).

SE UPP!
JAG SKA SKAFFA SNOPP!

KOM IGEN!

Andreas Johnsons hårtorks-insamling är uppe i 1:50!
Den tappra givaren är Marie.
Gör som henne: skänk en slant! Sen köper jag en billig jävel på myrorna och skickar den anonymt på posten tillsammans med ett snöre som han kan hålla upp huvudet med, så han slipper gå runt med sängkammarblick hela tiden.
Måste vara skitjobbigt.
Skickar med ett snöre till Marie Serneholt också när jag ändå är i gång.
Kom igen!

rapport:

Jag lever!
Avstyr kupp, fritagning från Örebro slott och påkomna kodord "svanen häckar i vassen, svanen häckar i vassen"(= frita emma, frita emma).

MEN!
Det är något skumt. Jag tror att Örebro har byggt om sig, för det var något som inte stämde.
Jag körde INTE fel.
Jag brukar nämligen ALLTID - utan undantag - hamna i Pilängens industriområde när jag kör bil i Örebro.
Men inte nu.
Har fått höra av Caisa på jobbet att detta är något av ett syndrom: Alla råkar ut för Pilängen!
Alla Örebros vägar leder troligen till Pilängen.
Vilken jävla miss.

I värmland - där jag kommer i från - där finns det EN väg och den leder HEM! Där snackar vi smarthet!

jävligt gammal ost

Ja, och nu måste jag äta upp den.
Fan.
Här har man häcklat och medvetet satt sig själv i dålig dager för att få käftas lite lagom. Och nu kommer jag få äta upp det.
Ost
Inte riktigt min plan.
Och nä, hela indiestockholm stod inte och kastade bajs på mitt fönster i morse, även det är dem jag häcklat mest.
Det handlar om staden Örebro.
Staden som jag inte har framställt i så bra dager.
Dit ska jag idag.

Aj då.
Kommer örebroarna döda mig med sitt gnäll eller kasta slott i mitt huvud?
Kommer jag vara tvungen att simma i vallgraven och göra helikoptern vid slottfasaden (hört att man måste det).
Kommer jag att bli tvångsplacerad i "Svampen" och uppäten av Ernst Kirschsteiger?

Jag vill inte på något sätt verka dramatisk, men det kan faktiskt vara så att jag aldrig kommer tillbaka.
Men då vet ni var jag är. Skriver jag inte i min blogg på tre dagar från och med i dag, så vet ni var ni kan börja leta. Okej?

Jag är rädd.

Manualen till min hjärna

vad hände med boksläppet?

Nu lanserar jag början på manualen till min hjärna...
Håll koll på bloggen för senare uppdateringar... och snart kommer du att FÖRSTÅ!

nya, hetaste accessoaren

...är en gris.
Japp!
Vantar, mössa och massa annat jobbigt och obehändig är helt ur tiden.
Nu är det en varm gris som gäller.

I Björnsträdgård vid Medborgarplatsen finns dessa heta grejer. Små stålgrisar med lysande ögon som man kan sitta och värma aschlet på.
Känslan är att man har kissat på sig, men att man aldrig kommer till den där tidpunkten då det blir kallt. Varm pink hela tiden alltså.

hälsningar från Jönköping

Min vän Projekt är i Guds stad och slår runt.
Hon verkar må bra:

mejl:
Det är kallt i bibelbältet och Gud hälsar.

ps. Jag hatar wellpapp. ds.

Sju svåra år?

Sju år har gått och Andreas Johnson har fortfarande inte torkat i håret.
Ska vi spara ihop till den hårtork till honom, så slipper han köra wetlook nu när det är 2000-tal och allt?

dagens felsägning

Råkade visst förolämpa min vän ÅBERG en aning...
Talade om hennes distansförhållande med ordet "särförhållande".
Hon uppfattade att jag tyckte att deras förhållande var lite speciellt, att de var sär och lite mongo.
Det var inte riktigt min mening.

Jag ligger inte bra till..

Började dagen med grötfrukost med Veckorevyn. Helt klart underskattat! Tycker att man alltid borde påbörja dagen med frulle på fik med en massa människor... i stället för själv.
Så trevligt det skulle vara. Och så trött jag skulle vara!

jag - man eller kvinna?

Jag är förvirrad.
En läkare i tv:s Drevet sa att det är kvinnligt med stora bröst.
Jaha, tänkte jag och tittade på mina uppenbart små pattar.
Är jag inte kvinnlig?
Och om jag inte är kvinnlig... är jag över huvudtaget en kvinna då?
Och är jag inte kvinna, då måste jag väl vara en man. Tittade ännu längre ner i jakt efter en snopp (hört att män har sådana).
Men vad är det här? INGEN SNOPP!
Tittade förtvivlat upp på min kärlek och frågade vad jag var för något?
- varken bröst eller snopp. Vad är jag?
- hmm... Du måste vara något mittemellan.
- Men vad är det då?

Ja.. och här avstannade diskussionen med allt för många frågetecken.
Man, kvinna eller mittemellan?
Och om jag är mittemellan... vilket toalett ska jag välja? Damernas eller herrarnas? Måste jag pinka mittemellan? Och hur uppskattat är det?

meningen med livet

hört:

- Jag googlade "meningen med livet". Jag hittade inte ett skit.


senare:

- I och för sig har jag hört att allt är vatten...
- Vaddå "allt är vatten"?
- Ja. ALLT ÄR vatten.
- Vaddå.. meningen med livet?
- Vad ska jag säga: Allt är vatten...

who was that irish guy on the party?

tailändsk elefant på glid

influensaröv

Ja, det är det sista som återstår av min sjukdom.
En ensam, liten röv.
En röv som bor på mina smaklökar.
Illaluktande, jävlig och invaggande i falsk smak och lukt.
Får ost att smaka röv, får pesto att - inte helt otippat - att smaka röv. Influensaröv alltså.
Det sista, skälvande momentet av en tids influensa...

in i feberland

Jag är på upptäcksfärd i feberland.
Nu har jag uppnått 39, 2 och är faktiskt ganska stolt över mig själv. Jag överlevde! Jag som brukar känna yrsel vid 37,2.
Har även vid ett tillfälle faktikst åkt in till akuten i tron att loppet är kört.
Det värsta är att jag kan inte skylla på att jag var liten och ynkling. Nä, jag var 18 år och sa till min far:
- det är nog dags att åka in till akuten nu.
Jag packade ihop en väska med ombyte och dagbok. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli kvar på sjukhuset. Dessutom ville jag skriva om mina sista timmar i livet i min dagbok.
Fick träffa en läkare. Min far satt oroligt kvar i väntrummet. Läkaren tog prover och sedan fick jag vänta ett tag på provsvaren. Sen blev jag inkallad i ett rum för att få ditt dödsbesked: "du lider av en lätt förkylnining"...

Skepparn

har tagit körkort idag. FANFAR!

Det händer saker!

Banne mig!
Det händer saker utanför den politiska vänster-högerskalan.
Jag tycker att dagens eloge ska gå Ronny Malmén, grundare av det politiska partiet Ung framtid. Han må vara ett y-barn, med ring i ögonbrynet, men han har en vision. Och dessutom är han inte lastgammal!

Politik som gynner unga. Och bostadsmarkanden. Äntligen.

saker jag har missförstått, del 2

När jag var liten älskade jag Petshop boys.
Varför?
Jag trodde att de hette ketchup-boys och jag älskade ketchup...

förlåt

... för att jag nytolkar gamla dängor.
Ska bli en respektabel människa...
någon...
annan...
gång!

saker jag har missförstått, del 1

Discodängan "Freak out": jag trodde fram till 18 års ålder att de sjöng "Aaaafrika".
Jag menar.. eee.. det är ju kul med tribute till en hel kontinent..ee...Dr Alban drog ju inte lasset ända fram liksom

nytolkning?

"You give me beaver, when you kiss me, beaver when you hold me tight. BEAVER.. in the morning. Beaver all trough the night!"

Bäver

Idag har jag blivit kallad "bäver" av okänd människa per sms.
När jag inte svarade fick jag ett nytt meddelande som var än mer kryptiskt "BäverBäver".
Om detta har med mina tidigare bloggar att göra är högst troligt.

Teori nr 1
Jag blir kallad "ass" på jobbet och nu är det någon som vill gå steget längre, döpa om mig och specifisera min tillhörighet till kvinnokönet. No my name is not beaver.

Teori nr 2
Jag är en bäver och jobbar med veganer. Oh Oh! I´m in trouble! Antingen kommer jag bli frisläppt eller så kommer jag att gullas med.

verkligheten

Jag är som gjord för att bli grävande journalsit enligt jobbkoll.se
Eventuellt skulle jag även passa för att skriva arga insändare, jobba ideelt, rädda djur eller med "veganer". Vad det innebär att "jobba med veganer" har jag inte en aning om. Skribent för "Djurens rätt", en ny hipp yrkesroll där man uteslutande "jobbar med veganer" eller räcker det med att jobba lite med vad-som-helst så länge det finns någon på jobbet som är vegan?


Och verkligheten då?
Nä, jag är varken arg, skriver insändare, "jobbar med veganer"(jag är visserligen betuttad i en vegetarian...räknas det?) eller grävande journalist...

Inte gör jag något för världen heller... förutom att göra narr av den.
Verkligheten: utbildad journalist (ett rätt, men sen tar det fasen slut): praktikant (ass (jag är en röv med hela svenska folket))+ illustartör på Veckorevyn.

Grävande journalistik?

The power of coffee

Har ägnat de senaste två dagarna åt att fly.
Fly från sjukdomar.
Har testat följande:
1. Fokuserat på sjukdomen, var den är och sedan försökt springa ifrån den = anfådd.
2. Käkat gröt och därmed försökt lura kroppen att jag är alldeles för nyttig och hälsosam för att vara krasslig = illamående.
3. Simulera att jag egentligen är frisk = funkar faktiskt förvånansvärt bra.
4. Dragit katt-åt-skämt i mitt huvud och försökt skrattat mig frisk = konstiga blickar.
5. Försökt att bli sjukare i tron att det går fortare över = trött.
6. Druckit hutlösa mängder snabbkaffe och intalat mig att jag är frisk = FUNKAR!

80 år, beslagtagen käpp och bruten lårbenshals

Har varit på semester. Tog en sista minuten-charter till Linköping och praoade i en students liv. Jag är ju knegare nu, så det kändes skumt och främmande att glutta tillbaka i det liv jag en gång hade.

Onsdag: Mötte upp min stuidegrupp på Linköpings bibliotek. Försökte se smart ut, men lyckades föga med uppdraget. Namedroppade lite filosofer, bläddrade i en bok av Jürgen Habermas (som förövrigt har en mycket sned näsa), läste och antecknade.
Fattade inte ett jävla skit.

Torsdag: Slängde på mig en sån där åverååål med massa märken på, köpte billig öl och kände mig som en stor bebis. Alla såg likadana ut, vilket var mycket förvirrande.

Fredag: Käkade pizza.

Lördag: Gick på maskerad. Utklädd till 80-årig pensionär. Med käpp, knästrumpor och mjöl i håret. Jag var en av fastrarna i filmen "Arsenik och gamla spetsar" och försökte döda folk med arsenik.
Ingen dog.
Fick gå före i toalettkön med orden "hjeelp. Jag har glömt mina Tena inkontinensskydd hemma!", blev hjälpt ner och upp för trappor, försökte köpa öl för halva priset med hjälp av ett hemmagjort pensionärskort (utfärdat av PRO) och fick min käpp beslagtagen av vakter. De ansåg att den gick under katergorin "vapen" och detta var tydligen inte tillåtet på dansgolvet. Kan i och för sig berott på att jag hade en liten fajt med Luke Skywalker och hans lasersvärd. Jag vann.
Försökte hänga mina pumps på mina öron, misslyckades och gick hem.

Söndag: Hör en konverastion:
- Är det någon som ska gå på toa på ett tag?
- Nä, vaddå då?
- Min rumpa måste spy...

...

katt åt helvete, alla glada.

helgens bästa kommentar..

På lappis. Vän med öl i blodet, längtan och agressioner gentemot en gammal, franskättad flirt.
Som försvann.
Snöboll i hand. Ett fönster tillhörande franskflirten.
Vän mejar fönstret med all stockholms snö, medan hon skriker:

-FUCK YOU! FUCK YOU! FUCK YOU! FUCK YOU RUDOLF... fuck me, Rudolf.

weekend at bernie's

Blickar och skratt. Igen.
Jag är target för den här samtidens humor.
Och nej. De skrattar inte MED mig.

Har spungit två vändor genom milslånga korridoren med en död, naken skyltdocka under armen på Bonnier tidskrifter.
En skev kvinnas misslyckade försök att bli tagen på allvar - eller i allafall verka någorlunda professionell i sitt yrke - damp ner i ättestupan för journalister.
Med ett fniss som skulle annonsera "detta är HELT normalt och jag gör det varje dag" tappade skyltdockan sina kroppsdelar. Jag gick förbi de inbitna tidningsmänniskorna på korsordsavdelningen och plockade skamset upp en arm, samtidigt som jag nockade mig själv med en fast puppa i storlek 80 B. Fastnade i en ställning som såg ut som ett juck och släpade sedan ner dockhelvetet två trappor.

Vet inte var jag ska ställa fanskapet, så hon står nu lutad med sin smärta stjärt mot mitt skrivbord.
Hon har mjuka händer och pekar fuck you till hela världen.

Jag.
Är numera känd som upphovskvinnan till remaken av Weekend at Bernie's. Igenkänd genom att jag har en livlös människa under armen. Hånad på Bonnier tidskrifter. Synad av jag-har-skägg-och-kofta-journalister.


...Misshandlad av en död, stel kvinna med lite väl överdrivet fasta bröst.

jag är hemlig

...Är så hemlig att jag får Frimurarna att känna sig som uthängda, skändade och paparazzifotade på en öde strand med en blond brutta (som inte är deras äkta hälft eller extremt närhetssuktande kusin från landet) fastlimmad i läppen.
Så hemlig är jag.

Varför?
jag är med i en hemlig orden.
Orden heter Benedictus-orden och har klart religiös karaktär.
Har varit på ett möte. Det hölls på Carmen på söder över kopiösa mängder öl. My master läste högt ur en bok vid namn "att leva med motsägelser".


Tror att jag blev frälst...

till mitt luftband

Till er som har visat intresse för att vara med i mitt band...

Kolla in det här!
Äntligen finns det folk som fattar vårens trender...

RÖSTA!

Lystring!!!
MItt åtlöje i form av att ge mig ut på internet i form av en hiphopkock ligger för tillfället på 12:e plats. Om jag någonsin ska kunna ta det här med en klackspark och slippa gå under jorden är det av största vikt att jag vinner!

Så gå in och rösta! Och tänk på att du kan rösta en gång i vecckan!
Skev sänder direkt från New York!

ps. kolla även in min hostattack... det är mitt hetaste move...

musikvideo-trauma

Jag hade sett mig själv ha återförening med de andra tjejerna som gått samma väg som jag. Cindy Crawford och jag skulle prata minnen över en kopp te. Anna Kornikova och jag skulle diskutera vilken vinkel vi föredrog att synas i. Liv Tyler skulle klappa mig på axeln, medan Alicia Silverstone gav mig en till snitt med löjrom och dill på.
Vi.
Vi som har varit stjärnor. Stjärnor i musikvideos...

Det var ett tag sedan, men det är först nu som jag kan tala om denna upplevelse öppet och utan skam i kroppen.
Det handlar om popskottet Montt Mardie.
Jag är med i hans video "highschool drama". Ja, det är sant.
Min uppgift var att dansa som en galning, vilket jag även gjorde.
MEN.
Med mina 173 centimeter och de resterande hobbitsarna hamnade jag absolut, helt jävla längst bak. Bakom knattar, fnattar, smurfar och andra som kan mätas i tum eller högst fem äpplen...bakom bandet (som förövrigt var mycket trevliga, och inte alls särskilt korta (vilket jag upptäckte till mitt kärriärssuktande förtret)) Paperfaces... bakom några vilda cheerleaders... stod jag.

Jag syns inte. Ett. Jävla. Dugg.
Om man tittar riktigt, riktigt noga och pausar kan man EVENTUELLT se en hand. Som eventuellt är min.
Så tog den karriären slut och i stället gör jag succé som mytoman med orden:
"ni kanske inte tror mig, MEN jag står faktiskt där bak.. jag vet, jag vet. jag syns inte. Men det är sant!"

alla hjärtans jävla dags tips!

.. till dej som hatar denna dag!

Kom till Stora lappkärrsberget i Stockholm klockan 22:00 i kväll.
Då går "tisdagsskriket" av stapeln. Detta är en tradition som hålls varje vecka, men I DAG... denna för många ångestfyllda dag, alla hjärtans dag, kan nog bidra till en hejdundrandes skrikkör av aldrig tidigare skådad karraktär.
Ångest ska ut! Röster ska tappas! Och ensamhet överröstas!

Själv ska jag ta med mitt munspel.
För jag ska spela av glädje, inte av ångest.

VÄLKOMMEN!

kärlek

är som kittelpulver i hjärtat.

Åtlöje

Ja.
Jag är skev.
Självdistans.
Inga spärrar.
Men DET HÄR!

Trodde att det där lussebaket klockan 02:00, när jag och min syster lekte hiphopkockar, natten före julafton skulle vara ett skevt minne. Och stanna där. I hjärnan.
Men icke.
Plötsligt ramlar det ner ett genomglatt mejl från storasyter Skev som lyder något i stil med:
"Kolla in det här... Kul va?"

Nä faktikst inte. Men som min vän Carro brukar säga: Är man i skiten så kan man ju lika gärna bada i den.
Så gå in och rösta nu när jag är hela Sveriges Hiphop-kock!

maskerad-trauma

Jag ska gå på maskerad. Till en början lät det kul, sen fick jag en konstig känsla i magen. Den berodde varken på att jag hade druckit för mycket kaffe, magsjuka eller blindtarmen.
Nä.
Det var en traumatisk upplevelse som tog vägen till hjärnan. Via den akutulla magen. Alltså min.

... Det var någon gång i lågstadiet. Jag var bjuden på maskerad hemma hos Jimmy i min klass.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle klä ut mig till, men mina kreativa gröna-vågen-föräldrar fick något ljust i sin blick.
Prinsessa, sjöjungfru eller kanske en mini-minatyr av Elvis?
Nä. Inte ens Jesus kom i deras tanke.
För kommersiellt? För ovänster?
Ingen aning. Min mamma Märta tog fram hela sitt kit, började skissa och planera.
Jag stod bredvid och tittade förundrat på den kreativa processen.
Fram med stora papprullen och målarfärg.

HÄR SKULLE SKAPAS!

När jag kom hem efter skolan en dag var kreationen klar.
Min mamma hade gjort...
... en toapappersrulle med "edit"-loggan på. Jättefin. Verkligen.
Och i denna runda pappersrulle, gjord av vit papp, var det tänkt att jag skulle gå runt. Hon hade till och med gjort titthål för ögonen!
Om jag ville äta cheesedudels, popcorn, dricka läsk och tugga hubbabubba fick jag helt enkelt försöka trixa in det underifrån.

Fem minuter innan pappa skulle skjutsa mig insåg jag min kommande framtid...
"Toalett-emma"
"Bajs-emma"
"skitpappers-emma"

De framtida smeknamnen snurrade runt i mini-skev-hjärnan.
Jag slängde av mig den gigantiska papprullen, drog på mig en sydväst, min galondress och fattade tag i ett metspö.
Till fest som fiskare.

Vad hade hänt om jag gått som toarulle?
Skulle jag behövt byta namn och lämna landet?
Kanske hade jag blivit världsberömd?
Bajs-emma med hela svenska folket?
Eller hade jag blivit systematiskt mobbad på jobbet, då någon googlat mitt namn och fått upp 2000 träffar på "Edit" toalettpapper?
Hade jag blivit sponsrad av Edit? Ekonmiskt oberoende? Mijonär?

Kanske ska damma av min toarulle till maskeraden trots allt???

Ps. Jag och min mamma är idag mycket goda vänner.

skadad för livet

När jag var liten läste jag tidningen Okej.
Ett test mitt i tidningen! Åh! Jag älskar test.
MEN. Detta var ett test som skulle komma att förändra mitt liv och synen på mig själv.
Jag tänker fortfarande på det och undrar hur det kunde gå så fel...

"Vem är du i Beverly hills?"

...Jag blev David.

skev presenterar:

Världen har väntat länge nog!
Nu finns den att se. Endast här på min blogg!

Hur har vi klarat oss utan:

FANFAR: vinstället med inbyggd såpbubblemaskin med tillhörande kryddor.

gamla tomglas och brödkanter

Förr fanns det tre vägar till rikedom:
- gifta sig rikt
- sälja knark
- råna en bank

Nu är det 2006 och nya dörrar har öppnats. Nu kan du:
- Starta en religion (hänvisa gärna din religion till en bok som skrevs för några tusen år sedan och är omöjlig att göra en uppföljare på)
- Bli rumän, skriv det värsta du kan komma på och printa ut på färgglada lappar. Dra några vändor i tunnelbanan. Långtråkigt? Byt lappar från dag till dag. T ex kan du vara fattig student ena dagen och andra dagen kan du vara ensamstående, arbetslös storebror (?) med fyra syskon.
- sälja 140 lättsålda salamikorvar. Om de är så lättsålda... varför säljer inte delikatesskungen dom själva då?
- klappa händerna bredvid rebellrobban, lägg fram en hatt och försök övertyga publiken om att du är en jävel på detta nya, revolutionerande instrument.
- Sälj en flöjt (känner en som gjorde det. Hultsfred stod och bankade på hennes dörr, hon var pank och hade orange hår. Hon sålde sin tvärflöjt och drog).
Har du ingen flöjt? Sälj en installation av gamla tomglas och brödkanter. Säg att det är Peter Wahlbeck som har gjort den.

bekännelser

Jag är fel.
Jag är jättefel.
Malplasserad.
Passar inte in.
Jag dansar fram i en värld där folk går. Använder bara skor som går att hoppa i, ifall att jag skulle behöva hoppa någonstans. Över en mur, upp på en trottoar eller ner i ett hål.
Jag klär på mig medan jag springer till bussen.
Springer bredbent för att inte snubbla på skosnörena.
Torkar håret med vindens hjälp.
Alla andra står pråpra, klara, redo med sl-kort och tittar åt vänster. Själv får jag pikar av busschauffören.
"vill du ha en ny tidtabell?"

Jag skrattar högt och slår mig på knät, medan andra fnissar graciöst i takt med situationen.
Ibland drar jag skämt för mig själv i mitt huvud och ler fast jag är ensam.
Jag skrattar till och med åt mina egna skämt och det var någon som sa att det är en dödssynd.
Det skiter jag i.

Jag lyssnar på Jackson 5 och dansar framför spegeln när ingen ser och hör. Det är inte ballt att tycka om Jackson 5, eftersom det är disco och Michael tros vara helt wacko. Jag har varken affro, en hipp hudsjukdom eller är läskigt wacko. Jag är bara vardags-skev. Trots detta hoppas jag forfarande på att bli Jackson 5:s sjätte medlem.


Jag är. Skev.
På modevisningar, vernissager och mingel på Hotellet. Trängs bland Chanelväskor, Pomp & pragt-smycken, stilettklackar och Diorklänningar.
Och där står jag.
I en stor mössa, ett linne som jag sytt av ett örngott och en sladdrig tygväska som jag har sytt av en gammal gardin som jag hittat på Myrorna.
Så fel.
Men det skiter jag i.
För jag är ju - trots allt - skev.

att fylla äldre...

motverkar man genom sätta Projekt liv som alkoholansvarig, leker fiskdamm och lottar ut tre metallspermier.

min vän isak

Nu är jag gammal. Jag är lika gammal som min vän Isak var en gång.
Är det inte konstigt hur vissa människor står för en viss ålder, hur dom alltid kommer att vara så gamla som de var första gången man träffade dem och blev vän med dom.

Isak var 23 när jag lärde känna honom. Det var en valborgsmässoafton och jag var på korridorsfest i Uppsala. Jag sprutade ner honom med en brandsläkare och sedan blev han min vän.
Och nu är det jag som är 23. Isak. Ja, han är försvunnen och äldre.

Själv kommer jag alltid känna mig som tölv. Jag förstår inte varför ingen har kommit på att jag bara är ett barn. Jag sitter på en redaktion, med eget skrivbord och en massa ansvar. Och alla tror att jag är 23.
Hur länge kan jag undanhålla sanningen?

present

Jag har fått ett vinställ med inbyggd såpbubbelmaskin.
Med följde färska kryddor i kruka.
Hur har jag klarat mig utan denna förträffliga manick förut?

gammal och vis

Med anledning av inlägget "ramla över sig själv"...

Liksom det finns tid för eftertanke, finns det även tid för bitterhet.
Tiden för bitterhet var i och för sig mycket kort, men den fanns där. En gång bitter, aldrig bitter...igen, som jag brukar säga.

Idag är tiden inne för visdom.
Om två långa, mödosamma och längtansfulla dagar blir jag ett år äldre. Skumt hur man kan bli ett helt år äldre över bara en natt...?
Med anldening av denna radikala förändring tänker jag visa prov på att jag blivit äldre... och visare.

Därför tänker jag dela med mig av ett visdomsord:

"Man förstår inte att man är ensam förrän det blåser i arslet eftersom ingen står bakom en"

smart

ramla över sig själv

Ramlade över ett brev från en Britt-Marie Augustusson, Svenska kyrkans PR-avdelning. Såg skumt ut.
Mycket skumt ut.
Insåg efter ett tag att det var jag som hade skrivit det. Under psydonym. Igen. Jag blev rädd. Vem är jag egentligen?

Brevet är troligen skrivet under en mycket skeptisk period av mitt liv.
Det är adresserat till min vän Nina. Jag tror det är meningen som ett pep-brev... eller kanske inte?
Lyder så här:

"Svar till "jag-vill-ha-villa-ammorteringar" på frågor angående äktenskapsstress och bitter mansilska.
Med anledning av din fråga om detta outgrundliga släkte (män)som förpestar, förpinar och förälskar våra sinnen och kroppar...

I många århundraden har detta pågått. Denna förening mellan man och kvinna. Förlegat beteende kan man tänka.
Någonstans, bakom en buske eller en högtalare, påstås det att HAN finns. Det är tydligen meningen att man ska möta denna HAN och sedan leva resten av sitt liv med denna någon (HAN). För så har man alltid gjort. I alla tider. Gäller detta även dig och mig, min kära Brutus?
Jag må vara en enkel människa (med några smått obehagliga sidor). Ingen filosof. Ingen tänkare. Ingen direkt Sokrates med andra ord. Bara anställd under Gud (nä inte på samma sätt som Jungfru Maria). Men nog kan jag ge råd om sådant som jag själv inte förstår.
Män alltså.

Vi lever på 2000-talet. Och vad har hänt?
Från att ha tänkt "man, barn, död" har vi kommit till en tid då saker och ting blivit allt mer komplicerat. Man kan ju tänka sig att man borde ha kommit en aning längre i sin tankeverksamhet, men i stället sitter tusentals kvinnor och tänker samma sak: "män, män, män, män, inte män, inte män, män, inte män", eller en annan klassiker: "När ringer han? Är telefonen på? Måste provringa! Undrar om han ringde nu när jag testade om telefonen ringde. Oj nu ringer det! Undrar om det är han? Måste vänta minst 8 signaler så han inte förstår att jag sitter och väntar. Jag är såååå hard to get!!! hihihi.... FUCK! Det har slutat ringa...!?".
Hur har vi lyckats med det? Är det inte meningen att framtiden ska utvisa. Inte försvåra?

Mitt råd: Bli lesbisk, sluta tänka eller håll dej undan från att bli kär. Framför allt sluta analysera.


Nu till äktenskapsfrågan...
Är det så Nina att det kanske finns ett skäl till varför släktet människan endast lever ett visst antal år? Är det för att människan inte ska lära sig FÖR mycket? Det kanske finns en mening med att medelåldern för att dö trots allt är någonstans kring 75. Det kanske är just så lång tid det tar att komma på att allt i denna värld är humbugg.

"Kärlek och äktenskap var bara ett påhitt. Fan också. Och här sitter jag skrynklig och jävlig. Jag har blivit lurad!"

Om man visste att man skulle bli 340 år, skulle man troligtvis ta det lugnt på äktenskapsfronten. För ingen är väl så dum att de gifter sig för livet vid 25 års ålder och sedan väntas leva med HAN i närmare 315 år (Viktigt att poängtera är att vi inom svenska kyrkan är mot otrohet i äktenskapet). Lite väl overkill skulle jag vilja säga.
Nä, alltså har Gud (min chef) bestämt att människan ska bli ca 75 år och inte en dag äldre. Anledningen är alltså att människor inte ska bli för smarta, komma på att kärlek är humbug och hinna säga detta till alla som är yngre. Därför har Gud infört en automatisk ättestupa. Troligen styrt av ett datachip som är inställt på automatisk död vid "över-smarthet", dvs 75 års ålder. Du vet: gammal är vis. Man kan märka när över-smartheten börjar ta vid. Det börjar med en charmig vishet för att sedan gå över till att skrynkliga människor slutar dejta, hångla och göra saker för de som de "älskar" (tecken på att de är nära att förstå att det bara skit). Givetvis är pensionärerna själva inte medvetna om det hela, utan känner bara en omåttlig olust till det andra könet. Gud har satt in lite drastiska åtgärder så som demens och andra hippa sjukdomar att ta till om någon helt enkelt är FÖR smart.
Så alltså.
Att tro att man ska dö vid 75 innebär en lite lagom stress (bara nyttigt för kroppen) och att människorsläktet lever vidare. Dessutom utan en massa pensionsnissar som går runt och förtäljer att allt det där kärlek och sexeriet är ett lurendrejeri.

Men VI då?
Ja, med tanke på att vi lever på 2000-talet och att vi antagligen kommer att dö chip-döden vid 75 års ålder... ja då är det bara att ställa upp för Gud.

Mitt tips till dej är: Låtsas inte om att du fått detta brev. Låtsas heller inte om att du vet att kälek är humbug för då blir du senil. Och bli för gud skull inte bitter för då dör du.

Ställ upp för Gud för guds skull. In med dej i dimman av mansparfymer och fartränder i kalsongerna. Och gift dej. Innan det är för sent...

Väl mött

Britt-Marie
Svenska kyrkans PR-avdelning

praktstånd i cheap monday?

Jaha. Då har jag fått in lite svar om hur saker och ting funkar.
Givetvis är jag mycket tacksam om alla kan hjälpa till i min jakt på livets stora frågor.

Idag löser vi frågan: Kan en kille ha praktstånd i ett cheap mondayjeans? Syns det? Eller är gummibrallan så tajt att den förstör hela uppenbarelsen.

En kille som brukar härja Debasergolv fram iklädd en Britney Spears-tröja med motiveringen "Hon behöver allt stöd hon kan få" har skickat in sitt svar på dagens fråga.

"Jag kan berätta om en kompis till en kompis som hade stånd (kanske inte riktigt praktstånd, men ändå) i ett par cheap monday så sent som i eftermiddags (måndags (skevs anmärkning)) på kontoret.
Pjäsen ifråga fick, då jeanstyget inte ville stretcha tillräckligt i framåt-/uppåtriktning, liksom lov att ställa sig åt ena eller andra hållet.
I det här fallet snett upp åt vänster, eftersom det är det håll den föredrar att peka åt när den får välja mellan höger och vänster (om det har nåt med den politiska höger-vänster-skalan förtäljer inte historien).
Personen ifråga funderade över huruvida kollegorna skulle märka nåt om skrivbordets skylda vrå lämnades och konstaterade - av respekt för framför allt kvinnliga kollegor - att risken var något för stor för att tas."


Tack så mycket Adam för att du delar med dej.
Jag kan allstå konstatera att praktstånd i ett cheap mondayjeans funkar och syns. Även om ståndet inte gör sig mödan att göra sig känd inom själva paket-regionen, så borde man ju kunna avslöja ägaren genom en synnerligen skum och märklig hållning. Hur detta såg ut har jag ingen aning om (kan inte ens tänka mig) och jag måste väl avslöja att mitt intresse i frågan är högst teoretiskt. Jag har alltså inget intresse av att göra vidare efterforskningar kring ämnet eller jag-sänder-direkt-från-en-cheap-monday-bralla-reportage. Men jag vill ta tillfället i akt att uppmuntra den som vill att sända in sina svar eller evenuella illustrationer/serieteckningar till mig. Endast seriösa (påklädda) svar mottas.

hiss på centrum för överviktiga?

snopp - fortsättningen

Efter att en vän råkat kuckilurat med en prakt-fransos*.
- Hur var det då?
- Vaddå?
- Jamen. Var det bra?
- Jo. ja. Han visste vad han gjorde...
- jaha... dej lär man ju inte kunna pressa på någon information. Vad fan. Hade han stor då**?
- Tja... Normalfransk***. Eller jag kan ju inte tala för hela den manliga, franska befolkningens medelstorlek, men tjaaa...


*En sådan som charmar flickor på löpande band, röker överallt och överdriver sin franska accent...
** Nej gott folk... storleken har ingen betydelse, men i någon jävla ände måste man ju börja om kuckilur-vännen ser så jävla finurlig ut.
*** pain riche? Baguette? Eller en liten le crossaint? Vad är Normalfransk? Le petit?

Jag förstår ingeting. Det här med snopperier är så förvirrande.

Viva la France!

snopp

Helgen gick i snoppens tecken under temat: Var tar den vägen?

Var tar den vägen när killar cyklar?
Var tar den vägen i tajta brallor?
Var tar den vägen i sladdriga kalsonger?

Och den största frågan... Hur ser det ut när en indiepopare har praktstånd i ett par cheap monday-jeans? Syns det över huvudtaget? Eller ligger snoppen så väl fastlimmad på grund av gummi-brallans fantastiskt, snortajta spänst att det den liksom inte ens har en chans att röra sig en centimeter?

sökes:

Jag har startat ett luftband och söker nu medlemmar. Jag har en luftgitarrist, en kille som spelar luftmunspel och själv spelar jag luftgurka. Jag är nu på jakt efter en luftsångare/mimare, en luftbasist och en lufttrummis.

Det är stora grejer på gång för det nystartade bandet som kommer att ta rollen som det svenska "Air". Vi snackar spelningar, inspelningar och pr-tours.

Är du intresserad?

Hör av dej!

...

100...

inlägg!


FANFAR!!!

veckofikan...

- Jag skällde ut en psykpatient idag!
- Oj! Hur känns det?
- Det kändes som att skälla ut min pappa....

Tribute to Örebro...

Vad har Örebro som inte Indien har?
Förutom ohela kor...


Indien var so last season.
Nu är det Örebro som gäller.
I Örebro finns: en förbannat gnällig dialekt (som annonserar att det är kört. ALLT är ALLTID kört), ett antal vägar som alla leder till industrområdet Pilängen (ja det är sant. Jag har försök att undvika Pilängen ett flertal gånger. Har aldrig lyckats. Alla vägar leder dit), en förort som heter Vintrosa (Ölkalsong, någon?), Ernst Kirschsteiger (han har jobbat på IKEA där. Åk dit, ta av dej barfota och insup den mysiga Kirschsteigianska andan) och ett slott med vallgrav (som man kan inta genom att göra helikoptern har jag hört).
Vad behövs mer för att finna sig själv?

För er som blev oroliga för mannen som försvann i det förra inlägget så kan jag meddela att några tappra läsare hört av sig. Jag kan nu rapportera att den aktuelle mannen lever på skydda ort (Örebro), ser glad ut och funnit sig själv i filmvetenskap.

Finna sig själv...

Han ville finna sig själv. Se nya färger. Nya kulturer. Komma bort från det kommersiella samhället. Jag undrade vilken resebroschyr han hade snubblat över?
Han svarade inte, utan muttrade mest.

Han började spara pengar. Skulle ta nya finlandsfärjan: en resa till Indien.
En dag försvann han.
Han hade glömt Indien och flyttat till Örebro. Sen dess har ingen sett honom.

Han kanske fann sig. I Örebro.

Örebro vs Indien. Hur kunde det gå så fel? Eller rätt?

vuxna

Tänk om det är så att det inte finns någon som är vuxen...
Alla bara LEKER att de är vuxna...

I morse, på tunnelbanan var alla väldigt trovärdiga. Några hade till och med letat fram portföljer ur utklädningslådan, en annan hade lösmustasch som såg ut som om den var äkta, en tredje satt och lekte allvarligt-mobil-samtal-från-jobbet.
Själv låtsades jag läsa tidningen. Tror att jag såg ganska vuxen ut.
Har lekt kontor hela dagen. Går fram och tillbaka och ser upptagen ut, skriver, gör lite hål i papper och ringer samtal till andra som leker vuxna. Just nu leker jag att jag har "lunch".

Undrar om alla vet att det är en lek, eller om alla sitter och funderar på om den andre tror/vet att det är en lek?
För visst är det en lek? Ingen kan väl allvarligt, bestämt och frivilligt vilja vara vuxen?
Eller?

Bok-fan

Efter upprepade påtryckningar så måste jag nog höja priset på min kommande bok.
450 kronor* inklusive moms är det nya priset...

*men beställer du inom 2 år får du boken för det ursprungliga priset: 10 kronor!

Snart släpper jag en bok!

Ja! Det är sant. Jag kommer att publicera förordet från min bok "Referensmanual till skevhjärna" här på min blogg och kanske ett axplock dumheter*. Ni kan köpa hela boken för 10 skeva riksdaler**. Pengarna går oavkortat till forsatt forskning om skevhjärnan*** .

Köpkontakt:em_su@yahoo.com
* Dumheter och dumheter.. vad ska jag säga? Jag är skev... det är inget jag direkt kan göra något åt. Det är kört!!!
**Om du beställer idag, imorgon eller vilken-jävla-dag-du-vill får du en hemlig, genomskev present**** på köpet. Skickas på posten inom några dagar...
***alltså till mig.
****kan det vara en kanellängd, en dödfisk eller -hu och hee -jag utklädd till Gustav Vasas enögde tremänning. Vem vet?

Jag behöver vård

Ja. Det är sant. Nu kan jag inte hålla tyst längre. Vård är det enda rätta.
Jag snackar om mina förbannade felsägningar.
De har förökat sig markant under den senaste veckan. Det handlar inte längre om att ta tjuven vid hoven, att tiden utlöser allt, kött på såren eller att stå med skägget mellan benen.
Nä. De kanske inte är värre, men det händer definitivt oftare att jag hör mig själv säga obegripliga saker. Vi snackar om att ha bråttom som en stucken sko och fundera på att använda anti-rynkkrig.

Om man dessutom späder på detta med en hes röst med toner av värmländska... ja.. jag låter varken smart eller verklig.

Jag är orolig.
Och rädd.

Sablar i converse-skon och USA som invarderar mitt ansikte i jakt efter terrorhot (från öst??? finnar???).

Vad ska man säga?

Hjeeeelp.

Min favoritförfattare Sofia Åberg, del 2

Kyss: ömma ögon, ömma läppar, ömt hjärta

Han fäster sin blick i min och i hans ögon ser jag något som jag inte sett förut, okontrollerat och gnistrande skjuter hans ögon små pilar in i mina, får allt instängt att pysa ut, rinna över, sprida sig överallt, över min hud, genom min kropp, varmt och förlösande. Du skakar, säger han, mjuk och öppen med läppar som söker sig närmare mina, sakta men självklart, en bit frågande. Mm, lite, svarar jag och darrar på rösten, sväljer. Hans fingrar runt min nacke, runt min hals, lent smekande. Hjärtdunk och ingenting däremellan. Våra munnar som nuddar varandra, först försiktigt, smakande. Sedan djupare, hungrigare, med hela våra småstora hjärtan.


Se även: Mjuksmek och kramplängtan

Oh yeah!

Botten is nådd

I gårdagens Aftonbladet kunde man läsa följande artikel: ”Så når ni toppen, tjejer”
Jag tycker att det var otroligt trångsynt och snävt. Och eftersom jag är så fucking alternative, så ger jag Er: (tänk: en sjuhelvetes fanfar)

Så når ni botten, killar!
- Åkalla djävulen minst en gång per dag (vanliga svordomar räknas ej).
- Säg upp alla dina försäkringar, fjutta på ditt boende, kasta dig ut på en Europaväg, slicka alla på kinden inne på en akutmottagning och lek blind i rusningstrafik.
- Sluta gå till jobbet, på föreläsningar och möten. Skyll på ”tidspress” eller ”att du måste ta det lugnt och finna dig själv”.
- Bli kompis med gänget i Jackass.
- Gör ett personligt expriment. Förslag: testa hur din kropp reagerar på 40 koppar kaffe, ett fritt fall från valfri höjd eller att käka fem paket rent margarin.
- Häng med Timbuktu…


Alternativ:
- Dyk från 10 meterstrampolin i ett vattendrag där djupet uppmätts till ca 1 meter.

Fantastisk lapp...

Hmmm... få se nu? Jag tror att den var lite grönbrun och hade liksom som ett skal på ryggen. Fyra ben. Liten svans och ett huvud. Stämmer det in på beskrivningen? Perfekt! Då är det helt klart min sköldpadda du hittat!

kokain

I Aftonbladet går Jamie Oliver ut med följande citat: "Kokain farligt i köket".

hmm... men inte i vardagsrummet, salongen och badrummet? Och vi ska inte ens tala om hur ofarligt det är i sovrummet?
Så nu kommer det att myntas ett nytt begrepp som ett alternativ på "skåpsupare" (troligen helt ofarligt att dricka alkohol i ett skåp, till skilland från att dricka alkohol i - te x det horribelt farliga - köket).
Vi kommer i fortsättningen tala om följande knarkutbrytare:
- "garderobsknarkare"
- "hallchackare"
- "farstutrappspundare".

En ny, fräsch grupp knarkare som valt det ofarliga levenet.
Oj här kommer visst en slogan också...

"Knark är farligt - du måste stå pall
frånsett att du inte gör det i en badrum, sovrum eller hall"*

Väl mött
skev
* Knark är farligt. I alla rum. Ute också.

Steffo

Jag har nu skickat ett mejl till Steffo (Törnquist alltså) där jag frågar om han vill bli min kompanjon. Som luffar och lyx på resa ungefär. Han kan röka en cigarr, ta en konjac och fundera över hur den perfekta dry martinin görs.
Samtidgt på annan ort:
Luffar'n kravlar med genomblöta converse i leran på en regnig festival, käkar revbenspjäll från ICA, råkar starta en trangia-köks-orkester (tältpinne + kastrull=samba) och funderar över hur ljummen öl kan vara så gott - men ändå inte.


För att visa prov på min beundran för Steffo passade jag även på att fråga "Hur blir jag Du?".

Inget svar.

Aslan

L: Jag var och såg Narnia idag. Den filmen har förstört mitt liv..
Skev: Varför då?
L: Ja, men det fattar du väl. Varför tror du att jag har dragits till långa, krullhåriga män ända sedan jag var sju äpplen hög...?
Skev: eeh.. för att du gillar dom?
L: Wrong answer. Det är ju Aslan jag har velat ha hela tiden. Jag minns hur jag drömde om hans flygande man... hans starka kropp..
Skev: eh.. Jag är hemskt ledsen att förstöra ditt moment, men Aslan är ett lejon som ett barn träffar efter att ha stegat ur en garderob. Jag hoppas att du vet det.. Eller? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det är nog kört...
L: Jag vet. Det är kört. Men jag gillar verkligen honom!!!
Skev: Shit, vilken skum form av tidelag... Min vän är kär i ett lejon som inte finns och försöker förmänskliga honom genom att hänga med krullhårliga män?
L: Ja...
Skev: Okej. Det låter ju hälsosamt. Hjeeeelp?


Jag utfärdar en VARNING till alla långa, krullhåriga män: Har du någon gång kallats "djurisk"? Lev inte i förnekelse, du är bara sjukt lik ett djur. Troligen Aslan...

Mitt liv som Steffo

Jag har kommit på vad jag vill göra med mitt liv...
Jag vill kicka Steffo, ta hans jobb och bossa över tv 4:as budget under kategori: Njutning. I stället för att ligga på en lyxjakt vid franska rivieran och dricka äkta skumpa, så blir det budgetvarianten.
För vem har pengar egentligen?
Inte jag i allafall.
Det enda jag kan relatera till i Steffos värld är njutning och kanske korv med bröd (som hans senaste bok handlar om).
Men hur 2006 är det egentligen att ha massor av pengar, dricka äkta champagne och njuta cubanska cigarrer?
Själv har jag 76 kronor kvar på kontot. Men jag är optimistisk. Det är bara 17 dagar kvar till löning. Imorgon är det 16...

Så här är det.
Asta cinzanos bubblor ska dansa marenga i storhjärnan vid otippade tillfällen. Det ska gå fort för att man ska uppnå den där fnitterkänslan. Alltså spelar det ingen roll om skumpan är äkta eller ej. Så skit i skumpan. Dra lite Cinzano eller varför inte Sofiero för den där extra kittlande jag-är-student-med-300 000-i-skuld-till-CSN-men-jag-är-glad-ändå.
Det är rökförbud på krogen och vem fasen vill stå och röka en cubansk cigarr i 20 minusgrader med slask upp till knävecken?
Franska rivieran då? Jag tror tv 4 klippte bort när Steffo spydde rysk rom över relingen, drack för mycket öl och blev sjuk av att se havsskum (ser ut som ölskum om man fokuserar bort resterande havsmiljö) och brände sitt höga hårfäste i den överstekande solen.
Lux är passé.

2006 är budget.

"Jag är Steffo" del 1.
Börja morgonen med att vakna till väckarklockan. Inse att det är lördag, stäng av skiten och somna om.
Vakna en timme senare. Somna om.
Vakna 10 minuter senare. Somna om.
Vakna efter tre timmar. Somna om.
Okej... jag tror ni fattar...
Sträck ut dej som en katt och plantera en tanke: Vad ska jag göra idag (detta förutsätter att du håller den aktuella dagen fri från alla former av inplanering)? Klä på dej gårdagens kläder (man slipper tänka/välja då), leta upp ett fik och käka frulle bland hipp-hipp-lördagschica människor.
Tips: Svart kaffe på söder har massor av olika mackor, kaffe i kanna och färskpressad juice.
Blicka fram bakom stressade barnvagnsmänniskor, kaffeos och överjävliga isgator. Ta en promenad på en gata du aldrig sett. Lek Burkas (även känt som Dunken, Burken, Påven Bannlyser och Dunk-kurragömma) på Medborgarplatsen. Dra till Skanstull och checka in på Eriksdalsbadet. Åk vattenrutschkana, plaska bland "barn i grupp"(annars mycket otäck företeelse som på Eriksdalsbadet helt plötsligt framstår som helt okej) och eftersträva att ha den värsta (men snabbaste) åkstilen i kanan. Knuffa ett barn eller två (faktiskt helt oundviktigt), simma ut i utomhusbassängen, bli attackerad av kyla och låt en hungrig mage fantisera om mat. Avsluta vistelsen med smärre skador efter vattenrutschbanefärden och ett bubbelbad.
Känn dig apfräsh ute i Skanstullkylan.
Köp en toblerone. Ät.
Åk hem och gör vitlöksbröd och klyftpotatis. Ät.
Gräddglass med chokladkross. Ät.
Somna till tv-sus med en tryffel under läppen.

Totalt:
Macka: 30 spänn (extra budget: bjud med en rik vän och låtsas att du blivit bestulen på alla dina pengar, alternativt: byt mot en stor kram)
Kaffe: 20.
Juice: typ 20. (extra budget: köp två apelsiner. Hoppa på dem och släng dej jävligt snabbt ner på marken. Sug.)
Bad: 45
Toblerone: typ 15. (kan även bytas mot annan njutbar godsak)
Måltid med klyfpotatis, vitlöksbröd och glass: 30 spänn
Tryffel: Hitta dessa i ett paket, i en påse, på ett golv (alternativt: på en sten, vid en sjö, vid en skog... eller hur var det nu?)

Summa: ca 130 härliga spänn.

Ingen reling att spy över, inga FidelCastro-cigarrer som måste avnjutas på bekostnad av förfrusningsskador i knävecken, inga miljoner som måste rånas, ingen sönderbränd skalle som måste ansa skinn och framför allt - ingen Steffo.

glömde...

Årets "jag ska gå ur svenska kyrkan och använda pengarna till att köpa mig en baktermometer": John

Religon...

Religion och tron på att man kommer till himlen/återföds/når nirvana är som Regain.
Man kommer aldrig få veta om det funkar eller om man är den där sista tiondelen det inte fungerade på.

Men en jäkligt bra affärsidé är det i alla fall...

Årskrönika 2005!

Låt: One of these things first med Nick Drake.
Uttryck: ”så här roligt har jag inte haft sen svärmor fastnade med pattarna i mangeln”
Ord 1: Härj!
Ord 2: dildotand (uppkommer när man slår ut sin kompis framtand med en järndildo…)
Smeknamn: Jag har blivit man och lystrar till Masudd!
Klädesplagg: Cheapmonday-jeans all over hela Sverige.
Fest: Popagandahärjet i min studentlya på 17 kvm…
Skada: trodde att jag skulle gå säker i år, men lagom till december lyckas jag göra en touchdown i en trappa på Platens i Linköping (trappan svängde… det gjorde inte jag) och resultatet: En stukad fot så klart (varför förstöra en årstradition som uppenbarligen funkar?)
Tv-program: Desperate housewifes
Projekt: Baka bröd!
Otippade 1: Vara 22 år och gå hem tidigt från krogen med ursäkten ”jag måste hem. Jag har satt en deg som måste bakas ut inom en timme…”
Otippade 2: att spela dragspel.
Otippade 3: att dricka öl vid en stenåldersby i Norrköping…
Otippade 4: Att jag skulle starta en blogg…
Hobby: Utse det mest otippade...
Resa: En oplanerad resa till Paris med kär vän. Le-sunkhotell, le-inte kunna ett le-jävla le-ord franska. Käka le-baguette med brie och rött vin till frulle.
Flytt: Från kollektiv i Enskede till utbytesstudenttät studentkorridor på Lappis.
Dvd: Little Britain. Lyx: köp den. Budget: sno från en syster eller byt till dig mot en kalkon!
Film: Garden State
Pryl: ölad mobiltelefon (gjorde några tappra försök att få ut en ny på försäkringen med orden ”nämen är den fuktskadad??? Det hade jag ingen aaaaaaaaaaaaning om”. Fungerade inte.).
Jobb: barnflicka åt 11 månaders-barn som jag och Projekt försökte få att säga ”pop”, ”Morrissey” och leka med en conversesko…
Skilsmässa: Kärnfamiljen kollektivet Y-front
Hej då: vännen Isak valde Örebro i stället för Stockholm (detta trots att jag försökte hålla kvar honom med hot om att han skulle få en egen serie…)
Hak: Carmen
Fascination 1: Indierejv!
Fascination 2: Att folk skriver vad dom har på sig i sin blogg... helt fantastiskt!
Insikt: Har man tråkigt bör man gå passgång samtidigt som man pratar norska. Då blir livet roligt igen.
Skor: Vita och blå converse.
Bakverk 1: Kamellängd (missformad kanellängd)
Bakverk 2: Fridas pepparkakor ”holländsk hora”, ”hus i Amsterdam” och ”hårig pung”.
Besök: Bakverksleverans till DN på stan
Suspekt måndag: Den 24:e januari är enligt brittiska forskare en internationell deppdag.
Misstag: Köpa fyra nektariner som sved i munnen för 70 kronor…
Mat: stekt curryris med soja blev en ofrivillig favvo.
Överskattat: fortfarande Mondo (stor platt yta, utan själ och utskänkningstillstånd)
Underskattade 1: Spela lufttrummor, luftfiol eller vilket jävla instrument du vill.
Underskattade 2: Ha kafferep, dricka kaffe på fat och äta mazariner.
Underskattade 3: Dricka kallt vatten ur sugrör samtidigt som man tar ett varmt bad.
Underskattade 4: BILDA HÖÖÖÖG!
Kollektiv: Kollektivet Y-front kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Tvärkast: att tvärkastarnas gud Projekt inte gjort något tvärkast i år…!?
Person: hmmm… svår fråga… men jag utser nog Mick till årets person. För att han klättrar över sandhögar och kan laga mat med foten!
Äntligen 1: Ett nyfunnet gäng som är totalt jävla skevt.
Ohållbart: När mitt kollektiv var utan varmvatten i 14 dagar och jag rände runt hela Stockholm i jakt efter att byta nybakt bröd mot 10 minuters lång dusch..
Brott: filmföljetången: civil olydnad. Kortfilm där en (idag hemlig) person presterade en civil olydnad. Spelades in varje fredag och lördag vid Slussen i väntan på sista tunnelbanan hem. Följetången har ett tillfälligt avbrott för tillfället, men återkommer inom kort… och då ska filmerna ut på min blogg i stället för att ligga undangömda på hemlig dator.
Upptäckt 1: Projekt upptäcker något ”Vet du hur många i det här landet som har snoppar!?”
Upptäckt 2: Min vän Fatima bär alltid på en nöd-dajm i fall att hon skulle bli EXTREMT hungrig.
Drog: Eldorados snabbkaffe kan omöjligt innehålla kaffe!
Renaste: Torsten Flinck
Dans 1: Austin Power-dans högst uppe på en rauk på Gotland. De tyska turisterna var roade... ("Oh! Eine swedishen traditionen ich getror!")
Dans 2: Någon form av exprimetiell dans till Prodigy som ramlade ner i mina och min vän Lisas ben. Södermalms torg är stället där danser ramlar ner i oskyldiga ben...
Fik: Söndagsfiket Dolce, vårnjutningen Blå Porten och Café Soda (där jag fikade själv i fem timmar, tog tjuvpåtår, ritade en serie till personalen, drog och har aldrig vågat mig tillbaka).
Plagiat: Skev (Jag hyr bloggnamnet av upphovsmännen som har sitt skeva säte i Linköping)
Osläppta hit: ”Nacho, nacho man” (remake av "macho, macho man". Passar ypperligt när man ska förbereda en nackotallrik...)
Samtal:
- Går det att fisa på göteborgska?
- Ja det måste det göra… om det går att skratta på skånska!?
Konspirationsteori: Att saffran egentligen är knark… vad är det annars som är svindyrt, man måste köpa bakom disk och som gör en glad?
Syn: En väns bitmärke på kinden.
Konsert 1: hällregnskonsert på Popaganda, där jag och författar-Åberg lekte att vi var med i en 60-talsfilm och sedan gick hem och hade hårtorksparty.
Konsert 2: Architecture in Helsinki
Konsert 3: En otippad konsert vid Slussen. Jag tror bestämt att det var Elvis! He's alive!!!
Upptäckt 2: Förorten! Var i Akalla, såg en rosa spya, blod i rulltrappan och en galen man som kastade kundvagnar omkring sig. Åkte hem.
Chock 1: Att de serverade kladdkaka i Debasers opassande lounge.
Chock 2: Att jag fortfarande går till Debaser...
Hysteri 1: Peter le Marc
Hysteri 2: Sudoku... siffror i rutor. Hur kul kan det vara?
Övertalning: Fick min syster att flytta hit från London genom att rita en bok som visade allt roligt vi skulle göra. Det funkade!
Måste inför 2006: sy en bubbelplastdräkt till Projekt.

Extreme makeover

bakfull förnekelse

Carro: Jag har ont i huvudet. Jag tror att jag blev slagen med en planka i huvudet igår... och jag tror förresten att jag fick hjärnskakning för jag mår nämligen illa också....

man

Jag har än en gång blivit tagen för att vara en man.
Att bli kallad Masudd, få herroomklädningsnyckel på badhuset och att någon skriker "Rikard" efter mig... i all ära, men att bli tagen för man av sin egen syster?

Min familj har en tradition. Det är - förutom att vara genomskev - att jag och min far går ut i skogen och tjuvhugger en gran. När jag på julaftons morgon kommer på den briljanta idén att ta med min syster i julgransknyckargänget kläcker min kära syster:
- tyvärr... det där är en far-son-grej, jag kan tyvärr inte följa med!

Vad kan man säga? Världen är ond och jag är en man.

manual

Jag har ett projekt den här julen.
Jag ska gå in på djupet under ämnet "jag" och sedan skriva en manual för min hjärna. Därefter ska jag dela ut manualen till folk som inte förstår mig, vill förstå hur det kunde gå så snett eller som helt enkelt vill fördjupa sig i skevheten.


Väl mött
skev

julgransjakt

Det är något skumt...

I två dagar har människor tittat på mig, synat och sedan brustit ut i ett mirakulöst brett leende.
Jag har nervöst försökt vifta bort eventuella majonäsfläckar i mitt ansikte, kontrollera att jag inte glömt att ta på mig byxor och försökt dra bort en post-it-lapp med texten ”jag älskar Jackosn Five” på från min rygg. Jag har även försökt spegla mig i allahanda skyltfönster i jakt efter en störd min, en stalker-rat eller ett filmteam som förföljer mig utan att jag märkt något (sänds troligen direkt på kanal 5).
Men icke. Idag har jag byxor på mig så vitt jag kan se, jag har inte ätit något med majonäs och det vore högst otroligt att någon smetat in mitt ansikte med någon form av skagenröra utan att jag märkt det. Jag har inte heller lyckats skåda varken ett gäng stalker-råttor eller något filmteam.

Kul att man kan glädja människor, men vad är det som är så roligt?
Jag vill ju också vara med och ta del av det…

knegarrutiner

Det ljuva knegarlivet innebär vissa rutiner. Jag tycker egentligen inte om rutiner, men vissa är helt okej. Förutom att jag vet att jag måste dra ut i mitt korridorskök klockan 08:00 för att hinna dricka upp en gigantiskt mugg kaffe, att jag måste gå senast 08:34 för att jag PRECIS ska missa en tunnelbana och att jag vet att jag kan snoza till kvart i åtta och ändå hinna till jobbet. Min skystaste rutin är ändå min nyfunna uppvaknare. Trots att jag har tre väckarklockor har jag under den senaste tiden haft enorma svårigheter att ta mig upp. Först ringer snozeväckarklockan, sen ringer mobilen med simpsonsmelodin. Båda går att snoza med, fast båda är lika opolitliga. Sen ringer ”lillkriget”. Det är ett förbannat oväsen som till och med kan bräcka den värsta mardröm. Ingen av dessa klockor funkar. De väcker mig, men de drar fasen inte upp mig i duschen, de klär inte på mig, de kör mig fan inte jobbet, de föser inte heller ut mig i köket och de ger mig definitivt inte kaffe på sängen. Men nu har jag kommit på det! I och med upptakten till jul så har jag införskaffat mig en chokladkalender. Så när mina klockor har ringt klart, sträcker jag mig efter min chokladkalender (som jag nu delar säng med) och så kisar jag tillräckligt mycket för att se vilken siffra det står på luckan och kilar in en chokladbit i munnen. Då MÅSTE jag vakna till liv, så jag kan njuta. Vilket uppvaknande!
Förutom chokladen är promenaden till tunnelbanan min favoritrutin. Prick 08:42 möter jag nämligen alltid en och samma person på exakt samma ställe. Jag har ingen aning om vem denna trettiofem-någonting är, var han är på väg eller var han varit. Jag vet därmot var han befinner sig 08:42 varje vardag, att han idag hade en ny jacka på sig och jag kan utröna vilket humör han är på. Ibland har han sällskap av en lång tjej, men inte idag. Vi synar varandra i tyst samförstånd, tittar med viss skepsis, passerar över knastrande grus och vet att vi ses imorgon.
Jag tycker om dessa okända människor som jag ser varje dag, som jag aldrig kommer prata med och som ger mig fria spelrum att fantisera ihop en livshistroria om dem. Trettiofem-någonting har i min hjärna ett ganska givande jobb som biolog, på tisdagskvällarna spelar han innebandy (men är inte så bra. Troligen korp-lag). Han är kär i den långa tjejen, men hon har snubbe sedan fyra år tillbaka. Han tycker att den skeva jäveln han möter 08: 42 på samma ställe varje morgon ser lite ostrukturerad ut. Trettiofem-någonting är egentligen bara 28 år, men efter några hårda år har han fått några vita strån i skägget.
Han gillar sin nya jacka.

Vuxenskräck

Solen letar sig in mellan persienner. Ritar ljusränder på vita väggar och i mina ögon. Blicken fast mot ljuset och på taknockarna på huset mitt emot.
Tyst.
Vi sitter nedsjunkna i soffan. Tittar på varandra. Klunkar nybryggt kaffe ur varsin kattmugg.
Sen frågar jag om dina drömmar och du svarar att du drömmer om att alltid vara intresserad av människor och att lära dig saker. Kanske munspel. Drömmer om att bli den du önskar att vara just nu. Inte glömma bort vem du ville bli. Vad du ville med ditt liv. Inte glömma hur man leker dunk-kurragömma och att man faktiskt får äta godis innan maten. Om man vill.
Du säger att du har skrivit ett brev till dej själv som du ska öppna om några år. Så att du inte förlorar den du är nu.
Rädd för att bli vuxen. Betala räkningar, ta ansvar, sluta ha roligt, nöja sig, bli bekväm, käka samma frukost i 10 år och inte kolla på fyra filmer i rad.
Det blir tyst igen. Sen svarar jag att jag inte vill bli en sån som samlar på använt presentpapper.

Har jag fel bild av att bli vuxen?
Men när allt kommer omkring. När såg du senast ett medelålder par kyssas. Eller en ge varandra en kram? Utan sånt där dunk i ryggen. Är det automatiskt så att man inte tycker om att kyssas och kramas efter att man fyllt 40 år? Eller har man inte behov av att visa sin kärlek? Är man rätt och slätt nöjd och tar varandra för givna under parollen ”jag sagt en gång för 20 år sedan att jag älskar dej. Varför upprepa sig? Jag säger till om jag ändrar mig i stället”.
Jag tycker att det är lättare att knyta skorna när jag sitter på golvet. När såg du senast en vuxen människa sitta ner på ett golv överhuvudtaget? Eller ännu värre : Ligga på golvet (utan att vara skadad).
När såg du senast ett medelålders gäng? Slutar man hänga i gäng, umgås och bilda hög när man uppnår en viss ålder? Är det helt enkelt inte kul längre? Eller beror det på skaderisken och på lårbenshalsen att man inte bildar hög?

Därför gör jag nu som min vän och skriver jag ett brev till mig själv. Så jag inte glömmer hur jag idag vill bli som vuxen. Om mina vuxendrömmar.
Jag vill:
- Krama alla jag tycker om i tid och otid.
- Skicka brev till mina vänner under psydonymet Peter Le Marc, statsmissionen och gammelsmurfen.
- Skriva skumma bloggar (eller vad det nu kan tänkas heta om si så där 30 år. ”Föråldrat” kanske
- Härja.
- Leka Johnny Cash med ritad mustasch, en gitarr och mimandes till "one".
- Ta oförskämt lång sovmorgon, äta pizza till frukost och hasa runt i morgonrock hela dagen, trots att man är fullt frisk.
- Baka obsena bakverk.
- Fortsätta komma på mig själv med att spela lufttrummor när ingen ser.

Jag vill inte:
- Börja klä mig praktiskt och bekvämt i basfärger.
- Köpa skor på Ecco.
- Inte bli känslomässigt avtrubbad, utan fortfarande få lite småont i hjärtat då och då (OBS! Bör ej blandas ihop med hjärtsjukdomar)
- Inte samla på använt presentpapper.

Och när jag firar min 45-års-dag så ska jag gladerligen hojta ”bilda hööög”.
Och då räknar jag med att ni är på! Pax för att inte ligga underst!
Stjärnstopp.

Generationskris?

Hur kommer det att bli när min generation - 80-talisterna - blir pensionärer och hamnar på servicehem?
Vi är individualister.
Livsstilen är vårt allt.
Vår identitet.
Punkt slut… eller?
Kommer trancebruden ha kafferep med hårdrockaren? Indiepoparen prata musik med skjortkillen? Rockabillytjejen äta sju sorters kakor med jag-har-flygande-långt-hår-och-en-så-liten-kjol-att-den-inte-syns-bratbruden.
Ska alla dessa människor trängas med varandra, sina identiteter, sina brutna lårbenshalsar, sina rullatorer och sina skivsamlingar på ett och samma skabbigt servicehem?

orolig.

grå jävla torsdag...

- Det händer ju inget!
- Nä........Ska vi börja knarka?
- Tror att det kan vara lite farligt. Jag har en känsla av att jag har anlag för att bli heroinist.
- Och jag kom precis på att jag är rädd för sprutor. Ska vi skita i det?
- Ja.

...

vänskap

felsägning...

"jag befruktar det mesta"



... jag frukar det värsta...

19 timmar: Dalarna

Du har inte råd att upptäcka dej själv bland ”nya färger”, ”bortom det kommersiella samhället” på nya finlandsfärjan: Indien. Du har inte heller råd att åka på en kurresa till en liten by i Östeuropa där du kan bada i ”hälsovatten” som luktar skrämmande likt blandningen sopor/bajs/gammalt avlopp…
Vad göra?
Hyr en Renault med dåliga vindrutetorkare och besök ljuvliga Dalarna…

Tips inför resan

Användbar vokabulär: fan, helvete, jävlar, fanhelvetesjävlar, grogg, fiol, gudjävlel och fläktrem.
Drick inget annat än: vetenskaplig drink (gin och tonic som ska drickas upp på sju minuter för att ”få den fulla effekten”.
Var ska jag bo: leta upp härjet (i id:et och i telefonkatalogen står det troligen ”Harriet”). Knacka på, kliv in i hennes gillestuga och sov på en tältsäng.
Glöm inte den hetaste attiraljen: dalahäst och/eller furumöbler.
Och missa för guds(jävel) skull inte: knätofsarna (kan man enkelt tillverka själv med lite garn, några flörtkulor och en jävlamassasvordomar.

Var där i 19 timmar... sen åker du hem...

Trevlig resa!

Klamydia

Knegarliv

Då levde man ljuva knegarlivet (praktik).
Ett minne blott är:
- sitta och blogga i två timmar...
- ta en förmiddagssimtur på Forsgrenska badet med alla pensionärer och Alexander Bard. Förundras över hur fort Alexander simmar jämfört med alla skryklor, överväxta kroppar och saktasimmare.
- drick fyra koppar kokokaffe och bli knäpp.
- forma sig själv som en kanelbulle på överkastet klockan tre på eftermiddagen efter en lång pluggdag... och "bara sova lite här...".
- ha tvåtimmarsföreläsningar, säga något smart och sedan vara "ledig"
- baka enorma mängder bröd och leverera kanellängder till allehanda redaktioner (okej, det var bara en)

Det läskiga är att jag trivs med knegarlivet... leka att man är vuxen, åka rusningstrafikstunnelbana, ha ett mål, vara upptagen, ha ansvar, känna sig behövd och få se lite lagom utmattad ut runt femsnåret.

Skulle gärna sakna mitt studentliv..., men jag kan liksom inte riktigt. Alexander bard simmar på. Pensionärerna är och förblir skrynkliga.. de blir inte slätare bara för att jag tittar på dem. Jag kan forma mig själv som en kanelbulle när som helst (förutsatt att jag jobbar samtidigt)! Jag slipper vara smart. Och jag har hört att man kan köpa bröd! Vilken revolution! När började dom med det?
Det enda jag saknar är mitt bloggeri...

Och min vän kokokaffet som man blir sjukt kreativ, dum i huvudet och totalt jävla skev av?
HA! Självklart har jag tagit med ett paket till min arbetsplats...
O-ow!
......Kan man avskeda en praktikant?

Joe Labero blir arresterad

Jane Fonda

- Jag har kommt på att jag och Jane Fonda har otroligt mycket gemensamt… ja.. förutom att hon har gjort en workoutvideo då…!?
- Vad är det som ni har så ”otroligt mycket gemensamt” då?
- Hon har varit gift tre gånger, hon är självständig och…
- Vänta här nu… Jag är ledsen, men du har inte varit gift en enda gång…
- Okej då… men i alla fall… hon är självständig och klarar sig utan män!
- Men du klarar dej väl inte utan män?
- Okej då.... Hon är i alla fall självständig…

Att vara bakfull...

”Det är värsta festen i mitt huvud. Någon spelar techno på högsta volym... och satt bas och diskant i bott. Det dunkar från ena sidan i huvudet till det andra. Samtidigt är det en massa jobbiga jävlar som härjar runt iklädda prassliga neonkläder. De jävlarna hoppar upp och ner, fram och tillbaka... Jag mår illa. Nu är det några technofjortisar som försöker gömma punköl i mina ögonhålor, samtidigt som det är ett brutalt stort gäng som har bildat hög i mitt bakhuvud... Det här är inte kul längre”

pope

OBS! Bilden är ett montage!

Linköping.

Vi hörs.

jag är rädd för:

- att åka buss på vintern. Den kan faktiskt halka...
- att bada själv. Man har ingen aning om vad som finns under en... gäddor som biter en i tårna, okända jättar, lik, psykiskt störda ålar eller muterade hajar?
- mörker. Därute finns allt. Som man dessutom inte ser.
- ormar. Säkert trevliga, väluppfostrade och sociala i grupp, men ett möte på tu man hand. Nej.
- kalosonger. Ja... jag lider av viss kalsongfobi...!?